Madeleine Mc­cann

MADELEINE MCCANNS FÖRSVINNANDE ÅR 2007 BLEV DEN MEST OM­TA­LA­DE KIDNAPPNINGEN SE­DAN FLYGLEGENDEN CHAR­LES LINDBERGHS SON BLEV BORTFÖRD PÅ 30-TA­LET.

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

Värl­dens mest om­ta­la­de kid­napp­ning.

Madeleine Mccanns kid­napp­ning i maj 2007 och den ef­ter­föl­jan­de me­di­e­ka­ru­sel­len sä­ger myc­ket om vår mänsk­li­ga na­tur. Pre­cis som med Jack the Rip­per – och för den de­len and­ra kän­da, olös­ta brotts­gåtor – led­de bris­ten på be­vis till en mängd ryk­ten och spe­ku­la­tio­ner.

Fal­let ha­de kun­nat bli ett av­skräc­kan­de ex­em­pel för me­diebran­schen, men blev istäl­let en språng­brä­da för en ny sorts tank­lös rap­por­te­ring med in­ne­hålls­lö­sa brotts­plats­sänd­ning­ar – oav­sett om det hänt nå­got nytt el­ler in­te. I stu­di­or­na träng­des ”ex­per­ter­na”, som fick si­na fem­ton mi­nu­ter i ramp­lju­set ut­an att bi­dra till att lö­sa fal­let.

Tv-ka­na­ler och nät­tid­ning­ar sän­der stän­digt det se­nas­te, även om ”se­nas­te nytt” in­te all­tid in­ne­hål­ler någ­ra fak­tis­ka ny­hets­hän­del­ser. Publi­kens sen­sa­tions­hung­er gör att me­di­er­na fylls av giss­ning­ar och te­o­ri­er ut­an fak­ta­un­der­lag. Det nya, snab­ba tem­pot gör det lätt för oss dö­ma ut­an att tän­ka oss för.

Me­di­er­na ska­pa­de mer el­ler mind­re en så­po­pe­ra av Mc­canntra­ge­din. När me­di­er­na in­te har någ­ra fakta kan ett brotts­fall lätt for­mas om till för­dum­man­de reality-tv. De an­hö­ri­ga upp­fat­ta­de sä­kert me­di­er­nas stra­te­gi som ett in­trång. Ibland kan rap­por­te­ring­en ock­så va­ra ett fak­tiskt hin­der i ut­red­ning­en och jak­ten på san­ning­en.

Ny­hets­me­di­er­na tar de an­hö­ri­gas mardröm och gör om den till ett spek­ta­kel som al­la får ta del av, med hjäl­tar, bo­var och till­hö­ran­de dra­ma­tis­ka vänd­ning­ar. En så­dan be­rät­tel­se, full av lögn­er och tvä­ra kast, lyc­ka­des näs­tan knäc­ka Ka­te och Ger­ry Mc­cann, det brit­tis­ka läkar­pa­ret som bå­da var i tret­tio­års­ål­dern när fal­let blev upp­märk­sam­mat.

Även om bå­da ha­de nyc­kel­rol­ler i bör­jan av dra­mat viss­te de in­te hur be­rät­tel­sens se­na­re ak­ter skul­le ut­veck­la sig. De­ras liv änd­ra­de rikt­ning to­talt un­der den trev­li­ga fa­mil­je­se­mestern på Al­gar­ve­kus­ten i Por­tu­gal, allt på grund av ett en­da då­ligt be­slut.

Fram till fjär­de maj 2007 var fa­mil­jen Mc­cann to­talt oin­tres­san­ta för al­la utom fa­milj, vän­ner, kol­le­gor och pa­ti­en­ter. Fal­let blev en stark på­min­nel­se om att det i vår tid av mas­sö­ver­vak­ning, te­le­fon­spår­ning och sä­ker­hetska­me­ror på var­je hus­vägg trots allt är möj­ligt att spår­löst för­svin­na ...

ÅR­HUND­RA­DETS BROTT

Mc­cann-myste­ri­et ut­spe­la­de sig i de sociala me­di­er­nas gry­ning. Hur vi fram­stod på nä­tet bör­ja­de plöts­ligt spe­la en vik­tig roll i många män­ni­skor liv. Det var en­kelt att läg­ga ut im­pul­si­va med­de­lan­den på Twit­ter, och på Fa­ce­book kun­de vi he­la ti­den hål­la oss upp­da­te­ra­de om det se­nas­te skvall­ret och

de färs­kas­te ny­he­ter­na. Det var den här bak­grun­den som gjor­de att en fa­mil­jetra­ge­di kun­de bli sto­run­der­håll­ning för mas­sor­na. Po­lis­un­der­sök­ning­en och me­di­er­nas spe­ku­la­tio­ner om den bör­ja­de in­ne­hål­la allt mer lögn­er, för­do­mar och ett de­spe­rat gri­pan­de ef­ter halm­strån. Por­tu­gi­sis­ka tid­ning­ar och ma­ga­sin fick ing­en bra in­for­ma­tion från polisen. Istäl­let fyll­des me­di­er­nas rap­por­te­ring av re­na lögn­er. De brit­tis­ka me­di­er­na var in­te di­rekt bätt­re, och in­spi­re­ra­des av de por­tu­gi­sis­ka jour­na­lis­ter­nas fan­ta­si­histo­ri­er. Den kid­nap­pa­de treå­ring­en Madeleine Mc­cann blev snart in­ter­na­tio­nellt känd och hon fick smek­nam­net ”Mad­die” för att pas­sa bätt­re på ta­blo­i­der­nas första­si­dor. Det lil­la mär­ket på hö­ger iris gav hen­ne en sär­prä­gel som var sär­skilt fängs­lan­de för me­di­er­nas sto­ra publik. Men långt ifrån all me­dia var po­si­ti­va till Mc­cann-fa­mil­jen. Med ti­den vände opi­ni­o­nen mot pa­ret Mc­cann. Det fanns ing­en miss­tänkt gär­nings­man, men be­ho­vet att läg­ga skul­den på nå­gon blev allt stör­re. The Ho­li­day­ma­kers – re­se­säll­ska­pet som Mc­cann- fa­mil­jen var en del av – fick nam­net ”Ta­pas Se­ven”, en onö­digt elak be­näm­ning med sex­u­el­la un­der­to­ner. Som om Ma­de­le­i­nes för­äld­rar var ett gäng par­ty-brit­ter på re­sa.

Plöts­ligt dök den eng­elsk-por­tu­gi­sis­ke över­sät­ta­ren Ro­bert Mu­rat upp. Han bod­de i Praia da Luz och ut­pe­ka­des snabbt som hu­vud­miss­tänkt, mest ba­se­rat på en jour­na­lists mag­käns­la. Tyd­li­gen skul­le Mu­rat ha va­rit li­te för hjälp­sam och upp­märk­sam­hets­sö­kan­de. Ma­de­le­i­nes för­äld­rar skild­ra­des väx­el­vis som of­fer och för­ö­va­re. I det klass­med­vet­na, rent av klass­be­sat­ta Stor­bri­tan­ni­en blev fal­let en stor snackis och det kom in mäng­der av in­sän­da­re till lan­dets me­di­er. Mc­cann-fa­mil­jen fick ut­stå många hård ord. Läkar­pa­ret lär­de sig snart att me­di­estor­men de själ­va ha­de hjälpt till att pis­ka upp var svår att kon­trol­le­ra.

Kom­men­ta­rer­na hjälp­te i al­la fall till att be­ly­sa en vik­ti­ga frå­ga: Skul­le fal­let ha fått li­ka stor upp­märk­sam­het om Mad­die in­te ha­de va­rit en vit me­del­klass­flic­ka från en ”fin” fa­milj? Många barn för­svin­ner var­je år. Vad var det som gjor­de att Madeleine fick så myc­ket upp­märk­sam­het?

Att klass­per­spek­ti­vet blev en vik­tig po­äng i rap­por­te­ring­en gjor­de det in­te lät­ta­re för Mc­cann-pa­ret. Näs­tan ing­en bryd­de sig om att bå­de Ka­te och Ger­ry kom från gans­ka enk­la för­hål­lan­den och ha­de job­bat sten­hårt för att upp­nå den sociala sta­tus som de nu be­skyll­des för. Pa­rets re­li­giö­sa tro (de var bå­da tro­en­de ka­to­li­ker) var sä­kert en tröst den här svå­ra ti­den, men gjor­de ock­så att de blev be­trak­ta­de som lätt­lu­ra­de och ir­ri­te­ran­de.

Var­för grät in­te Ka­te mer än hon gjor­de? Var­för ver­ka­de Ger­ry så lugn och sam­lad? De mås­te ha haft nå­got att döl­ja? Var­för var de­ras sorg in­te över­ty­gan­de? Var det sto­is­ka lug­net ba­ra en fa­sad? Ha­de de nå­got med Ma­de­le­i­nes försvinnande att gö­ra?

Ing­en av de här frå­gor­na speg­lar det som egent­li­gen hän­de. Pressen var in­te där al­la de gång­er som Ka­te och Ger­ry var för­la­ma­de av skuld­käns­lor. Ing­en av dem som gick på häxjakt ef­ter Mc­cann-pa­ret kom så nä­ra att de fick se pa­ret bry­ta ihop av sorg på gol­vet.

ING­EN AV DEM SOM GICK PÅ HÄXJAKT EF­TER MC­CANN-PA­RET FICK SE DEM BRY­TA IHOP AV SORG PÅ GOL­VET

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.