In­tel­li­gens i djur­värl­den..........

Vår fantastiska planet - - Innehåll - Lu­is Vil­la­zon

Vår po­si­tion som pla­ne­tens smar­tas­te art är ho­tad. Ju mer vi fors­kar om dju­rens in­tel­li­gens, desto mer hit­tar vi mänsk­li­ga egen­ska­per.

In­tel­li­gens är in­te evo­lu­tio­nens slut­gil­ti­ga mål, det är ba­ra en av många stra­te­gi­er för att kun­na över­le­va och spri­da si­na ge­ner.

Bak­te­ri­er, svamp och väx­ter har rönt stör­re fram­gång än oss gäl­lan­de prak­tiskt ta­get al­la tänk­ba­ra mät­vär­den – det­ta ut­an att en en­da hjärn­cell har va­rit in­blan­dad. De sto­ra sau­ro­pod­di­no­sau­rer­na ha­de hjär­nor som ut­gjor­de en hund­ra­tu­sen­del av de­ras kropp, men de över­lev­de i 100 mil­jo­ner år. Vi har in­te ens kla­rat oss i en mil­jon år än.

En stor hjär­na är ett kost­samt or­gan - den krä­ver myc­ket nä­ring och mås­te hål­las varm för att fun­ge­ra or­dent­ligt. Men det in­tel­li­gen­sen ger i re­tur är flex­i­bi­li­tet. Om al­la be­te­en­den i hjär­nan är pro­gram­me­ra­de vid vår föd­sel kan vi ba­ra an­pas­sa oss till li­vet. Värl­den är en för­än­der­lig mil­jö med den lång­sam­ma pro­ces­sen av ge­ne­tisk mu­ta­tion och na­tur­ligt ur­val. Om mil­jön för­änd­ras snab­ba­re än vi män­ni­skor kan ut­veck­las blir vi utro­ta­de. In­tel­li­gens er­bju­der en gen­väg i den pro­ces­sen.

Ja­pans­ka ma­ka­ker på ön Hons­hu har lärt sig att tvät­ta söt­po­ta­tis i havs­vat­ten för att av­lägs­na smuts ef­ter att ha sett att en kvin­na gjor­de det­sam­ma. De ut­veck­la­de dess­utom det­ta trick och an­vän­de havs­vat­ten för att se­pa­re­ra sand från ris- och ve­te­korn. År 2005 såg fors­ka­re en späck­hug­ga­re som läm­na­de fisk på ytan för att loc­ka må­sar som se­dan blev uppät­na. Istäl­let för att drö­ja ti­o­tals ge­ne­ra­tio­ner för att be­te­en­det skul­le spri­das in­stink­tivt lär­de sig fy­ra and­ra späck­hug­ga­re sam­ma tak­tik in­om någ­ra vec­kor.

In­tel­li­gent från föd­seln

Att mä­ta djurs in­tel­li­gens kan va­ra ex­tremt svårt ef­tersom vi per au­to­ma­tik är par­tis­ka när det gäl­ler djur som be­ter sig som oss. Vi är bull­ri­ga, täv­lings­in­rik­ta­de och so­ci­a­la va­rel­ser, så in­tel­li­gen­sen hos den tys­ta och skyg­ga bläck­fis­ken är lätt att för­bi­se. Ett sätt att mä­ta in­tel­li­gens är där­för för­må­gan att ta till sig kun­skap. De fles­ta dägg­djur föds med hjär­nor som re­dan ut­gör 90 pro­cent av de­ras slut­li­ga vikt som vux­na, men in­lär­ning in­ne­bär att nya kopp­ling­ar görs i hjär­nan och det krä­ver fy­siskt ut­rym­me. Ju in­tel­li­gen­ta­re ett djur är, desto mind­re ut­veck­lad är dess hjär­na vid föd­seln. Ny­föd­da schim­pan­sers hjär­nor ut­gör del­fi­ner är det 42,5 pro­cent och för ele­fan­ter 35 pro­cent.

Språ­ki­gen­kän­ning

Ett av de vik­ti­gas­te an­vänd­nings­om­rå­de­na för in­tel­li­gens är att kun­na kom­mu­ni­ce­ra med art­frän­der. Näs­tan al­la djur upp­vi­sar en viss grad av kom­mu­ni­ka­tion in­om sin art, men det är på ren in­stinkt. Ett rik­tigt språk över­förs kul­tu­rellt sna­ra­re än ge­ne­tiskt och möj­lig­gör kom­mu­ni­ka­tion av ab­strak­ta be­grepp, till ex­em­pel hän­del­ser i det för­flut­na el­ler sa­ker som in­te är syn­li­ga. Ing­et an­nat djur­språk har hit­tills vi­sat sig ha sam­ma flex­i­bi­li­tet och bredd som mänsk­ligt tal, men ju mer vi fors­kar desto mind­re blir skill­na­den.

Prä­ri­e­hun­dar har larm­lä­ten som är oli­ka för oli­ka rov­djur och kan be­skri­va stor­lek, färg och has­tig­het. Flasknos­del­fi­ner sim­mar i grupp och le­dar­na för oli­ka grup­per kan kom­mu­ni­ce­ra med varand­ra över av­stånd på upp till en mil med de­tal­jer gäl­lan­de ål­der, kön och till och med namn på de oli­ka grupp­med­lem­mar­na. Kari­bisk rev­bläck­fisk an­vän­der sig av för­änd­ring­ar i hud­färg och kon­si­stens för att sig­na­le­ra var­ning­ar el­ler sex­u­ell till­gäng­lig­het och kan skräd­dar­sy sin kom­mu­ni­ka­tion för att pas­sa sam­man­hang­et. En han­bläck­fisk som be­fin­ner sig

”Att bli uttrå­kad kan fak­tiskt va­ra ett över­lev­nads­knep ef­tersom det upp­munt­rar till ex­pe­ri­ment som kan le­da till nya upp­täck­ter.”

mel­lan en ho­na på väns­ter si­da och en ri­va­li­se­ran­de ha­ne på hö­ger si­da vi­sar ett ag­gres­sivt möns­ter på den ena si­dan av krop­pen och sam­ti­digt ett upp­vak­tan­de möns­ter på den and­ra si­dan.

Lä­ra ge­nom lek

En an­nan stark in­di­ka­tor på in­tel­li­gens är lek­full­het. Det hand­lar in­te ba­ra om lätt­sin­nig­het – lek är ett vik­tigt sätt att lä­ra in nya be­te­en­den. Att bli uttrå­kad kan fak­tiskt va­ra ett över­lev­nads­knep ef­tersom det upp­munt­rar till ex­pe­ri­ment som kan le­da till nya upp­täck­ter. Ma­ka­ker har ob­ser­ve­rats le­ka med små ste­nar – när ma­ten är knapp och de mås­te spen­de­ra mer tid på att le­ta ef­ter mat skär de ned på det­ta egent­li­gen onö­di­ga tids­för­driv. Bläck­fis­kar le­ker ge­nom att släp­pa små fö­re­mål i un­der­vat­tens­virv­lar och se­dan fånga och släp­pa dem gång på gång.

In­te ot­ve­ty­digt. I takt med att fors­ka­re hit­tar nya me­to­der för att ut­vär­de­ra dju­rens in­tel­li­gens på lämp­li­ga sätt blir de­ras re­sul­tat allt hög­re. Fram till ny­li­gen trod­de man att schim­pan­ser ha­de då­lig an­sikt­s­i­gen­kän­ning, men det be­rod­de på att de ha­de tes­tats med män­ni­sko­an­sik­ten. När de tes­ta­des med schim­pans­por­trätt upp­täck­te fors­kar­na att schim­pan­ser även kun­de upp­täc­ka fa­mil­je­drag i por­trätt av schim­pan­ser som de ald­rig ha­de träf­fat. Och 2008 slog schim­pan­sen Ayu­mu världs­min­nes­mäs­ta­ren Ben Prid­mo­re i en upp­gift där det gäll­de att me­mo­re­ra sif­fer­se­ri­er. Dju­ren har där­för myc­ket kvar att lä­ra oss.

Ele­fan­ter kan kän­na igen sin spe­gel­bild me­dan hun­dar be­hand­lar bil­den som en an­nan hund.

Ett en­skilt bi har ba­ra 960 000 neu­ro­ner, men till­sam­mans har bi­sam­häl­let 4,8 mil­jar­der – mer än en katt!

”Om mil­jön för­änd­ras snab­ba­re än en art kan ut­veck­las blir den utro­tad. In­tel­li­gens er­bju­der en gen­väg i den pro­ces­sen.”

När ek­or­rar tror att and­ra tit­tar på låt­sas de be­gra­va nöt­ter för att lu­ra po­ten­ti­el­la tju­var.

Gri­sar gil­lar att spela vi­de­o­spel. Med hjälp av try­net styr de ett fär­gat ljus som pro­ji­ce­ras på väg­gen i sti­an.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.