ISS – in­ter­na­tio­nal­la rymd­sta­tio­nen..............................

Vår fantastiska planet - - Innehåll - Matt­hew Bol­ton

En av de svå­ras­te tek­nis­ka ut­ma­ning­ar­na i mo­dern tid ut­gjor­des av ISS – ett ve­ten­skaps­la­bo­ra­to­ri­um som fär­das i 7,5 kilo­me­ter per se­kund. Men ett in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te av hi­sto­ris­ka mått

Den in­ter­na­tio­nel­la rymd­sta­tio­nen ISS cirk­lar runt jor­den på 400 kilo­me­ters höjd med en has­tig­het Kon­struk­tio­nen är det dy­ras­te som nå­gon­sin har till­ver­kats och vitt­nar om att sto­ra fram­steg kan gö­ras när na­tio­ner sam­ar­be­tar.

Det­ta spe­ci­el­la forsk­nings­labb, som kan in­hy­sa sex be­sätt­nings­med­lem­mar, be­skrevs av NASA som ”den mest kom­plexa ve­ten­skap­li­ga och tek­nis­ka ut­ma­ning­en nå­gon­sin”. Det är in­te den förs­ta be­man­na­de rymd­sta­tio­nen, men det är den störs­ta män­ni­sko­ska­pa­de sa­tel­lit som nå­gon­sin har till­ver­kats och den har er­bju­dit ast­ro­nau­ter livs­stöd och skydd i över 13 år. ISS möj­lig­gjor­des tack va­re sam­ar­be­tet mel­lan de många in­blan­da­de län­der som job­ba­de för att till­sam­mans ska­pa ett in­spi­re­ran­de, ve­ten­skap­ligt un­der.

Med si­na 109 meter i bredd och 73 meter i längd är den stör­re än en ge­nom­snitt­lig fot­bolls­plan och den har en to­tal mas­sa på över 400 ton. Trots sin be­ty­dan­de stor­lek för­das ISS om­kring åt­ta gång­er snab­ba­re än en hög­has­tig­hetsku­la och var­var jor­den på 90 mi­nu­ter. Dess stor­lek in­ne­bär att den är syn­lig för blot­ta ögat från hav­s­ni­vå. För att se den mås­te man dock be­fin­na sig på rätt plats vid rätt till­fäl­le.

Grän­sö­ver­skri­dan­de

Sta­tio­nen drogs igång på all­var år 1993 när Rys­ka fe­de­ra­la rymd­or­ga­ni­sa­tio­nen, NASA och Eu­ro­pe­is­ka rymd­or­ga­ni­sa­tio­nen slog sam­man si­na rymd­sta­tions­pro­gram för att und­vi­ka de enor­ma kost­na­der som an­nars skul­le drab­ba re­spek­ti­ve or­ga­ni­sa­tion. Till­verk­ning­en av ISS var möj­lig tack va­re be­ty­dan­de bi­drag från Ka­na­da och Ja­pan och tjä­nar som sym­bol för vad som kan upp­nås med in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te. Till dags da­to upp­skat­tas sta­tio­nen ha kostat om­kring 150 mil­jar­der ame­ri­kans­ka dol­lar (mot­sva­ran­de 1,2 bil­jo­ner kro­nor).

Själ­va till­verk­ning­en av ISS möj­lig­gjor­des tack va­re att den är upp­byggd av mo­du­ler vil­ka skic­ka­des upp i ba­na i de­lar och mon­te­ra­des i rym­den. Kon­struk­tions­ar­be­tet i rym­den in­led­des 1998 och de förs­ta be­sätt­nings­med­lem­mar­na an­län­de den 2 no­vem­ber 2000. Sta­tio­nen be­stod in­led­nings­vis en­dast av tre mo­du­ler, men ”the Integ­ra­ted Truss Structu­re” bygg­des till strax där­på. Det är krys­s­kon­struk­tio­nen som bär

upp de fles­ta av sta­tio­nens sol­pa­ne­ler som mä­ter 34 34 x 12 meter x 12 meter och ger över 60kW ener­gi. Det skul­le räc­ka till 30 me­del­sto­ra hus­håll på jor­den. Se­dan de förs­ta be­sätt­nings­med­lem­mar­na an­län­de har många fler mo­du­ler lagts till varav fle­ra är av­sed­da för forsk­nings­ar­be­te.

Trots att mil­jön på sta­tio­nen är vikt­lös mot­sva­rar gra­vi­ta­tio­nen om­bord om­kring 90 pro­cent av jordens. ISS be­fin­ner sig i ett stän­digt till­stånd av fritt fall när den kret­sar runt jor­den, vil­ket in­ne­bär att mil­jön är vikt­lös ut­an att va­ra noll g. Den­na mikro­gra­vi­ta­tion har an­vänts till att ut­fö­ra ex­pe­ri­ment in­om om­rå­den som vac­cin, ske­lett­sjuk­do­mar, me­di­cinsk di­a­gnos­tek­nik och can­cer­be­hand­ling­ar. Utrust­ning om­bord på ISS har även re­gi­stre­rat par­tik­lar som kan på­vi­sa att det finns mörk ma­te­ria, en hy­po­te­tisk form av ma­te­ria vars ex­istens vi hit­tills in­te har kun­nat ve­ri­fi­e­ra. Upp­täck­ten skul­le kun­na vi­sa sig va­ra ett enormt fram­steg i vår för­stå­el­se av uni­ver­sum.

Sä­ker­he­ten först

Det är möj­ligt att ut­fö­ra en rad uni­ka ex­pe­ri­ment in­om par­tikel­de­tek­te­ring på ISS tack va­re dess po­si­tion i låg ba­na runt jor­den där jordens skyd­dan­de mag­net­fält är sva­ga­re. Det gör dock de om­bord­va­ran­de ast­ro­nau­ter­na mer mot­tag­li­ga för skad­lig

”Spe­ci­al­ut­rust­ning om­bord på ISS har till och med re­gi­stre­rat spår av mörk ma­te­ria.”

strål­ning. ISS skyd­das fort­fa­ran­de av mag­net­fäl­tet, men ast­ro­nau­ter­na ut­sätts för be­tyd­ligt hög­re do­ser bak­grunds­strål­ning än på jor­dy­tan. Ni­vå­er­na är emel­ler­tid fort­fa­ran­de in­om sä­ker­hets­mar­gi­na­ler­na och över­va­kas nog­grannt från jor­den. ISS är mind­re skyd­dad mot sol­ut­brott, men så länge be­sätt­ning­en be­fin­ner sig in­u­ti rymd­sta­tio­nen är det ing­en fa­ra.

Ett av de störs­ta be­kym­ren är ska­dor från mänsk­ligt rymdskrot och mikro­me­te­o­ri­ter. Stör­re fö­re­mål följs från jor­den och sta­tio­nen kan ju­ste­ra sin ba­na för att un­vi­ka des­sa hot, men man kan in­te för­ut­se allt. För ISS som fär­das i 27 000 km/h – näs­tan till­räck­ligt snabbt för att re­sa till må­nen och till­ba­ka på en dag – kan även det mins­ta frag­ment or­sa­ka stor ska­da. Där­för är sta­tio­nen för­sedd med skyd­dan­de sköl­dar. Skyd­det är fak­tiskt för­vå­nans­värt en­kelt: hal­va sta­tio­nen är för­sedd med alu­mi­ni­umplå­tar som har pla­ce­rats en bit från skro­vet för att för­vand­la skräp till damm me­dan den and­ra hal­van är täckt med en biku­pe­kon­struk­tion av plast, me­tall och glas.

ISS ska va­ra i drift till 2020 och un­der den pe­ri­o­den ska fler mo­du­ler byg­gas på och gam­la by­tas ut. När dess upp­drag är slut­fört är det san­no­likt att den styrs ner i at­mo­sfä­ren där den brin­ner upp. Ett fler­tal mo­du­ler kom­mer dock först att kopplas loss och an­vän­das till en ny rymd­sta­tion. Den nya sta­tio­nen kom­mer att an­vän­das för mon­te­ring av be­man­na­de in­ter­pla­ne­tä­ra rymd­far­kos­ter, så ISS:s an­de kom­mer att le­va vi­da­re i pro­jekt som le­der till än­nu mer am­bi­tiö­sa re­sor i vårt sol­sy­stem.

Dex­tre är en två­ar­mad ro­bot som till­sam­mans med and­ra ro­bo­tar­mar skö­ter un­der­hål­let på ISS:s ut­si­da.

ISS som den såg ut när de förs­ta be­sätt­nings­med­lem­mar­na flyt­ta­de in. Den be­stod då av en­dast tre mo­du­ler: Zvez­da, Za­rya och Uni­ty.

”Till­verk­ning­en av ISS var möj­lig tack va­re be­ty­dan­de bi­drag från Ka­na­da och Ja­pan och tjä­nar som sym­bol för vad som kan upp­nås med in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te.”

ISS i sitt nu­va­ran­de ut­fö­ran­de, för­sedd med sto­ra sol­pa­ne­ler och avan­ce­ra­de forsk­nings­mo­du­ler.

Fly­gin­gen­jör Chris Cas­si­dy nju­ter av ut­sik­ten över jor­den från Cu­po­la-mo­du­len som är för­sedd med sta­tio­nens störs­ta föns­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.