An­ti­kens sju un­der­verk ..........

Vår fantastiska planet - - Innehåll - Gra­ham Bar­low

Den an­ti­ka värl­den bjöd på se­värd­he­ter som var så ma­ka­lö­sa att de se­dan kal­la­des ”värl­dens sju un­der­verk”. Vi be­sö­ker dem och ser hur de står sig mot da­gens tek­nis­ka un­der­verk.

Den gre­kis­ke histo­ri­kern He­ro­do­tus (484–425 f.Kr.) äls­ka­de lis­tor.

Han och fors­ka­ren Kal­li­machos från Ky­re­ne lis­ta­de sju se­värd­he­ter som an­ti­kens re­se­nä­rer re­kom­men­de­ra­des att be­sö­ka vid si­na re­sor runt Me­del­ha­vet. De­ras skrif­ter har gått för­lo­ra­de, men de­ras lis­tor – som re­di­ge­ra­des en smu­la un­der me­del­ti­den – an­ses va­ra den de­fi­ni­ti­va gui­den till an­ti­kens sju un­der­verk. Den älds­ta ex­i­ste­ran­de lis­tan finns i en dikt av den gre­kisk­språ­ki­ge po­e­ten An­ti­pa­tros från Si­don och är da­te­rad till om­kring 140 f.Kr. Han döp­te sex av de sju un­der­ver­ken och var ex­tra svag för Ar­te­mis­temp­let: ”Jag har be­trak­tat Ba­by­lons oge­nom­träng­li­ga mu­rar längs vil­ka strids­vag­nar­na kör ikapp och Zeus vid Alp­haeus bräd­dar. Jag har sett de häng­an­de träd­går­dar­na och ko­los­sen av He­li­os, de sto­ra män­ni­sko­ska­pa­de ber­gen i form av höga py­ra­mi­der och Mau­sol­los gi­gan­tis­ka grav. Men då jag såg Ar­te­mis he­li­ga hus som sträc­ker sig mot him­len föll de öv­ri­ga i skug­ga, ty so­len själv har ald­rig sett dess li­ke ut­an­för Olym­pus.”

Det har fö­re­kom­mit oli­ka upp­fatt­ning­ar

om vil­ka värl­dens sju un­der­verk är, men de har all­tid va­rit sju. Man tror att an­ta­let har att gö­ra med att an­ti­kens gu­dar var för­tjus­ta i siff­ran sju, den an­sågs re­pre­sen­te­ra per­fek­tion och stod ock­så för det kän­da an­ta­let him­la­krop­par (fem pla­ne­ter samt so­len och må­nen).

Lyc­ko­ta­let sju

Det hand­lar ock­så om kul­tu­rell på­ver­kan i hög ut­sträck­ning. Geo­gra­fiskt lig­ger de al­la i Me­del­havs­om­rå­det och man kan tyc­ka att se­värd­he­ter i and­ra de­lar av värl­den som ter­ra­kot­taar­mén i Xi­an, Shaanxi-pro­vin­sen (si­da 12), ki­ne­sis­ka mu­ren (si­da 34) el­ler Sto­ne­henge i Eng­land (si­da 32) ock­så för­tjä­nar att in­klu­de­ras på lis­tan över den an­ti­ka värl­dens un­der­verk.

Den eta­ble­ra­de lis­tan är dess­utom högst sub­jek­tiv – fem av de sju un­der­ver­ken är gre­kis­ka pre­sta­tio­ner. Un­dan­ta­gen är Che­opspy­ra­mi­den och Ba­by­lons häng­an­de träd­går­dar. De öv­ri­ga fem är Zeus­sta­tyn i Olym­pia, Ar­te­mis­temp­let i Ep­he­sus, mau­so­le­et i Ha­li­kar­nas­sos, ko­los­sen på Rho­dos och fyr­tor­net på Fa­ros.

In­tres­sant nog har en­dast ett un­der­verk (Che­opspy­ra­mi­den) över­levt, vil­ket har fått vis­sa fors­ka­re att ifrå­ga­sät­ta fö­re­koms­ten av vis­sa av de öv­ri­ga och ett i syn­ner­het. Det finns ing­en do­ku­men­ta­tion om Ba­by­lons häng­an­de träd­går­dar i den ba­by­lo­nis­ka histo­ri­ens skrif­ter. Många histo­ri­ker miss­tän­ker att de häp­nads­väc­kan­de träd­går­dar­na in­te är nå­got an­nat än en po­e­tisk fik­tion.

När det gäl­ler de and­ra un­der­ver­ken finns det dock fort­fa­ran­de spän­nan­de glim­tar av vad som en gång ex­i­ste­ra­de. Ta Ar­te­mis­temp­let till ex­em­pel – trots att temp­let för­stör­des av go­ter­na re­dan år 268 eKr. finns de­lar av kon­struk­tio­nen kvar än i dag. En im­po­ne­ran­de pe­lar­grund som ska­pa­des vid en om­bygg­na­tion un­der 400-ta­let finns att be­skå­da på Bri­tish Mu­se­um i Lon­don.

”Lis­tan är dess­utom högst sub­jek­tiv – fem av de sju un­der­ver­ken är gre­kis­ka.”

Ba­ra ru­i­ner kvar

När det gäl­ler de öv­ri­ga un­der­ver­ken – om de in­te har för­störts av män­ni­skor har na­tur­ka­ta­stro­fer ta­git hand om den sa­ken. Bå­de ko­los­sen på Rho­dos och mau­so­le­et i Ha­li­kar­nas­sos för­stör­des av jord­bäv­ning­ar. Om man be­sö­ker plat­sen för mau­so­le­et i dag, i Bod­rum i Tur­ki­et, är mar­ken fort­fa­ran­de be­strödd med mursten.

Att ha be­skå­dat des­sa un­der­verk i all sin prakt mås­te ha va­rit his­nan­de. Che­opspy­ra­mi­den var ur­sprung­li­gen täckt av slä­ta, vi­ta kalk­sten­block, pla­ce­ra­de med ki­rur­gisk pre­ci­sion. Des­sa är nu näs­tan bor­ta. Den ska ock­så ha krönts med en topp­sten, even­tu­ellt täckt i guld, som gnist­ra­de och sken i den egyp­tis­ka so­len. Zeus­sta­tyn i Olym­pia var så im­po­ne­ran­de att Dio Cry­sosto­mos, en be­sö­ka­re år 97 e.Kr., ska ha sagt: ”Om en man med ett hjär­ta tyngt av sorg står fram­för sta­tyn kom­mer han att glöm­ma bort si­na sor­ger.”

Det är först i mo­dern tid som vi har kun­nat bör­ja byg­ga stör­re kon­struk­tio­ner än des­sa ma­ka­lö­sa un­der­verk. Men de forn­ti­da un­der­ver­ken le­ver vi­da­re som ly­san­de ex­em­pel på män­ni­skans upp­fin­nings­ri­ke­dom och som ena­stå­en­de bygg­nads­kon­struk­tio­ner som än idag im­po­ne­rar på mo­der­na in­gen­jö­rer.

Illustration av mau­so­le­et i Ha­li­kar­nas­sos. Det bygg­des åt Mau­so­lus, härs­ka­re över det per­sis­ka ri­ket, av hans fru Ar­te­mi­sia II från Ka­ri­en.

Des­sa ru­i­ner är allt som finns kvar av Ar­te­mis­temp­let i Efe­sos, nu­va­ran­de Tur­ki­et.

”Att ha be­skå­dat des­sa un­der­verk i all sin prakt mås­te ha va­rit his­nan­de. Che­opspy­ra­mi­den var ur­sprung­li­gen täckt av slä­ta, vi­ta kalk­sten­block, pla­ce­ra­de med ki­rur­gisk pre­ci­sion.” Den 4 500 år gam­la Che­opspy­ra­mi­den i Gi­za är tvek­löst det älds­ta av de...

Många tror att ko­los­sen från Rho­dos ( (en en sta­ty fö­re­stäl­lan­de den gre­kis­ka ti­ta­nen He­li­os) tjä­na­de som in­spi­ra­tion åt Fri­hets­gu­din­nan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.