Ovan­lig vä­der­lek .....................

Vår fantastiska planet - - Innehåll -

m man krymp­te jor­den till en bas­ket­bolls stor­lek skul­le at­mo­sfä­ren bli un­ge­fär li­ka tjock som någ­ra la­ger plast­fo­lie. från det tun­na plast­ma­te­ri­a­let är dock in­te at­mo­sfä­ren sta­tisk – den virv­lar och blå­ser över kon­ti­nen­ter och hav, och är i stän­dig rö­rel­se tack va­re gra­vi­ta­tio­nen, so­lens vär­me och jordens ro­ta­tion.

Ibland kan virv­lan­det och blå­san­det bli gans­ka in­ten­sivt. Fak­tiskt så in­ten­sivt att det upp­står or­ka­ner, tor­na­dor, trom­ber, ha­gel­stor­mar, snö­stor­mar och över­sväm­ning­ar. Det in­träf­far of­ta­re än vad man kan tro. åskvä­der i värl­den, och in­vå­nar­na i Kam­pa­la på La­ke Victo­ri­as strän­der årets da­gar.

OJor­dens at­mo­sfär ska­par många mäk­ti­ga fe­no­men, från otro­li­ga moln och väl­di­ga ha­gel­stor­mar till ring­ar av ljus. Men vi för­står oss fort­fa­ran­de in­te på vis­sa sor­ters ovan­ligt vä­der …

Ex­tremt el­ler ovan­ligt?

Me­te­o­ro­lo­ger de­fi­ni­e­rar ex­trem­vä­der ge­nom att se hur of­ta det in­träf­far. De all­var­li­gas­te fem pro­cen­ten av väd­ret ka­te­go­ri­se­ras som ex­tremt, men de­fi­ni­tio­nen be­ror på var och när det äger rum. En vär­me­böl­ja i Stor­bri­tan­ni­en skul­le an­ses va­ra helt nor­mal i Sa­ha­ra, me­dan en in­ten­siv snö­storm skul­le va­ra ud­da på bå­da des­sa plat­ser, men desto van­li­ga­re i Antark­tis.

Många tror att väd­ret är ovan­ligt när det in­te är det. Man tän­ker in­te på Stor­bri­tan­ni­en som en tor­na­dodrab­bad re­gi­on, men minst 100 styc­ken drab­bar lan­det i snitt var­je år – de fles­ta pas­se­rar obe­märk­ta för­bi ef­tersom de är be­tyd­ligt mind­re än de i USA. Även det mot­sat­ta är van­ligt – folk har of­ta en skev upp­fatt­ning om vil­ket slags

vä­der som är ”nor­malt”. Lon­don har ryk­te om sig att va­ra reg­nigt, men är tor­ra­re to­talt un­der året än många and­ra stä­der som New York, To­kyo, Rom, Nai­ro­bi och Syd­ney.

Storm­sky­ar

Moln fö­re­bå­dar of­ta an­koms­ten av nyck­fullt vä­der. Mam­ma­moln bru­kar hänga in­till in­ten­si­va åskvä­der där luft sugs in i stor­men från mar­kni­vå och spot­tas ut igen högt up­pe i him­len. På fram­kan­ten hos en ”dere­cho” – en lång, snabb räc­ka av in­ten­si­va stor­mar – ser man of­ta ett im­po­ne­ran­de hyllmoln.

In­ten­si­va åskvä­der kan ock­så fö­ra med sig för­ödan­de ha­gel­stor­mar, i Stor­bri­tan­ni­en ten­de­rar de att va­ra van­li­ga­re un­der ti­dig som­mar än un­der vin­tern. Det tyngs­ta ha­gel som har do­ku­men­te­rats i Stor­bri­tan­ni­en föll ner föll i Bang­la­desh 1986, el­ler det ko­los­sa­la, 2010.

Snö­fling­or och ”vär­me­vå­gor”

Un­der vis­sa ovan­li­ga om­stän­dig­he­ter, när luf­ten är fuk­tig och tem­pe­ra­tu­ren lig­ger strax över noll, kan även snö­fling­or bli re­jält sto­ra. Den störs­ta som har do­ku­men­te­rats föll i Mon­ta­na 1887 och inga be­vis finns för­u­tom vitt­nes­bör­det från ran­chä­ga­ren som fann den. Hans på­stå­en­de är dock in­te så lång­sökt plat­ser i värl­den. De upp­täcks av ra­dar, men ses säl­lan av män­ni­skor.

När ett åskvä­der bör­jar mat­tas av fram­åt nat­ten kan reg­net som fal­ler högt up­pe i at­mo­sfä­ren av­duns­ta till kall torr luft, vil­ket gör luf­ten myc­ket tät. Den för­tä­ta­de luf­ten sjun­ker snabbt, värms upp på grund av kom­pri­me­ring och träf­far mar­ken som en ”vär­me­våg”. Des­sa vå­gor kan hö­ja mark­tem­pe­ra­tu­ren med mer än Okla­ho­ma, kloc­kan 03.00 en mor­gon 1909, höj­de en vär­me­våg tem­pe­ra­tu­ren till­fäl­ligt till 58 gra­der Celsi­us, vil­ket förstörde od­ling­ar­na.

Det är dock in­te al­la ovan­li­ga vä­der­slag som är så våld­sam­ma. Regn­bå­gar är en van­lig syn när so­len står lågt på him­len och ski­ner ge­nom en ri­då av fal­lan­de regn. Färgef­fek­ten ska­pas ge­nom att sol­lju­set bryts när det träf­far vat­ten­drop­par­na och re­flek­te­ras på in­si­dan av drop­par­na. Dubb­la regn­bå­gar ska­pas när sol­lju­set stud­sar in­u­ti drop­pen två gång­er. Och fe­no­me­net tar in­te slut där – tripp­la och fyr­dubb­la regn­bå­gar kan bil­das på mot­satt si­da av him­len från enk­la och dubb­la regn­bå­gar. De ten­de­rar att ringa in so­len, vil­ket gör dem svå­ra att upp­täc­ka. I des­sa fall har lju­set re­flek­te­rats tre el­ler fy­ra gång­er in­u­ti drop­pen. Med hjälp av la­ser i la­bo­ra­to­ri­um har man lyc­kats ska­pa än­nu mer kom­plexa regn­bå­gar.

Tit­ta på him­len

Det lig­ger i sa­kens na­tur att ex­trem­vä­der är svårt att för­ut­spå. Men i de fles­ta fall kan me­te­o­ro­lo­ger för­stå de vill­kor som or­sa­kar dem, och även för­ut­sä­ga dem emel­lanåt. Met Of­fice, Stor­bri­tan­ni­ens na­tio­nel­la vä­der­tjänst, ut­fär­dar var­ning­ar för po­ten­ti­ellt skad­ligt vä­der, och TORRO, som fors­kar i stor­mar, pub­li­ce­rar var­ning­ar för tor­na­dor och an­nat svårt vä­der.

De ut­gör en bra gui­de för ama­tör­stor­m­ja­ga­re, men det bäs­ta sät­tet att få upp­le­va ovan­ligt vä­der är att va­ra ute myc­ket och tit­ta upp un­der al­la at­mo­sfä­ris­ka för­hål­lan­den. Du kanske blir för­vå­nad över vad du får se!

I en dub­bel­regn­bå­ge stud­sar lju­set två gång­er in­u­ti regn­drop­pen in­nan

det bryts på vägen ut. Hyllmoln bil­das på fram­kan­ten till ett in­ten­sivt åskvä­der som då och då släp­per ifrån sig tor­na­do­lik­nan­de virv­lar. Ha­gel ten­de­rar att fal­la på som­ma­ren sna­ra­re än på vin­tern i Stor­bri­tan­ni­en. Det be­ror på kopp­ling­en till åskvä­der.

”Många tror of­ta att väd­ret är ovan­ligt fast det in­te är det. Man tän­ker in­te på Stor­bri­tan­ni­en som en tor­na­dodrab­bad re­gi­on, men minst 100 styc­ken drab­bar lan­det i snitt var­je år.”

OVAN I Kam­pa­la på La­ke Victo­ri­as strän­der i Ugan­da upp­le­ver in­vå­nar­na i ge­nom­snitt ås­ka un­der 242 av årets 365 da­gar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.