Po­lar­s­ken ...................................

Vår fantastiska planet - - Innehåll - Ian Even­den

Na­tu­rens mest fan­tas­tis­ka ljusshow, po­lar­ske­net, upp­trä­der på him­len nä­ra bå­de Nord- och Syd­po­len.

Ske­net fram­trä­der när en ström lad­da­de par­tik­lar från so­len kom­mer i kon­takt med jordens at­mo­sfär. Det är tro­li­ga­re att det­ta in­träf­far vid po­ler­na ef­tersom mag­net­fäl­tet häng­er ner mot pla­ne­ty­tan där.

När des­sa elektro­ner och pro­to­ner ru­sar in i at­mo­sfä­ren kan de kol­li­de­ra med ato­mer, i syn­ner­het sy­re el­ler kvä­ve. När det hän­der fri­görs en fo­ton som ska­par ljus. Sy­re­a­to­mer­na ger po­lar­ske­net dess di­stink­ta grö­na färg. Män­ni­skans ögon är käns­li­gast för grönt, så det kan hän­da att and­ra fär­ger in­te syns trots att de finns där – kvä­ve­a­to­mer kan pro­du­ce­ra an­ting­en rött el­ler blått ljus be­ro­en­de på vil­ken typ av in­ter­ak­tion de har med de lad­da­de par­tik­lar­na.

Vi­king­ar­na trod­de att ske­net var val­ky­ri­or som rör­de sig över natt­him­len för att häm­ta de dö­das sjä­lar. För in­uit­kul­tu­rer­na var de jakt­by­te­nas sjä­lar, och de ame­ri­kans­ka Me­nomi­nee-in­di­a­ner­na be­trak­ta­de dem som fack­lor bur­na av jättar i norr. Än­da fram till det ame­ri­kans­ka in­bör­des­kri­get tol­ka­des des­sa ljus­sken som him­mels­ka bud­skap.

Även and­ra him­la­krop­par i sol­sy­ste­met har po­lar­s­ken. NASA:s sond Cas­si­ni har sett dem på Sa­tur­nus och med Hubble kan de ob­ser­ve­ras på Ju­pi­ter och tre av dess må­nar.

Förr i ti­den trod­de man att po­lar­s­ken var an­dar som dan­sa­de på natt­him­len – den na­tur­li­ga för­kla­ring­en är näs­tan li­ka otro­lig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.