Na­tu­rens topp­snif­fa­re

Vår fantastiska planet - - Naturens Värld -

Lukt­sin­net hand­lar in­te ba­ra om jakt el­ler sä­ker­het – det an­vänds ock­så i kom­mu­ni­ka­tion. Dof­ter be­ar­be­tas i sam­ma del av hjär­nan som käns­lor, och är näs­tan li­ka vik­ti­ga för evo­lu­tio­nen av so­ci­a­la struk­tu­rer som tal.

Björ­nar

Det en­da landdägg­djur som över­träf­far hun­dens lukt­sin­ne är björ­nen. Björ­nens hjär­na är en tred­je­del så stor som vår, men den del som be­ar­be­tar dof­ter är fem gång­er stör­re.

Tack va­re si­na många doftre­cep­to­rer är svart­björ­nen känd för att kän­na dof­ten av mat på tre mils av­stånd. Is­björ­nen kan kän­na dof­ten av en säl ge­nom en meter is.

Råt­tor

Blod­hun­dar

Al­la hun­dar har ut­märk­ta no­sar men blod­hun­den – ibland kal­lad för en nos med en hund på – har bäst lukt­sin­ne. Blod­hun­den an­vänds of­ta av po­lis för att spå­ra brotts­ling­ar. Den har en stor upp­sätt­ning doft­mem­bran (150 cm2 i stor­lek jäm­fört med män­ni­skans 4 cm2), vil­ket gör att den kan skil­ja på luk­ter 1 000 gång­er ef­fek­ti­va­re än en män­ni­ska. Råt­tor har ett ex­tra or­gan som be­ar­be­tar dof­ter: vo­me­ro­na­sa­l­or­ga­net (VNO).

VNO an­vänds främst till att upp­täc­ka fero­mo­ner från and­ra råt­tor och kan för­kla­ra var­för de är så so­ci­a­la djur.

Or­mar

Or­mar har in­te no­sar – de an­vän­der ba­ra si­na näs­bor­rar

till att an­das – men de har ett fan­tas­tiskt lukt­sin­ne. De­ras tung­or fång­ar doft­par­tik­lar som pressas mot vo­me­ro­na­sa­l­or­ga­net i mun­nen. Med sin kluv­na tunga kan en orm spå­ra lukt med

en otro­lig pre­ci­sion.

Ma­lar

Vis­sa va­rel­ser an­vän­der sitt lukt­sin­ne för att hit­ta mat, men ma­lar an­vän­der det till att iden­ti­fi­e­ra en po­ten­ti­ell part­ner upp till en mil bort med hjälp av fero­mon­par­tik­lar. Ma­lar har in­spi­re­rat fors­ka­re att un­der­sö­ka möj­lig­he­ter­na att ska­pa en ar­ti­fi­ci­ell hjär­na som kan an­vän­das till att

upp­täc­ka dro­ger och va­pen.

Ele­fan­ter

Det är in­te så för­vå­nan­de att ele­fan­ter har ett fan­tas­tisk lukt­sin­ne. Tack va­re de kär­va mil­jö­er­na

de le­ver i är bå­de den af­ri­kans­ka och in­dis­ka

ele­fan­tens lukt­sin­ne sär­skilt an­pas­sat till att hit­ta vat­ten – in­te minst un­der­jor­dis­ka käl­lor. Doft är ock­så ett vik­tigt sätt för ele­fan­ter att iden­ti­fi­e­ra

varand­ra på.

Ha­jar

Två tred­je­de­lar av ha­jens hjär­na är vigd åt lukt­sin­net. Den kan in­te ba­ra upp­täc­ka den mins­ta blod­drop­pe på långt håll – den kan ock­så dof­ta ke­mi­ka­li­er som ut­sönd­ras av ner­vös fisk. Om vi ha­de ha­jens lukt­sin­ne skul­le vi kun­na upp­täc­ka en te­sked ketchup

i en sim­bas­säng.

Va­rel­ser med ex­tra­or­di­närt go­da lukt­sin­nen.

Vi män­ni­skor har lärt oss

att an­vän­da vis­sa djurs fan­tas­tis­ka lukt­sin­nen till

vår egen för­del.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.