Hur gam­mal är ti­den?

Vår fantastiska planet - - Människan -

För att för­stå ti­den mås­te vi ock­så kän­na till uni­ver­sums ål­der – och hur kan vi be­räk­na den?

Vi vet att uni­ver­sum stän­digt har ex­pan­de­rat se­dan ögon­blic­ket för Big Bang. Om vi kan mä­ta ex­akt hur snabbt uni­ver­sum ex­pan­de­rar och hur långt bor­ta de mest av­lägs­na fö­re­må­len är, då kan vi fö­re­stäl­la oss ti­den som har pas­se­rat se­dan den tid­punkt då all ma­te­ria i uni­ver­sum var sam­lad.

Fors­ka­re har kun­nat mä­ta uni­ver­sums ex­pan­sion ge­nom att ob­ser­ve­ra fe­no­men som typ 1A-super­no­vor. Des­sa “stan­dard­ljus” (ett namn som ges till ast­ro­no­mis­ka fö­re­mål med känd ab­so­lut stor­lek) ex­plo­de­rar all­tid med ex­akt sam­ma ljus­styr­ka oav­sett var de be­fin­ner sig och de ger ifrån sig ett myc­ket di­stinkt blått ljus. När det­ta ljus fär­das över det alltjämt väx­an­de uni­ver­sum sträc­ker sig lju­set till läng­re och läng­re våg­läng­der och det blå lju­set blir rö­da­re och rö­da­re. Det kal­las för röd­för­skjut­ning.

När det­ta ljus ob­ser­ve­ras från jor­den kan vi mä­ta lju­sets våg­längd och se hur långt bort super­no­van var när ex­plo­sio­nen sked­de. Ge­nom att ob­ser­ve­ra de mest av­lägs­na fö­re­må­len i uni­ver­sum på det­ta sätt kan vi räk­na ut att uni­ver­sum – och ti­den – har 13,7 mil­jar­der år på nac­ken.

Ti­den har ex­i­ste­rat i 13,7 mil­jar­der år. Hur kan vi ve­ta det?

Ti­den bör­ja­de med Big Bang – el­ler? Vis­sa te­o­re­ti­ker me­nar att ti­den är oänd­lig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.