Så res­te sig Jo­se­fin ur mörk­ret

Hon bör­ja­de dric­ka som 10-åring och var ”full­fjäd­rad al­ko­ho­list” vid 15. Nu in­spi­re­rar Jo­se­fin Dahl­berg ti­o­tu­sen­tals unga tje­jer att stå emot al­ko­holkul­tu­ren.

Vallentuna Nyheter - - STOCKHOLM - Sop­hie Stig­fur 073-6006909 sop­hie.stig­fur@di­rekt­press.se

Ljum­ma som­mar­kväl­lar med ett sval­kan­de glas vin är för­mod­li­gen den klas­sis­ka dröm­bild som många får upp när det van­kas se­mester­ti­der. Men för Jo­se­fin Dahl­berg, 28, är som­ma­ren den svå­ras­te pe­ri­o­den på året. Se­dan 8 år till­ba­ka är hon nyk­ter al­ko­ho­list. Men för det krävs tyd­li­ga ru­ti­ner när det gäl­ler sömn, mat och re­gel­bun­den me­di­ta­tion.

– Se­mes­ter ruc­kar upp det full­stän­digt, det blir svå­ra­re att kän­na den där tryg­ga in­re kon­tak­ten med sig själv. Men al­ko­hol­su­get har jag in­te kvar. Vi sit­ter på Ny­tor­get 6, ett sten­kast från Jo­se­fins lä­gen­het. Vid bor­den in­till hörs kling­an­de öl­glas. In­te den op­ti­ma­la mil­jön för en al­ko­ho­list, kan man tän­ka. Men för Jo­se­fin är det var­dag. Som en so­ci­al och ak­tiv in­flu­encer med 75 000 föl­ja­re på Instagram, en fram­gångs­rik blogg och podd, är hon van att vis­tas i al­ko­holin­dränk­ta mil­jö­er på stans hip­pa ba­rer och re­stau­rang­er. Och till skill­nad mot vad Jo­se­fin ha­de trott, tog li­vet in­te slut för att hon en dag be­slöt sig för att väl­ja al­ko­hol­fritt.

– Det är så sjukt. Jag trod­de på all­var att li­vet skul­le va­ra över. Många tän­ker så, trots att man kän­ner att man har pro­blem så skju­ter man upp nyk­ter­he­ten li­te li­te till he­la ti­den. Mitt råd är en­kelt: gör in­te det. Var­för ska man skju­ta upp att må bra? I ba­ga­get har Jo­se­fin två upp­växt­be­rät­tel­ser. Utåt: en idyl­lisk till­va­ro i kärn­fa­mil­jen på Da­larö. Men in­u­ti den gu­la vil­lan dol­des en al­ko­ho­li­se­rad pap­pa, sju­ka syst­rar och en mam­ma som jobbade dubb­la skift för att få eko­no­min att gå ihop. Bris­ten på upp­märk­sam­het hem­i­från gjor­de att hon sök­te den “på mör­ka­re plat­ser”, som Jo­se­fin ut­tryc­ker det. Förs­ta gång­en hon blev full var hon tio år.

– Det var kär­lek di­rekt. Det var den bäs­ta käns­lan jag nå­gon­sin känt. Plöts­ligt vå­ga­de jag gö­ra allt jag an­nars va­rit rädd för.

Jo­se­fin blev en mäs­ter­lig ma­ni­pu­la­tör hem­ma. Och nå­gon­stans på vägen, ge­nom al­la villa­fes­ter på Da- larö, fann hon sig själv ha bli­vit “full­fjäd­rad al­kis” vid 15 års ål­der.

– And­ra kräk­tes och däc­ka­de, men det fanns ing­et stopp hos mig, jag kun­de dric­ka hur myc­ket som helst. På sin blogg har Jo­se­fin be­rät­tat öp­pet om många tunga si­tu­a­tio­ner hon ham­nat i. Hon har fått en enorm re­spons från fram­förallt unga tje­jer, som sä­ger att hon sät­ter ord på de­ras käns­lor. Där­för skrev hon boken Idag är jag fri – för att nå ut till än­nu fler.

För Jo­se­fin var det in­te de många tu­rer­na in och ut på al­ko­hol­mot­tag­ning­ar som till­slut blev vänd­ning­en. Det var när hon som 20-åring kom in på jour­na­list­ut­bild­ning­en och vän­ner­nas re­spons var ”jo tje­na, lyc­ka till”.

– Då väll­de bå­de en sorg och re­vansch­käns­la över mig. Jag be­stäm­de mig för att vi­sa bå­de mig själv och de som skrat­ta­de åt mig att jag kla­rar det.

Över­gång­en var in­te lätt. En gång var ett åter­fall nä­ra. Det var som­mar, en trass­lig re­la­tion ha­de kra­schat och do­ku­men­tä­ren om Amy Wi­ne­house rul­la­de på tv:n.

– Me­dan and­ra såg den och kän­de usch vad hemskt, vil­ken tra­ge­di, kän­de jag: EX­AKT SÅDÄR vill jag må! Jag vill su­pa, knar­ka, gå sön­der, fuc­ka ur. Jag bör­ja­de ked­jerö­ka, men blev plöts­ligt med­ve­ten om hur mitt sju­ka jag tog över. Tan­kar som “vem fan tror du att du är som le­ker in­flu­encer och tror att du kan skri­va”, “du är in­te värd ett skit”. Den svar­ta rös­ten var pre­cis sam­ma röst som jag förr hör­de in­om mig var­je dag, en känsla som är så vid­rig och omöj­lig att be­fin­na sig i att man gör vad som helst för att be­dö­va den, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– På nå­got sätt lyc­ka­des jag se det ut­i­från och in­såg att nej, jag vill in­te. Jag har in­te råd att släp­pa in den rös­ten igen, det hand­lar om liv el­ler död och jag för­tjä­nar att må bra.

När hon var li­ten bru­ka­de hon sä­ga till si­na kom­pi­sar att hen­nes pap­pa var en varg. Att det var där­för han ald­rig kom och häm­ta­de hen­ne på da­gis. Var­gar le­ver ba­ra på nät­ter­na sa hon, och vi­sa­de si­na vas­sa hörn­tän­der som be­vis på att hon själv var en var­gunge. För fem år se­dan gick hen­nes pap­pa bort. Men in­nan dess hann en stor del av svär­tan hon kän­de in­för ho­nom släp­pa.

– Det hand­la­de ju in­te om ovil­ja el­ler brist på kär­lek... Han var sjuk. Men det kräv­des att jag själv skul­le bli sjuk för att för­stå det.

FO­TO: YLVA BERG­MAN

SKRI­VIT BOK. In­flu­encern Jo­se­fin Dahl­berg har ta­git sig ur sitt al­ko­hol­be­ro­en­de och har nu skri­vit en bok för att nå ut till unga tje­jer i sam­ma sits.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.