De får tän­ka på mig – när det pas­sar dem

Vallentuna Nyheter - - HEJ VALLENTUNA - ELLA SÖDERBERG Re­por­ter Pra­ta med mig! ella.so­der­berg @di­rekt­press.se

Ihel­gen är vi många som ska be­sö­ka en när­stå­en­des grav. Stäm­ning­en är smått he­lig, mörk­ret lig­ger över kyr­ko­går­den, tu­sen­tals ljus ly­ser upp sti­gar­na och vid gra­var­na lig­ger den ny­lag­da vin­rö­da ljung­en. Min mor­far lig­ger i en min­neslund. Om jag ska va­ra är­lig så be­sö­ker jag den ba­ra på Al­la hel­gons dag. Ur­säk­ter­na är många; det lig­ger långt bort, jag har in­te tid och så vi­da­re. Men kanske är det så att jag egent­li­gen in­te har ett be­hov av att be­sö­ka just en spe­ci­fik plats för att tän­ka på ho­nom. Ha­de han haft en egen grav­sten, ha­de jag nog känt mer skuld över att jag in­te var där of­ta­re.

Al­la är vi oli­ka, vis­sa vill ha en grav­sten, en plats dit man kan gå. När jag för­svin­ner från jor­de­li­vet vill jag gö­ra som mor­far, ha en plats i en min­neslund.

Jag vill att mi­na släk­ting­ar ska tän­ka på mig – när det pas­sar dem. Sam­ti­digt för­står jag att grav­ste­nen är vik­tig för många. Jag hop­pas ba­ra att den där ste­nen in­te är satt som ett krav på om­vård­nad, ut­an som ett minne som sträc­ker sig läng­re bort än till kyr­ko­går­dens stäng­sel.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.