Mat­gläd­je i fo­kus

Vego - - LEDARE - Mat­ti­as Kristi­ans­son,

Jag satt på en mid­dag och bör­ja­de pra­ta med bords­gran­nen om mitt jobb, all mat jag la­gar och hur det verk­li­gen har bli­vit he­la mitt liv de se­nas­te åren. Var­på hon sa: ”La­ga mat är det trå­ki­gas­te jag vet.” Jag blev helt paff och sen li­te led­sen. För är det nå­got vi bor­de job­ba på så är det att fin­na sann mat­gläd­je, ty mat­gläd­je är den en­da san­na gläd­jen. Okej, li­te väl dras­tiskt, men du för­står. Mat är ju än­då nå­got vi al­la får i oss... var­je dag. Och som vi mås­te tän­ka på, pla­ne­ra, för­be­re­da och la­ga... var­je dag. Nå­got som gör att vi kan re­sa runt jor­den i en tug­ga och det ul­ti­ma­ta sät­tet att um­gås kring. Mat är allt, in­te ba­ra för en chefre­dak­tör på en ve­ge­ta­risk mat­tid­ning.

Sen gick det nå­gon vec­ka och jag ha­de själv någ­ra da­gar då mat­lag­ning­en kän­des li­ka in­tres­sant som att se en disktra­sa tor­ka. Och när jag stod där och åt kal­la ma­ka­ro­ner till­sam­mans med en burk vi­ta bö­nor i to­mat­sås in­såg jag ock­så var­för jag kän­de så där. Jag ha­de bör­jat la­ga mat ”ba­ra för att”. Jag ha­de kom­mit in i en pe­ri­od då jag åt sam­ma maträt­ter om och om igen – rät­ter som var­ken ut­ma­na­de smaklö­kar­na, ny­fi­ken­he­ten el­ler mat­gläd­jen. Mat som ba­ra fanns till för att mät­ta min mage och inga and­ra sin­nen.

På kväl­len hit­ta­de jag ett en­kelt om än smått om­ständ­ligt re­cept på pols­ka pi­ro­ger med kål. Jag ång­a­de vit­kål, pres­sa­de ur vatt­net med hjälp av en köks­hand­duk, mix­a­de kå­len med färskost och knå­da­de deg. De­gen kav­la­des ut tunt tunt och fyll­des se­dan med kål­fyll­ning­en. De dump­ling­lik­nan­de pi­ro­ger­na ko­ka­des se­dan i någ­ra mi­nu­ter och åts med ba­ra smält smör. Rakt upp och ner vid disk­bän­ken stod jag och log. Och jag kän­de mig sååå lyck­lig. Det var in­te att det var så myc­ket jobb för en så en­kel rätt som var be­lö­ning­en, ut­an att jag pro­va­de nå­got nytt. Det var en ny rätt, nya sma­ker och nya kun­ska­per som slank ner i min mage tug­ga för tug­ga. Da­gen ef­ter gjor­de jag Ka­ro­li­ne Jöns­sons mac­ka med bön- och grönkåls­stuv­ning från se­nas­te num­ret. Det var så en­kelt och så gott och sam­ti­digt nå­got nytt för mig. Och jag fick sam­ma käns­la som ef­ter tim­mar av pi­rog­pil­lan­de. Det är så för­bas­kat kul att tes­ta, sma­ka och kän­na nytt. Tug­ga för tug­ga. Så väck din mat­gläd­je nu, den kom­mer att ge dig gla­da kic­kar du in­te trod­de var möj­li­ga.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.