Från gris­bon­de till ve­gan­bon­de

Vego - - VEGOSKOLAN - RE­CEPT OCH FO­TO: MAT­TI­AS KRISTI­ANS­SON

I Åm­me­berg ut­an­för As­kersund lig­ger ”Ve­gan­går­den” som drivs av Gustaf Sö­der­feldt och hans sam­bo Ca­ro­li­ne. Här od­las al­la möj­li­ga grön­sa­ker och går­den är helt fri från ani­ma­li­er. En fö­re­bild för fram­ti­dens lant­bruk!

Den my­si­ga 1800-tals­går­den var länge mest en som­mar­stu­ga för fa­mil­jen, men för tio år se­dan flyt­ta­de Gustaf, Ca­ro­li­ne och de­ras barn hit på hel­tid. De rus­ta­de upp och gjor­de sig re­do för ett liv här ute. Vi träf­far Gustaf, som just är i full färd med att skör­da sto­ra kla­sar med to­ma­ter i växt­hu­set.

– Jag trött­na­de på li­vet i stan och vil­le gö­ra sa­ker, kon­kre­ta sa­ker. Då pas­sa­de od­ling bra.

Intresset bör­ja­de med en bok om själv­hus­håll­ning av John Sey­mour. Den såd­de ett frö hos Gustaf. Tan­ken på att od­la och se sa­ker växa och gröns­ka loc­ka­de mer än ett liv fram­för da­torn och be­slu­tet var en­kelt, även om det in­te vi­sa­de sig va­ra så idyl­liskt som han ha­de trott.

– Jag ha­de en väl­digt ro­man­tisk bild av lant­bru­ket. Man skul­le skaf­fa djur, mjöl­ka kor­na och slak­ta gri­sen. Li­te som på 1800-ta­let. Men med ti­den in­såg vi att det in­te var det smar­tas­te sät­tet att dri­va ett lant­bruk på. Det är sli­tigt, hårt och tungt. Jag bör­ja­de även tän­ka på vad man gör med dju­ren.

FÖRS­TA STEGET VAR en gris­gård. Här ha­de de som mest 30 gri­sar som föd­des upp och se­dan skic­ka­des till slakt. De ha­de det som många kal­lar ”gla­da” gri­sar, som fick le­va fritt och må bra. Tid­ning­ar kom hit och tog bil­der för att vi­sa hur fan­tas­tiskt de ha­de det. Gustaf och Ca­ro­li­ne öpp­na­de även en bu­tik in­ne i As­kersund där de sål­de in­te ba­ra sitt eget kött, ut­an även kött från and­ra går­dar runt om i trak­ten, blan­dat med an­nan lo­kal mat. Det var då det gick upp för Gustaf ex­akt hur myc­ket kött det hand­la­de om.

– Vi in­såg snabbt att det här in­te var vad gri­sar­na vil­le. Men för att hål­la gre­jen rul­lan­de fort­sät­ter man att fort­plan­ta my­ten om gla­da djur och fint lant­bruk. Och det sit­ter jät­ted­jupt ro­tat i vå­ra bak­hu­vu­den. Vi har ju hål­lit på med lant­bruk i 10 000 år.

Gans­ka snart blev de ve­ga­ner och grisupp­föd­ning­en upp­hör­de och gav plats åt grön­sa­ker. Det blev en ny ut­ma­ning: att od­la allt från to­ma­ter och blom­kål till bond­bö­nor och majs.

Kan al­la bön­der stäl­la om på det här sät­tet?

– Ja, men det är in­te all­tid lätt. Har du va­rit mjölk­bon­de i 50 år är det svårt att stäl­la om och plöts­ligt bör­ja od­la grön­sa­ker. Det har gans­ka li­te med varand­ra att gö­ra och krä­ver helt and­ra ma­ski­ner. Man får vän­ta på att nå­gon ny drif­tig per­son kom­mer in och sak­ta fa­sar ut vis­sa ty­per av går­dar för att ge plats åt nytt.

GUSTAF PRA­TAR MYC­KET om det här med att lant­bru­ket sit­ter så djupt ro­tat i folk­sjä­len. Många gil­lar tan­ken på od­ling och fri­gå­en­de djur, men en om­ställ­ning är in­te all­tid så en­kel som många vill få det att ver­ka. Det lig­ger myc­ket in­ve­ste­rat, bå­de i peng­ar och tid, men även star­ka tra­di­tio­ner.

– Det kos­tar 20 mil­jo­ner att star­ta en mo­dern mjölk­gård, och då är det in­te ens sä­kert att den blir lön­sam. Du ska job­ba 100 tim­mar i vec­kan för att få det att gå runt. Det är myc­ket där som mås­te änd­ras om man vill att bön­der­na ska stäl­la om. Men det finns en vik­tig ide­o­lo­gisk dis­kus­sion. Är det mo­ra­liskt rätt att äta kött? Vad blir kon­se­kven­ser­na?

Vad in­ne­bär det att od­la ve­ganskt?

– Att man od­lar helt ut­an djur. Det in­ne­bär bland an­nat att man in­te an­vän­der djur­göd­sel – just för att mi­ni­me­ra li­dan­det för dju­ren. Göd­sel är of­tast in­te ve­ganskt, ut­an man bru­kar an­vän­da djur­bajs, spe­ci­ellt in­om KRAV-od­ling. Och var finns det? Jo, i djur­fa­bri­ker­na. Där­för åker bön­der­na till djur­fa­bri­ker och häm­tar sto­ra mäng­der bajs. Det tyck­te vi var fel och dess­utom väl­digt äck­ligt.

Hur göds­lar ni ve­ganskt då?

– Vi tes­tar li­te oli­ka sätt, som kom­post, gröngöds­ling och konst­göds­ling.

På går­den od­las nu i prin­cip allt som går att od­la i Sve­ri­ge: to­ma­ter, gur­ka, oli­ka kål­sor­ter, röd­be­tor, majs, bö­nor m.m. Vi går runt och ploc­kar solvar­ma to­ma­ter och kan knappt ta in hur go­da de är. Ute på åkern får vi sma­ka på de sis­ta soc­ke­rär­tor­na för sä­song­en och se and­ra om­gång­en vit­kål växa fram. Och visst är det nå­got spe­ci­ellt när man od­lar grön­sa­ker för den go­da sma­kens skull och in­te för att kläm­ma ut så myc­ket peng­ar som möj­ligt. Sam­ti­digt är peng­ar en nöd­vän­dig­het för att kun­na fort­sät­ta som od­la­re.

– Grön­sa­ker är svårt att od­la och svårt att mark­nads­fö­ra. Det krä­ver även sto­ra in­ve­ste­ring­ar för att det ska fun­ka. Od­la­re mås­te helt en­kelt va­ra kre­a­ti­va.

MÅNGA HAR ÄVEN bli­vit bort­skäm­da med ga­let lå­ga pri­ser på grön­sa­ker i bu­ti­ker­na, ett pris som and­ra får ta i stäl­let.

– De fles­ta av vå­ra vin­ter­grön­sa­ker kom­mer från Spa­ni­en och där tar man in många nord­af­ri­kans­ka ar­be­ta­re med hems­ka ar­bets­vill­kor. Det är klart att vi in­te kan kon­kur­re­ra med det. Mer­vär­det vi kan er­bju­da är att det sma­kar så myc­ket bätt­re.

”Grön­sa­ker är svårt att od­la och svårt att mark­nads­fö­ra. Det krä­ver även sto­ra in­ve­ste­ring­ar för att det ska fun­ka. Od­la­re mås­te helt en­kelt va­ra kre­a­ti­va”

Vi kan även vi­sa på en helt an­nan bredd ge­nom att od­la gu­la och bru­na to­ma­ter, li­la blom­kål m.m. Vi får tän­ka an­norlun­da och od­la så­dant som in­te finns i bu­ti­ker­na.

Det är omöj­ligt att pra­ta om att fa­sa ut djur­in­du­strin ut­an att kom­ma in på öpp­na land­skap. Hur ser du på det?

– Od­lar du mat som krä­ver mind­re yta så blir det ju mer na­tur kvar och det har jag inga pro­blem med. Det mås­te ju in­te bli gran­plan­ta­ger med ra­ka ra­der med gra­nar som huggs ner vart 80:e år och läm­nar kal­hyg­gen ef­ter sig. Vi kans­ke kan hit­ta ett mel­lan­ting där vi lå­ter en del av jord­bruks­mar­ker­na åter­gå till rik­tig na­tur och på ett ak­tivt sätt för­sö­ker främ­ja djur­li­vet och den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den.

Som ve­gan­bon­de, hur ser du på fram­ti­den?

– Det finns i ka­pi­ta­lis­mens funk­tions­sätt en in­byggd möj­lig­het för ve­ga­nism att slå ige­nom på bred front. Om nå­gon kom­mer på ett mer ef­fek­tivt sätt att od­la mat så kan det slå ut and­ra sätt. Tit­ta ba­ra på el­bi­lar­na. Det är stor chans att sam­ma sak kom­mer att hän­da in­om mat­bran­schen.

Och vad har du för mål med går­den?

– Dels vill jag od­la otro­ligt myc­ket grön­sa­ker som jag kan spri­da till folk runt om­kring, så att de kan äta bätt­re, må bätt­re och få ett san­sat för­hål­lan­de till hur vi od­lar ma­ten. Folk mår bra av att ve­ta var ma­ten kom­mer ifrån. Sen hop­pas jag att vi ska bli en fö­re­bild för and­ra som vill od­la grön­sa­ker och stäl­la om till ett ve­ganskt lant­bruk.

Nå­got mer du vill häl­sa till vå­ra lä­sa­re?

– Bli ve­gan­bon­de! Vet du in­te vad du ska gö­ra i li­vet, od­la grön­sa­ker. Allt fler får upp intresset för den här ty­pen av od­ling. Ba­ra de se­nas­te tio åren har fler och fler över­gett den tra­di­tio­nel­la bil­den av bon­den med djur. Du kan byg­ga ett fram­gångs­rikt fö­re­tag ute på lan­det om du är in­no­va­tiv, vill kom­ma på nya sa­ker och räd­da värl­den!

På Ve­gan­går­den od­lar man i prin­cip allt som går att od­la i Sve­ri­ge.

Här häng­er to­ma­ter­na i sto­ra kla­sar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.