Din bäs­ta ve­go-tid är nu!

Vegomat - - VÄLKOMMEN - An­na Zet­h­ra­eus, chefre­dak­tör

Har vi kanske nu kom­mit till den punkt då det känns som all­ra mest na­tur­ligt att le­va mer med­ve­tet grönt? Vi över­sköljs av nya mil­jö­larm, stän­di­ga håll­bar­hets­dis­kus­sio­ner om kött­kon­sum­tio­nens bak­si­dor och hur myc­ket he­la vår jord, be­folk­ning, dju­ren och ock­så din egen häl­sa vin­ner på att äta mind­re kött och mer ve­ge­ta­riskt. Li­te som ett vinst-var­je-gång-lot­te­ri.

Själv­fal­let be­hö­ver du in­te gå he­la vä­gen och bli strikt ve­gan, in­te ens hel­tids­ve­ge­ta­ri­an. Du kan prö­va dig fram som flex­e­ta­ri­an, in­fö­ra me­at free Mon­days el­ler helt en­kelt ba­ra hit­ta fler grö­na mid­da­gar i var­da­gen. Till fest ock­så, för den de­len – att bju­da hem mid­dags­gäs­ter på ve­ge­ta­risk me­ny är ut­märkt ef­tersom det pas­sar de fles­ta.

För min egen del är ve­go­li­vet helt ut­an an­sträng­ning, men så är jag ock­så upp­vux­en i ett sjut­ti­o­tals­bo­he­miskt hem där kött var säll­syn­ta onö­dig­he­ter och löksop­pa var stan­dard­mål­ti­den. Där hem­ma ha­de mam­ma sin sur­deg stå­en­de på hatt­hyl­lan ovan­för ele­men­tet i hal­len: i en glas­burk ned­tryckt i en lo­vik­ka-van­te, med ter­mo­me­ter som stack upp, höll den ex­akt rätt tem­pe­ra­tur. Vetegräs od­la­des på föns­ter­brä­dan, mam­ma ploc­ka­de mask­ros­blad till sal­la­den, gjor­de ekol­lon­bif­far till mid­dag och ut­ro­pa­de in­nan nå­gon hann in­vän­da: ”Åh, tänk att nå­got så en­kelt kan bli så him­la gott!”

Min sys­ter och jag tug­ga­de och mal­de på med kind­tän­der­na. Dröm­de li­te i smyg om de där kyck­ling­ar­na som åk­te runt i hård grill­kryd­da i en glas­grill på Ica. Det ver­ka­de så flott, fett, fär­dig­la­gat och gla­mo­röst.

I vux­en ål­der vän­der man of­ta tillbaka till barn­domsma­ten. Så ock­så jag, och nu med en ex­tra väx­el i ve­go­me­nyn då min ton­års­dot­ter är ny­bli­ven ve­gan. Hon blev om­vänd un­der sitt år som ut­by­tesstu­dent i Al­bu­quer­que i USA: åk­te dit som bacon­lo­ver och kom hem som ve­gan suns­hi­ne. Nu äts inga ani­ma­lis­ka pro­duk­ter whatso­e­ver, in­te ens ho­nung, för bin är ock­så djur, oh yes. In­ne­hålls­för­teck­ning­ar­na gås ige­nom nog­grant och sö­ner­na hem­ma fa­sci­ne­ras över att nå­gon helt fri­vil­ligt tac­kar nej till sourcream & oni­on-chips, på grund av mjölk­pro­te­in­spår!?

Så nyt­ti­ga­re och mer va­ri­e­ra­de mat­va­nor blir det för he­la fa­mil­jen nu­me­ra men bil­li­ga­re mat­va­ror, och allt äts upp! Dess­utom upp­står in­tres­san­ta håll­bar­hets­dis­kus­sio­ner runt mid­dags­bor­det som trig­gar i gång lus­ten att om­prö­va och tes­ta nya sma­ker och rät­ter. För den som he­la ti­den mås­te mo­ti­ve­ra si­na mat­val tän­ker ef­ter, väl­jer med om­sorg och har lät­ta­re att väl­ja bort ut­an att det känns trå­kigt.

För vi vill ju att häl­so­sam ve­ge­ta­risk mat, bra för bå­de krop­pen och hjär­nan men ock­så pla­ne­ten och fram­ti­den, ska va­ra för­knip­pad med lust. In­te tvång och stränga re­strik­tio­ner.

Hop­pas att Ve­go-Mat kan in­spi­re­ra er till fler grö­na rät­ter och ett gla­da­re ma­tår!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.