ETT AL­TER­NA­TIVT SYNSÄTT

Pe­ter Ir­vi­ne är kli­mat­fors­ka­re vid Har­var­du­ni­ver­si­te­tet och stu­de­rar mo­di­fi­e­ring av sol­strål­ning­en. Han me­nar att för­de­lar­na med tek­ni­ken kan väga tyng­re än ris­ker­na.

Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid - - MILJÖFÖRSTÖRING -

Se­dan 2009 har jag ar­be­tat för att för­stå geo­engi­ne­e­ring­ens po­ten­ti­al och be­gräns­ning­ar. Clive Hamilton må­lar upp en bild som jag helt en­kelt in­te kän­ner igen.

För att vi ska kun­na mot­ver­ka kli­mat­för­änd­ring­ar­na mås­te kol­di­ox­id­ut­släp­pen upp­hö­ra. Men hur snabbt de än mins­kar kom­mer kli­ma­tet att bli be­tyd­ligt var­ma­re un­der 2000-ta­let. Där­för kan små moln av par­tik­lar som skic­kas upp i at­mo­sfä­ren vi­sa sig va­ra ett ex­tremt an­vänd­bart verk­tyg.

Om vi kan sän­ka tem­pe­ra­tu­rer­na mins­kar ris­ker­na med kli­mat­för­änd­ring­ar­na, och vi har sett i vårt ar­be­te att det in­te spe­lar så stor roll om det görs ge­nom att mins­ka ut­släp­pen el­ler ge­nom att skär­ma av sol­lju­set. Det be­ty­der in­te att geo­engi­ne­e­ring ska er­sät­ta ut­släpps­minsk­ning­ar, men även om tek­ni­ken in­te är risk­fri kan den helt sä­kert ta udden av någ­ra av kli­mat­för­änd­ring­ar­nas värs­ta ef­fek­ter.

Clive pe­kar på ris­ken för att geo­engi­ne­e­ring kan mins­ka monsun­reg­nen, men hans bild är ofull­stän­dig. Till­gång­en på vat­ten be­ror in­te ba­ra på hur myc­ket det reg­nar, ut­an ock­så på hur snabbt vatt­net duns­tar bort i vär­men. Sam­ma kli­mat­mo­del­ler som vi­sar att geo­engi­ne­e­ring skul­le mins­ka regn­mäng­den vi­sar att tek­ni­ken ock­så skul­le mins­ka av­dunst­ning­en och på så sätt kun­na le­da till att till­gång­en på vat­ten ökar istäl­let för att mins­ka.

Clive häv­dar ock­så att ef­tersom kli­mat­kon­trol­len skul­le krä­va tek­nisk kom­pe­tens skul­le tek­no­kra­ter ta över. Men vi är re­dan idag i hän­der­na på tek­no­kra­ter som han­te­rar vå­ra el­nät, vår vat­ten­för­sörj­ning och vå­ra trans­port­sy­stem, och trots det är vå­ra sam­häl­len fort­fa­ran­de sta­bi­la de­mo­kra­ti­er.

Clive fram­stäl­ler geo­engi­ne­e­ring som ett fält som har röt­ter­na i kalla­krigs­hybris och som drivs av kli­mat­för­ne­ka­re på hö­ger­kan­ten. Jag ser istäl­let ett väl­vil­ligt för­slag som grans­kas kri­tiskt av hund­ra­tals fors­ka­re från he­la värl­den och från så vitt skil­da om­rå­den som mil­jö­tek­nik, na­tio­na­le­ko­no­mi och in­ter­na­tio­nell rätt. Sna­ra­re än att fi­nan­sie­ras av su­spek­ta tan­kes­med­jor som går hö­gerns och ol­je­in­du­strins in­tres­sen, be­kostas forsk­ning­en om geo­engi­ne­e­ring i hu­vud­sak av of­fent­li­ga me­del och mil­jö­vän­li­ga fi­lan­tro­per.

Även utan­för den aka­de­mis­ka värl­den sker en spän­nan­de ut­veck­ling. Ma­na­ge­ment Go­ver­nan­ce Ini­ti­a­ti­ve är en ide­ell in­ter­na­tio­nell or­ga­ni­sa­tion som för­sö­ker gö­ra det möj­ligt för fors­ka­re och be­sluts­fat­ta­re i ut­veck­lings­län­der att en­ga­ge­ra sig i geo­engi­ne­e­e­ring. I New York finns ock­så Car­ne­gie Cli­ma­te Geo­engi­ne­e­ring Go­ver­nan­ce Ini­ti­a­ti­ve som strä­var ef­ter att gö­ra in­ter­na­tio­nel­la be­sluts­fat­ta­re in­om FN upp­märk­sam­ma på om­rå­det.

Ra­ti­fi­ce­ring­en av Pa­ris­av­ta­let och den häp­nads­väc­kan­de ut­veck­ling­en in­om sol- och vind­kraft på se­na­re år vi­sar att värl­den har vil­jan och är på väg att ut­veck­la verk­ty­gen för att tack­la kli­mat­för­änd­ring­ar­na. Trots det går det in­ter­na­tio­nel­la sam­ar­be­tet på om­rå­det trögt.

Men när det gäl­ler geo­engi­ne­e­ring är si­tu­a­tio­nen en helt an­nan. Kost­na­der­na är lå­ga och ef­fek­ter­na kom­mer snabbt att mär­kas och får glo­bal räck­vidd. Där­för kom­mer län­der att ha verk­li­ga in­ci­ta­ment att sam­ar­be­ta för att för­verk­li­ga geo­engi­ne­e­ring­ens po­ten­ti­al

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.