Gå till bot­ten med över­fis­ket

De­cen­ni­er av för­ödan­de fis­ke­me­to­der kan be­ty­da att det till slut in­te finns fler fis­kar i ha­vet. Men nya upp­fin­ning­ar kan vän­da ut­veck­ling­en in­nan vi löpt li­nan ut.

Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid - - INNEHÅLL - TEXT: HE­LEN SCALES

En rev­haj gli­der för­bi på en arm­längds av­stånd, och sen en till. De smi­di­ga rov­dju­ren strun­tar i mig och ver­kar va­na vid att ha folk om­kring sig. Här runt de av­lägs­na Palau­ö­ar­na i Stil­la ha­vet floc­kas sport­dy­ka­re för att ut­fors­ka det ri­ka li­vet un­der ytan. Den uni­ka plat­sen er­bju­der en glimt av hur ha­vet såg ut in­nan män­ni­skans ak­ti­vi­te­ter bör­ja­de töm­ma världs­ha­ven.

Att Palaus säll­sam­ma un­der­vat­tens­värld har be­va­rats är del­vis tack va­re att re­ge­ring­en tar skyd­det av den ma­ri­na mil­jön på all­var. Det rå­der fis­ke­för­bud i he­la 80 pro­cent av lan­dets vat­ten. Om­rå­det är ett av fle­ra nya ma­r­in­re­ser­vat som till­kom­mit på se­na­re år. I au­gusti 2016 be­slu­ta­de Ba­rack Oba­ma att lå­ta ut­vid­ga Ha­wai­is ma­r­in­re­ser­vat Pa­pa­hā­nau­mo­kuā­kea till to­talt 1,5 mil­jo­ner kvadrat­kilo­me­ter. Det är värl­dens hit­tills störs­ta, och det är un­ge­fär li­ka stort som Spa­ni­en, Frank­ri­ke och Tyskland till­sam­mans.

År 2006 pub­li­ce­ra­de en grupp fram­stå­en­de ma­rin­fors­ka­re en ar­ti­kel i tid­skrif­ten Sci­ence med en ge­nom­gång av till­stån­det för vå­ra världs­hav. Slut­sat­sen av de­ras gransk­ning av det ma­ri­na li­vet gav bras­kan­de ru­bri­ker: al­la be­fint­li­ga fisk­be­stånd skul­le kun­na kol­lap­sa fö­re år 2048.

Ex­per­ter­na är in­te helt över­ens om år­ta­let, som byg­ger på att be­stån­den fort­sät­ter mins­ka i sam­ma takt som nu, då en tred­je­del av al­la fisk­be­stånd kol­lap­sat se­dan 1950-ta­let. And­ra fors­ka­re som upp­re­pat ana­ly­sen med sam­ma da­ta har flyt­tat fram året till nå­gon gång un­der näs­ta år­hund­ra­de. Men det är lik­väl en dys­ter prognos för det fis­ke som ger mat åt mil­jar­der.

I en stor forsk­nings­stu­die 2016 var­na­de ma­rin­bi­o­lo­gen Da­ni­el Pauly och hans kol­le­gor i pro­jek­tet The Sea Around Us för att vi för­mod­li­gen re­dan har pas­se­rat ”pe­ak fish”.

Lis­tan över pro­ble­men ba­kom den glo­ba­la fis­kekri­sen är lång. Först och främst är det helt en­kelt för många fis­ka­re som är ute ef­ter att fånga det krym­pan­de an­ta­let fis­kar. Till viss del be­ror det på fis­kesub­ven­tio­ner och and­ra för­må­ner som hål­ler fis­ke­bå­tar­na fly­tan­de.

Fis­ket or­sa­kar ock­så fy­sis­ka ska­dor på den ma­ri­na mil­jön. Trå­la­re med tunga nät som dras längs havs­bott­nen slår sön­der käns­li­ga livsmil­jö­er. Det dras upp enor­ma mäng­der fisk och skal­djur som det in­te finns nå­gon mark­nad för. Bifångsten dum­pas se­dan i ha­vet, död el­ler dö­en­de.

Till det­ta kom­mer de sam­la­de ef­fek­ter­na av för­ore­ning­ar och kli­mat­för­änd­ring­ar. Var­ma­re världs­hav får ko­rall­rev att blek­na och dö, och vis­sa ar­ter tving­as rö­ra sig mot po­ler­na, vil­ket rub­bar eko­sy­ste­men. Kol­di­ox­id­ut­släp­pen gör sam­ti­digt ha­ven su­ra­re, vil­ket för­sva­gar skal­djursar­ter och på­ver­kar fis­kars hör­sel och be­te­en­de. Den fisk som ham­nar på vå­ra tall­ri­kar bör­jar ock­så fyl­las med plast­skräp. Men det finns ef­fek­ti­va lös­ning­ar.

”Slut­sat­sen av de­ras gransk­ning av det ma­ri­na li­vet gav bras­kan­de ru­bri­ker: al­la be­fint­li­ga fisk­be­stånd skul­le kun­na kol­lap­sa fö­re år 2048.”

RÄD­DA VÄRLDS­HA­VEN

Ma­r­in­re­ser­vat är ett be­prö­vat sätt att åter­stäl­la fisk­be­stånd på. När fis­ke för­bjuds i ett om­rå­de kan utrot­nings­ho­ta­de ar­ter åter­häm­ta sig.

En stu­die från 2009 vi­sar att be­stån­den av ma­ri­na ar­ter ökar kraf­tigt i re­ser­va­ten, i ge­nom­snitt med he­la 166 pro­cent. Art­mång­fal­den ökar sam­ti­digt med om­kring 20 pro­cent. Re­ser­va­ten skyd­dar ock­så livsmil­jö­er­na och stär­ker eko­sy­ste­mens för­må­ga att stå emot kli­mat­för­änd­ring­ar­na. Det finns ett väl­känt ex­em­pel från Filip­pi­ner­na. På 1980-ta­let un­dan­togs 10 pro­cent av ko­rall­re­ven runt ön Apo från fis­ke.

20 år se­na­re ha­de de to­ta­la be­stån­den av de två fisk­grup­per man fram­för allt vil­le räd­da tre­dubb­lats i re­ser­va­tet. Åter­hämt­ning­en får ock­så ring­ar på vatt­net ge­nom att fisk och yng­el rör sig in i kring­lig­gan­de om­rå­den. Apos fis­ka­re kun­de kon­sta­te­ra en 50-pro­cen­tig ök­ning i sin fångst utan­för re­ser­va­tet.

Svå­rig­he­ter­na med att se till att för­bju­det följs är dock ett stort hin­der. Många län­der har in­te råd att lå­ta patrul­ler över­va­ka sto­ra om­rå­den, i syn­ner­het in­te i av­lägs­na re­ser­vat.

Glo­bal Fishing Watch är ett gra­tis webb­verk­tyg som vi­sar var i värl­den fis­ke på­går. Da­ta sam­las in via det au­to­ma­tis­ka spår­nings­sy­ste­met AIS som är ob­li­ga­to­riskt på många far­tyg över en viss stor­lek för att för­hind­ra kol­li­sio­ner. Des­sa an­vänds för att upp­täc­ka vil­ka far­tyg som fis­kar var och när. För att ana­ly­se­ra de sto­ra da­ta­mäng­der­na och upp­täc­ka möns­ter som är ty­pis­ka för fis­ke har man ta­git hjälp av Goog­le. Nä­ra 35 000 fis­ke­far­tyg spå­ras näs­tan i re­al­tid via Glo­bal Fishing Watch webb­plats. Da­ta bru­kar bli till­gäng­li­ga på nä­tet ef­ter un­ge­fär 72 tim­mar. För­hopp­ning­en är att myn­dig­he­ter ska an­vän­da

webb­plat­sen för att se till att fis­ke­be­stäm­mel­ser­na följs, till ex­em­pel när det gäl­ler fis­ke­sä­song­er och skyd­da­de re­ser­vat. Det lil­la lan­det Kiri­ba­ti i Stil­la ha­vet har re­dan an­vänt sy­ste­met för att ut­fär­da bö­ter på en mil­jon dol­lar till ett kom­mer­si­ellt fis­ke­far­tyg som be­drev tjuv­fis­ke i det skyd­da­de Pho­e­nix Is­lands-om­rå­det.

Tek­ni­ken an­vänds ock­så för att han­te­ra bifångst. Världs­na­tur­fon­den (WWF) le­der pro­jek­tet Smart Ge­ar, en täv­ling om att ut­veck­la nya sätt att för­hind­ra att oöns­ka­de ar­ter fång­as. En av 2014 års vin­na­re var Su­per Po­lys­hark: små ku­lor med bi­o­lo­giskt ned­bryt­bart ic­ke-tox­iskt me­del som skräm­mer bort ha­jar och som läggs i be­tet när man fis­kar med långrev. Tes­ter har vi­sat att de

”På­tryck­ning­ar från kon­su­men­ter­na har haft ett enormt in­fly­tan­de på de sto­ra bu­ti­ker­nas in­köp av fisk.”

mins­kar an­ta­let ha­jar som för­sö­ker fånga be­tet och fast­nar. And­ra lös­ning­ar är få­gel­skräm­mor som mins­kar an­ta­let dö­da sjö­fåg­lar och luc­kor i trål­nät där sköld­pad­dor och va­lar kan ta sig ut.

I Palau på­går forskning för att mins­ka bifångsten på de 20 pro­cent av lan­dets vat­ten där fis­ket fort­sät­ter. Man tes­tar oli­ka kro­kar till ton­fis­k­fis­ke med långrev för att mins­ka bifångsten av ha­jar och sköld­pad­dor, som är ar­ter som dy­ka­re verk­li­gen upp­skat­tar. Var­je le­van­de haj är värd upp till 2 mil­jo­ner dol­lar om året för Palaus dy­k­in­du­stri.

HAND­LA KLOKT

När man ser de väl­fyll­da fisk­dis­kar­na i mat­af­fä­ren kan det va­ra svårt att ta rap­por­ter­na om ut­fis­ka­de världs­hav på all­var. Det stäm­mer för­vis­so att lyc­ka­de in­sat­ser gjort att vis­sa ho­ta­de be­stånd har kun­nat åter­häm­ta sig. På 1970-ta­let mins­ka­de be­stån­den av sill i Nord­sjön kraf­tigt.

” Ef­ter ett till­fäl­ligt fis­kestopp och fle­ra lyc­ka­de åt­gär­der har man lyc­kats byg­ga upp be­stån­den igen", sä­ger pro­fes­sor Cal­lum Ro­berts vid uni­ver­si­te­tet i York i Eng­land, som ar­be­tar med skydd av ma­ri­na mil­jö­er.

Ut­bu­det av fisk och skal­djur idag är dock starkt be­ro­en­de av fis­ke i av­lägs­na vat­ten. Un­ge­fär 90 pro­cent av all fisk som äts i USA är im­por­te­rad, och i Eu­ro­pa är siff­ran 60 pro­cent. Det ska­par sto­ra på­frest­ning­ar för om­rå­den som Väst­af­ri­ka, där det är ont om över­vak­ning för att för­hind­ra över­fis­ke och för­lust av livsmil­jö­er.

Det öka­de av­stån­det från hav till tall­rik gör att det är vik­ti­ga­re än nå­gon­sin att vi al­la bryr oss om var­i­från fis­ken kom­mer. Fler ar­ter stämp­las nu som håll­ba­ra av oli­ka mil­jö­märk­nings­sy­stem.

”På­tryck­ning­ar från kon­su­men­ter­na har haft ett enormt in­fly­tan­de på de sto­ra bu­ti­ker­nas in­köp av fisk”, sä­ger Ro­berts. ”Ju fler kun­der som sä­ger att ’det här är vik­tigt för mig’, desto stör­re chans är det att bu­ti­ker­na age­rar.”

Fis­ke­li­nor och fis­ke­nät som för­svin­ner till sjöss blir kvar i åra­tal, och djur fort­sät­ter fast­na i dem.

Vis­sa fis­ke­me­to­der in­ne­bär att ha­vet plund­ras ur­skill­nings­löst. Ibland fång­as även sår­ba­ra ar­ter som ha­jar, del­fi­ner och sköld­pad­dor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.