Hur ska vi lö­sa plast­pro­ble­met?

År 2050 kan det fin­nas mer plast än fisk i ha­ven. Smar­ta upp­fin­ning­ar kan hjäl­pa oss att stä­da upp.

Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid - - INNEHÅLL - TEXT: JOSH GABBATISS

Det finns över fem bil­jo­ner plast­bi­tar i världs­ha­ven. Den ö av skräp som fly­ter runt mitt i Stil­la ha­vet och som kal­las för ”det sto­ra stil­la­havs­om­rå­det” har fått en del upp­märk­sam­het, men pro­ble­met är ofant­ligt myc­ket stör­re än så. Fak­tum är att om du satt i en båt på den plat­sen skul­le du in­te se nå­gon jät­te­lik ö av plast, ut­an ett oänd­ligt an­tal små frag­ment som fly­ter på havs­y­tan. En­ligt en upp­skatt­ning täc­ker plast­sop­pan ett om­rå­de som är dub­belt så stort som USA:s fast­land.

När plas­ten fly­ter runt i ha­vet bryts den ner i mind­re bi­tar – bi­tar som lätt kan sväl­jas av havs­le­van­de djur. Och pro­ble­men fort­sät­ter läng­re ner på dju­pet. Fors­ka­re hit­tar mer och mer plast på havs­bot­ten, till och med än­da ne­re på 10 kilo­me­ters djup i Ma­ri­a­ner­gra­ven.

Lä­get är skräm­man­de, men många av plas­tens ef­fek­ter på ha­vens eko­sy­stem, de havs­le­van­de dju­ren och i för­läng­ning­en även på oss lig­ger i fram­ti­den. Fors­ka­re och ent­re­pre­nö­rer ar­be­tar på att hit­ta sätt att mins­ka mäng­den plast som ham­nar i ha­ven och få bort den som re­dan lig­ger där in­nan pro­ble­met blir än­nu vär­re.

PLOC­KA UPP DEN

Den na­tur­li­ga re­ak­tio­nen på plast­pro­ble­met är kanske att för­sö­ka ren­sa bort den plast som re­dan ham­nat i ha­ven.

”Att ta hand om plast­skrä­pet är jät­te­vik­tigt, och att stä­da bru­kar va­ra den van­li­ga lös­ning­en när det är stö­kigt”, sä­ger pro­fes­sor Ri­chard Thomp­son, chef för In­ter­na­tio­nal Ma­ri­ne Lit­ter Re­se­arch vid Ply­mouth Uni­ver­si­ty i Eng­land.

Upp­städ­ning­en av ha­vet spän­ner över he­la spektru­met, från lo­kal strand­städ­ning till de stor­ska­li­ga, hög­tek­no­lo­gis­ka pro­jekt som leds av The Oce­an Cle­anup och lik­nan­de ak­tö­rer.

The Oce­an Cle­anup grun­da­des av den då 18- åri­ga ne­der­länds­ka ent­re­pre­nö­ren Boyan Slat. Hans am­bi­tiö­sa pro­jekt går ut på att byg­ga jät­testo­ra bar­riä­rer som ska fånga in plas­ten som rör sig runt ström­virv­lar­na som hål­ler den fly­tan­de plas­ten på plats. Bar­riä­rer­na för­ank­ras på djupt vat­ten som rör sig lång­samt, och då ska sy­ste­met rö­ra sig lång­sam­ma­re än plas­ten runt om­kring så att skrä­pet kan sam­las upp mot bar­riä­ren. Pro­jekt­grup­pen tror att de­ras sy­stem kan sam­la upp un­ge­fär hälf­ten av det sto­ra stil­la­havs­om­rå­det på fem år. Det är ett spän­nan­de pro­jekt som har väckt stort in­tres­se, in­te minst bland risk­ka­pi­ta­lis­ter, och till ex­em­pel Pe­ter Thi­el har sat­sat sto­ra be­lopp i pro­jek­tet.

To­talt har The Oce­an Cle­anup fått do­na­tio­ner på 31,5 mil­jo­ner dol­lar se­dan pro­jek­tet star­ta­de 2013. I maj 2018 på­bör­ja­de grup­pen en pi­lot­stu­die i nor­ra Stil­la ha­vet, och det förs­ta full­ska­li­ga sy­ste­met tas i bruk se­na­re i år.

Men även om The Oce­an Cle­anup ter sig attrak­tivt för Si­li­con Val­leys sto­ra väl­gö­ra­re, har pro­jek­tet fått en hel del kri­tik från fors­kar­sam­fun­det. Allt från bar­riä­rer­nas livs­längd till hur de på­ver­kar lo­ka­la eko­sy­stem har ifrå­ga­satts. Men den störs­ta in­vänd­ning­en hit­tills är kanske att på­kos­ta­de ini­ti­a­tiv som det­ta rik­tar upp­märk­sam­he­ten bort från det egent­li­ga pro­ble­met: de enor­ma mäng­der skräp som ham­nar i vå­ra hav. Thomp­son sä­ger det så här:

”Det är li­te som om du hål­ler på att fyl­la bad­ka­ret på över­vå­ning­en och går ner för att gö­ra en kopp te. När du kom­mer upp igen och ser du att bad­ka­ret sväm­mar över. Vad gör du först då? Tor­kar upp på gol­vet el­ler stäng­er av vatt­net?”

Thomp­son och fle­ra med ho­nom är oro­li­ga för att pro­jekt som The Oce­an Cle­anup kom­pli­ce­rar en frå­ga som krä­ver grund­läg­gan­de ar­be­te först.

”Om jag var en rik fi­lan­trop skul­le jag sat­sa 99 pro­cent av mi­na peng­ar på att stop­pa till­för­seln och 1 pro­cent på att stä­da bort det som re­dan lig­ger där”, sä­ger han.

Matt­hew Saco­va vid NOAA Sout­hwest Fishe­ri­es Sci­ence Cen­ter un­der­sö­ker hur plast­skrä­pet

Hans am­bi­tiö­sa pro­jekt går ut på att byg­ga enor­ma bar­riä­rer som ska fånga plas­ten som rör sig runt ström­virv­lar­na i ha­vet.

på­ver­kar växt- och djur­li­vet till havs. Han är mer po­si­tiv till pro­jek­tet.

”Om vi ut­går från att bar­riä­rer­na fång­ar upp mer plast än le­van­de ar­ter så kan det väl va­ra värt ett för­sök?” sä­ger han. ”Men jag tror att The Oce­an Cle­anup skul­le kun­na gö­ra störst skill­nad utan­för kom­mer­si­el­la ham­nar el­ler vid flod­myn­ning­ar, för det är främst den vägen som plas­ten le­tar sig ut i ha­vet.”

Två au­stra­li­er har kon­stru­e­rat en mind­re lös­ning som ska sam­la upp skräp just i så­da­na om­rå­den. De­ras Se­a­bin är ett slags sop­tun­na för ha­vet med so­le­ner­gi­driv­na pum­par som su­ger upp skräp som sam­las runt ham­nar och and­ra kon­struk­tio­ner vid ha­vet.

Ett an­nat för­slag på en lös­ning för att sam­la in plast byg­ger på un­der­vat­tens­drö­na­re. Drönarna ska su­sa runt och sväl­ja skrä­pet, me­dan fisk och skal­djur hålls bor­ta med hjälp av en ljud­sän­da­re.

Kanske kan nå­gon av de här på­hit­ti­ga lösningarna bli en fram­gångs­sa­ga som kan mins­ka mot­sätt­ning­ar­na mel­lan dem som le­der pro­jek­ten och dem som hell­re vill hind­ra plas­ten från att alls ham­na i ha­vet. För man kan tyc­ka att Sa­voca har en po­äng när han frå­gar var­för man in­te kan gö­ra bå­da de­lar­na.

BRYTA NER DEN

Bak­te­ri­er är en ex­tremt mångsidig livs­form som kan gö­ra sig hem­mas­tad­da i stort sett var som helst på jor­den. Där­för är det kanske in­te så för­vå­nan­de att fors­ka­re på se­na­re år har kun­nat se att vis­sa bak­te­ri­er har ut­veck­lat för­må­gan att bryta ner plast. Ex­em­pel­vis iden­ti­fi­e­ra­de ett ja­panskt fors­kar­lag 2016 en bak­te­rie som kan bryta ner PET, en plast som finns i allt från po­ly­es­ter­klä­der till vat­ten­flas­kor. Det väck­te hopp om att bak­te­ri­er kan an­vän­das för att hej­da plast­för­ore­ning­ar­na.

Mil­jö­veta­ren Linda Ama­ral-Zett­ler ar­be­tar med mi­kro­ber och ”plas­tis­fä­ren” – de eko­sy­stem som plas­ten i ha­ven bil­dar. Hon på­pe­kar att plas­ten in­te är nå­gon ste­ril mil­jö.

” Ex­pe­ri­ment vi­sar att vis­sa mi­kro­ber har väl­digt bra för­ut­sätt­ning­ar för att ko­lo­ni­se­ra plas­ter”, sä­ger hon.

Hen­nes ar­be­te har vi­sat att det finns tyd­li­ga ge­ne­tis­ka skill­na­der mel­lan bak­te­ri­er som le­ver i plas­ten och så­da­na som finns i vatt­net runt om­kring. Tan­ken att bak­te­ri­er kan an­pas­sa sig till pla­st­ål­dern känns där­för in­te så lång­sökt.

” Men det är en sak att ko­lo­ni­se­ra och en an­nan att fak­tiskt bryta ner och smäl­ta plas­ten”, tilläg­ger hon.

Även om plast bryts ner na­tur­ligt av UV-strål­ning och fy­sis­ka pro­ces­ser, och med viss hjälp av bak­te­ri­er, be­ty­der in­te det att all plast för­svin­ner för gott i de­ras små krop­par. En del mikro­or­ga­nis­mer kanske ba­ra fin­för­de­lar plas­ten till än­nu mind­re par­tik­lar som in­te ba­ra är svå­ra­re att upp­täc­ka och stä­da bort, ut­an ock­så kan va­ra mer skadliga för de ma­ri­na eko­sy­ste­men. Bak­te­ri­er som tug­gar i sig plast­bi­tar är ett spän­nan­de fält som helt klart är värt att ut­fors­ka vi­da­re. Men med tan­ke på hur snabbt mäng­den plast ökar kan vi kanske in­te för­li­ta oss på att mikro­or­ga­nis­mer ska gö­ra vårt smut­si­ga jobb åt oss.

Plast­pro­duk­ter är in­te allt ige­nom då­li­ga. De är håll­ba­ra, lät­ta, bil­li­ga och ex­tremt an­vänd­ba­ra. Det sto­ra pro­ble­met är att runt 40 pro­cent av plas­ten vi pro­du­ce­rar går till en­gångsar­tik­lar, som bo­mull­s­tops, sug­rör, plast­på­sar och plast­be­stick, som finns kvar lång tid ef­ter att de kas­tats.

Gläd­jan­de nog ser vi fler och fler pro­jekt som går ut på att åter­vin­na plast för and­ra än­da­mål, som för att till­ver­ka plast­för­pack­ning­ar el­ler spe­ci­al­pro­duk­ter som klä­der. En del fö­re­tag smäl­ter till ex­em­pel ner plast­flas­kor och om­vand­lar dem till fib­rer som kan vä­vas till

tyg, en pro­cess som för­bru­kar 50 pro­cent mind­re ener­gi än po­ly­es­ter som pro­du­ce­ras från grun­den.

Plas­ter kan ock­så an­vän­das som bräns­le tack va­re ny tek­nik som gör att de ef­fek­tivt kan om­vand­las till die­sel el­ler ben­sin. Ge­nom att het­ta upp plast un­der kon­trol­le­ra­de for­mer går det nu att pro­du­ce­ra bräns­le som in­te be­hö­ver raf­fi­ne­ras ut­an är klart att an­vän­das di­rekt. Allt det­ta be­ty­der att mind­re plast läc­ker ut ur sy­ste­met och ham­nar i världs­ha­ven.

Till sist skul­le vi kun­na få en helt cir­ku­lär ”plas­te­ko­no­mi”. Det skul­le dock krä­va enor­ma för­änd­ring­ar in­om in­du­strin som gör det enkla­re att åter­vin­na och åter­an­vän­da plast.

Se en film som blev vi­ral, där en dy­ka­re sim­mar ge­nom ett moln av plast: bbc.in/2kNkIHu

Bar­riä­rer­na som ska pla­ce­ras ut i pro­jek­tet The Oce­an Cle­anup är 1–2 km långa och ska fånga upp stör­re plast­bi­tar in­nan de bryts ner.

Havs­sop­tun­nan Se­a­bin är kon­stru­e­rad för att sam­la upp skräp som fly­ter om­kring i ham­nar. Den kan su­ga upp 1,5 kg om da­gen.

OVAN TILL VÄNS­TER OCH HÖ­GER:To­talt 5 000 ton skräp stä­da­des bort från en 2,5 km lång sträc­ka på Ver­so­vastran­den i Bom­bay un­der 85 vec­kor. In­nan vo­lon­tä­rer­na grep in låg so­por­na i 1,5 me­ter höga dri­vor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.