Kan lösningarna ut­lö­sa ett kli­mat­krig?

Ris­ke­rar vi att ska­pa po­li­tis­ka spän­ning­ar el­ler re­gel­rät­ta krig om vi bör­jar ma­ni­pu­le­ra kli­ma­tet?

Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid - - INNEHÅLL - TEXT: CLIVE HAMILTON

Kli­mat­för­änd­ring­ar­na är ett pro­blem som in­te vi­sar någ­ra tec­ken på att för­svin­na. Även om al­la län­der hål­ler si­na ut­släpps­minsk­nings­löf­ten kom­mer jor­den än­då att bli un­ge­fär 3,2 oC var­ma­re till år 2100 en­ligt Car­bon Ac­tion Trac­ker – med ka­ta­stro­fa­la följ­der för bå­de män­ni­skor och djur.

Stor­ska­li­ga kli­matåt­gär­der som byg­ger på geo­engi­ne­e­ring kan va­ra en lös­ning. Men lös­ning­ar för ris­ker med sig, även bort­sett från att vi in­te vet hur väl de skul­le fun­ge­ra. Tänk om den pla­ne­tä­ra in­gen­jörs­kons­ten ska­par fler pro­blem än den lö­ser? Om ett lands in­sat­ser för att lö­sa na­tio­nel­la kli­mat­pro­blem oav­sikt­ligt stäl­ler till det nå­gon an­nan­stans? Och finns det till och med risk att vi får se en helt ny typ av krig, där stri­den gäl­ler her­ra­väl­det över pla­ne­tens kli­mat­sy­stem?

Det störs­ta hind­ret för geo­engi­ne­e­ring är in­te att få bort kol­di­ox­i­den ur at­mo­sfä­ren, ut­an att hit­ta nå­gon­stans att lag­ra de enor­ma mäng­der­na per­ma­nent. Djupt ne­re i ha­vet är ett tänk­bart al­ter­na­tiv, men än så länge har vi ing­en fun­ge­ran­de me­tod för det.

En del för­slag är gans­ka in­vänd­nings­fria, men ock­så gans­ka in­ef­fek­ti­va. Den me­tod som fått mest upp­märk­sam­het – och som har bäst ut­sik­ter att sät­tas i ver­ket ef­tersom den är bil­lig och ge­nom­för­bar – är att spru­ta ut svavel­di­ox­id el­ler sva­vel­sy­ra i stra­to­sfä­ren el­ler den öv­re at­mo­sfä­ren. Där ska den bil­da små par­tik­lar som kan re­flek­te­ra till­ba­ka en, två el­ler tre pro­cent ex­tra av so­lens strål­ning ut i rym­den. Det skul­le ky­la ner pla­ne­ten på sam­ma sätt som sto­ra vul­kan­ut­brott bru­kar gö­ra i någ­ra år.

I prak­ti­ken skul­le det in­ne­bä­ra att vi in­stal­le­rar en strål­nings­bar­riär mel­lan jor­den och so­len – en bar­riär som kan ju­ste­ras av dem som har kon­troll över den för att re­gle­ra tem­pe­ra­tu­ren på vårt klot. Mo­del­ler­na pe­kar på att om vi kun­de mins­ka mäng­den sol som når jor­den skul­le den fak­tiskt ky­las ner gans­ka snabbt, även om ef­fek­ten skul­le bli mind­re tyd­lig vid po­ler­na.

I en stu­die som pub­li­ce­ra­des i Na­tu­re Ge­osci­ence 2010 kon­sta­te­ra­des det att geo­engi­ne­e­ring­ens ef­fek­ter på kli­ma­tet skul­le va­ri­e­ra kraf­tigt mel­lan sto­ra re­gi­o­ner, bland dem Ki­na och In­di­en. Det skul­le en­ligt stu­di­en gö­ra det svårt, för att in­te sä­ga omöj­ligt, att nå en sam­syn om hur myc­ket sol­strål­ning­en be­hö­ver be­grän­sas.

Vis­sa at­mo­sfär­fors­ka­re, som Alan Ro­bock vid Rut­gers Uni­ver­si­ty, me­nar att kom­plex­i­te­ten i kli­mat­sy­ste­met gör det svårt att dra någ­ra säk­ra slut­sat­ser om kon­se­kven­ser­na av ett så­dant ra­di­kalt in­grepp. De på­pe­kar att den öv­re at­mo­sfä­ren – där bland an­nat ozon­lag­ret finns – har en kom­pli­ce­rad ke­mi som vi in­te vet till­räck­ligt myc­ket om. Att mins­ka mäng­den sol som når jor­den i en da­tor­si­mu­le­ring sä­ger even­tu­ellt gans­ka li­te om hur ett la­ger fin­för­de­la­de sul­fat­par­tik­lar skul­le på­ver­ka kli­mat­sy­ste­met.

Ett oros­mo­ment är att sul­fat­par­tik­lar i den öv­re at­mo­sfä­ren till­sam­mans med den öka­de mäng­den vat­ten­ånga som upp­värm­ning­en le­der till skul­le kun­na bli en ex­tremt far­lig kom­bi­na­tion för ozon­skik­tet. And­ra stu­di­er pe­kar på att sprej­ning­en skul­le kun­na stö­ra monsun­reg­nen i söd­ra och öst­ra Asi­en. Tro­pis­ka regn upp­står på grund av skill­na­der mel­lan tem­pe­ra­tu­ren på land och till havs, och vis­sa mo­del­ler vi­sar att om tem­pe­ra­tur­för­hål­lan­det för­änd­ras ge­nom geo­engi­ne­e­ring kan det hej­da monsun­reg­nen och för­säm­ra till­gång­en på livs­me­del för mil­jon­tals män­ni­skor.

Re­dan den glo­ba­la upp­värm­ning­en i sig för­änd­rar dock ne­der­bördsmönst­ret i värl­den. I sto­ra drag blir tor­ra om­rå­den tor­ra­re och vå­ta om­rå­den vå­ta­re. Ett sol­skydd skul­le där­för kun­na ge mer regn i vis­sa om­rå­den som drab­bats av tor­ka. Den ty­pen av mot­sätt­ning­ar är en av geo­engi­ne­e­ring­ens mest pro­ble­ma­tis­ka aspek­ter.

OSÄKERT OKÄNT

Ef­tersom var­ken so­fisti­ke­ra­de mo­del­ler el­ler ex­pe­ri­ment kan ge någ­ra säk­ra svar på hur geo­engi­ne­e­ring av so­lens strål­ning skul­le på­ver­ka kli­ma­tet är ett full­ska­ligt ge­nom­fö­ran­de en­da sät­tet att få en tyd­lig bild.

Och till och med då skul­le det krä­vas näs­tan 10 års kli­mat­da­ta för att kun­na skil­ja ef­fek­ter­na av sul­fat­par­ti­kelsprej­ning­en från na­tur­li­ga kli­mat­va­ri­a­tio­ner och från ef­fek­ter­na av de kli­mat­för­änd­ring­ar vi re­dan har or­sa­kat. Det ver­kar helt en­kelt krä­va en grad av all­ve­tan­de och all­makt som är ut­om räck­håll för van­li­ga död­li­ga.

”Geo­engi­ne­e­ring kan hej­da monsun­reg­nen och för­säm­ra till­gång­en på livs­me­del för mil­jon­tals män­ni­skor.”

Om vi ef­ter 10 år har sam­lat till­räck­ligt med da­ta för att kon­sta­te­ra att in­gri­pan­det var en då­lig idé kan det vid det la­get va­ra omöj­ligt att av­veck­la sol­skyd­det.

Mil­jö­veta­re vet se­dan en tid att det spe­lar stör­re roll hur snabbt jor­den värms upp än hur myc­ket, för om upp­värm­ning­en går lång­sam­ma­re hin­ner djur och väx­ter an­pas­sa sig bätt­re. Om sol­skyd­det får hems­ka oav­sed­da ef­fek­ter ( som krig mel­lan län­der) och man plöts­ligt vill ta bort det kan det få den un­dan­tryck­ta upp­värm­ning­en att stud­sa till­ba­ka. Man tror att om tem­pe­ra­tu­ren sti­ger med 0,3 oC per år­tion­de – vil­ket är klart un­der den be­räk­na­de ef­fek­ten i ett så­dant sce­na­rio – så kan ba­ra 30 pro­cent av värl­dens eko­sy­stem an­pas­sa sig och över­le­va.

Vi kan allt­så bli varse att när en så­dan bar­riär väl är på plats är det all­de­les för ris­ka­belt att av­lägs­na den. Ris­ker­na skul­le dess­utom mång­dubb­las om vi in­te pas­sa­de på att kraf­tigt mins­ka ut­släp­pen av växt­hus­ga­ser me­dan sol­skyd­det var på plats. Det är kanske den störs­ta fa­ran med att väl­ja en så­dan lös­ning.

Viss tek­nik har po­li­tis­ka di­men­sio­ner ge­nom att den ger ökad makt åt dem som kon­trol­le­rar den och mins­kar in­fly­tan­det för dem som in­te har till­gång till den. Det är in­te svårt att fö­re­stäl­la sig hur en tek­nik för att re­gle­ra värl­dens kli­mat kan för­skju­ta mak­ten in­om och mel­lan län­der.

Pa­ra­dox­alt nog kan ma­ni­pu­la­tion av sol­strål­ning­en ock­så ses som ett sätt att kon­ser­ve­ra be­fint­li­ga so­ci­a­la och po­li­tis­ka struk­tu­rer som ho­tas av åt­gär­der för att mins­ka

”En del ex­per­ter an­ser att kri­get i Sy­ri­en ut­lös­tes av höga livs­me­dels­pri­ser och mi­gra­tion som be­rod­de på kli­mat­för­änd­ring­ar­na.”

kol­di­ox­id­ut­släp­pen. Po­li­ti­ker vars väl­ja­re tjä­nar på ol­je­in­du­stri och luft­fart kan väl­kom­na en tek­nik­lös­ning, som att spre­ja ut sul­fat­par­tik­lar, istäl­let för att be­skat­ta fos­si­la bräns­len och be­grän­sa flyg­tra­fi­ken.

Myc­ket rik­tigt har kon­ser­va­ti­va tan­kes­med­jor i USA som gått i tä­ten för lan­dets kli­mat­för­ne­ka­re vi­sat in­tres­se för att mo­di­fi­e­ra sol­strål­ning­en. Det är bil­ligt och skyd­dar vik­ti­ga ka­pi­tal­in­tres­sen. Ge­o­engi­ne­e­ring­en bär på löf­tet att vän­da ett ka­ta­stro­falt miss­lyc­kan­de för det fria fö­re­ta­gan­det till en tri­umf för män­ni­skans upp­fin­nings­ri­ke­dom.

På ett dju­pa­re plan ter sig den glo­ba­la kli­mat­re­gle­ring­ens en­väl­desna­tur li­ka loc­kan­de för den po­li­tis­ka hö­gern som skräm­man­de för den de­mo­kra­tis­ka väns­tern. Den re­ge­ring som le­der sol­mo­di­fi­e­rings­pro­jek­tet lär knap­past hål­la en folk­om­röst­ning om ifall jor­dens tem­pe­ra­tur bor­de sän­kas med en el­ler två gra­der.

An­sva­ret för jor­dens vä­der skul­le kun­na ham­na hos ett slags kli­mat­re­gle­rings­myn­dig­het där tek­no­kra­ter fort­lö­pan­de sam­lar in enor­ma mäng­der vä­der­da­ta, för­sö­ker skil­ja sol­bar­riä­rens ef­fek­ter från and­ra fak­to­rer och ger di­rek­tiv till rätt en­het om hur många flyg­plan las­ta­de med svavel­di­ox­id som ska skic­kas upp näs­ta vec­ka och var de ska dum­pa sin last.

KLI­MAT­KRIG

Mi­li­tärstra­te­ger värl­den över ser kli­mat­för­änd­ring­ar­na som en ”hot­mul­ti­pli­ka­tor”. Ame­ri­kans­ka för­svars­che­fer har till ex­em­pel ta­git med kli­mat­för­änd­ring­ar­na som en fak­tor i sin mi­li­tä­ra pla­ne­ring. Kli­mat­för­änd­ring­ar­na vän­tas ska­pa po­li­tisk in­sta­bi­li­tet. Fak­tum är att en del sak­kun­ni­ga an­ser att in­bör­des­kri­get i Sy­ri­en ut­lös­tes av höga livs­me­dels­pri­ser och mi­gra­tion till stä­der­na till följd av tor­ka som be­rod­de på kli­mat­för­änd­ring­ar­na.

Om det stäm­mer bor­de geo­engi­ne­e­ring som brom­sar upp­värm­ning­en ska­pa en fred­li­ga­re värld – för vi kan ba­ra gis­sa hur sto­ra kon­flik­ter som skul­le ut­bry­ta om värl­den blev tre gra­der var­ma­re. Men fullt så en­kelt är det in­te.

Ett sam­häl­le som drab­bas av en för­ödan­de över­sväm­ning, tor­ka el­ler or­kan bru­kar se det som en na­tur­ka­ta­strof som man in­te kan an­nat än ac­cep­te­ra. Men hur skul­le det bli om vi istäl­let trod­de att för­stö­rel­sen or­sa­kats av nå­gon som ma­ni­pu­le­rat väd­ret?

Om ett land ha­de in­lett system­för­änd­ran­de kli­matåt­gär­der på pla­ne­tär ska­la, till ex­em­pel med svavel­di­ox­idsprej, skul­le det va­ra prak­tiskt ta­get omöj­ligt att av­gö­ra om ex­trem­vä­der nå­gon an­nan­stans i värl­den be­rod­de på na­tur­li­ga va­ri­a­tio­ner, kli­mat­för­änd­ring­ar or­sa­ka­de av män­ni­skan el­ler kli­mat­ma­ni­pu­le­ring. Och det är gans­ka tro­ligt att man skul­le läg­ga skul­den på det sist­nämn­da.

Ki­nas re­ge­ring skul­le kun­na kom­ma fram till att den glo­ba­la tem­pe­ra­tu­ren mås­te sän­kas snabbt för att hej­da en ka­ta­stro­fal tor­ka i lan­dets nor­ra del. Men om man skic­kar upp flyg­plan som får spru­ta ut svavel­di­ox­id kan det gö­ra att monsun­reg­nen i In­di­en och Pa­kis­tan ute­blir, med massvält som följd. Tre kärn­va­pen­län­der skul­le då kun­na ham­na i kon­flikt om vä­der­möns­ter som kan va­ra av­gö­ran­de för mil­jon­tals män­ni­skors över­lev­nad.

Det är svårt att sä­ga vem som först kan bli fres­tad att för­sö­ka re­gle­ra det glo­ba­la kli­ma­tet. De all­var­li­ga mil­jö­mäs­si­ga och geo­po­li­tis­ka ris­ker­na, och de dju­pa mot­sätt­ning­ar­na i frå­gan om huruvi­da vi män­ni­skor verk­li­gen ska ”le­ka gud”, kan lam­slå de­mo­kra­tis­ka län­ders re­ge­ring­ar. Men auk­to­ri­tä­ra le­da­re som in­te är be­ro­en­de av all­män­he­tens stöd kan ha fri­a­re hän­der. Vill vi att Vla­di­mir Pu­tin el­ler Xi Jin­ping ska sty­ra vårt vä­der? En dik­ta­tor med han­den på den glo­ba­la ter­mo­sta­ten är en skräm­man­de tan­ke. Men tänk om fle­ra fat­ti­ga län­der ( till ex­em­pel Bang­la­desh, Tu­va­lu, Mal­di­ver­na och Eti­o­pi­en) gick

sam­man och skic­ka­de upp en flyg­plans­flot­ta för att spru­ta ut svavel­di­ox­id.

Blir det mo­ra­lis­ka räk­ne­styc­ket en svå­ra­re ek­va­tion då? Har de rätt att räd­da sig själ­va från ex­i­sten­ti­el­la hot, även om me­to­der­na är risk­fyll­da?

Att nå en sam­syn om re­gle­ring­en av jor­dens kli­mat skul­le bli en enorm ut­ma­ning för värl­dens li­be­ra­la de­mo­kra­ti­er.

Un­der om­stän­dig­he­ter­na är den en­da god­tag­ba­ra lös­ning­en ett in­ter­na­tio­nellt av­tal för att re­gle­ra forsk­ning­en om geo­engi­ne­e­ring. Om det blir ak­tu­ellt att om­sät­ta te­o­rin i prak­ti­ken är be­slut som fat­tas av en in­ter­na­tio­nell institution en­da sät­tet att und­vi­ka kon­flik­ter. Ut­an en så­dan kan ett land ta kon­troll över and­ra län­ders kli­mat, med följ­den att des­sa ger sig på eg­na mo­tåt­gär­der. Och då är vi rik­tigt il­la ute.

”En dik­ta­tor med han­den på den glo­ba­la ter­mo­sta­ten är en skräm­man­de tan­ke.”

Sto­ra vul­kan­ut­brott kan ky­la ner pla­ne­ten ge­nom att för­hind­ra en del av sol­strål­ning­en från att nå fram. Vis­sa geo­engi­ne­e­ring­me­to­der byg­ger på lik­nan­de prin­ci­per.

Den glo­ba­la upp­värm­ning­en för­änd­rar ne­der­bördsmönst­ret i värl­den. Tor­ra om­rå­den blir tor­ra­re och vå­ta blir vå­ta­re.

Län­der som In­di­en och Pa­kis­tan är be­ro­en­de av monsun­sä­song­en. Ut­an reg­nen kan många drab­bas av svält.

I fjol med­de­la­de pre­si­dent Do­nald Trump att USA drog sig ur Pa­ris­av­ta­let om kli­mat­för­änd­ring­ar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.