En modern örtgumma

Superbakterier blir mer antibiotikaresistenta för varje dag som går. Cassandra Quave söker lösningen bland bortglömda läkeörter.

Att resa runt i södra Italien för att hitta intressanta växter och småprata med lokalbefolkningen kan låta som rena semestern, men etnobotanikern Cassandra Quave försäkrar att så inte är fallet. ”Det är faktiskt riktigt hårt arbete", säger hon. Och det är ett viktigt arbete. Quave och hennes team från Emory University i Atlanta i USA finkammar Medelhavsområdet för att hitta läkemedel som kan hjälpa oss att hantera den annalkande antibiotikaresistenskrisen. Bara i USA och Europa dör 50 000 människor varje år av infektioner som orsakats av resistenta bakterier som de smittats med på sjukhus. Den siffran kommer snart att stiga till miljoner om vi inte får fram nya botemedel. Och Quave menar att dessa kanske står att finna bland växter.

Quave är enligt egen utsaga en inbiten medicinhistorienörd. Nu pratar hon med människor om lokala växter som har använts i traditionell medicin, ofta i hundratals år, i hopp om att hitta arter som kan användas för att bekämpa infektioner. Hon medger att andra forskare som letar efter nya typer av antibiotika fnyser åt hennes tillvägagångssätt – de har redan avfärdat växter som möjligt alternativ.

” Men ingen har tittat på lika många växter som vi, och en del av dem vi undersöker används redan i traditionell medicin för att bekämpa infektioner”, säger Quave. ”Dessutom har ingen tittat på hur de här växterna kan fungera utöver att de dödar bakterier.”

En sak som gör de växtextrakt som Quave har testat så intressanta är just att de fungerar lite annorlunda än den antibiotika som används i vården idag. Istället för att döda bakterierna angriper de deras kommunikationssystem. Därför borde inte bakterier kunna utveckla resistens mot dem, och det gör dem till intressanta kandidater för framtida antibiotika.

Tillvägagångssättet skulle kunna fungera för en mängd olika bakterietyper, men högst upp på Quaves dödslista står motståndskraftiga gula stafylokocker – MRSA. Quaves agg mot det som i folkmun brukar kallas ”sjukhussjukan” har delvis personlig grund: som treåring fick hon ligga på sjukhus i månader med en MRSA-infektion hon fått efter att ha amputerat en del av sitt högra ben. Senare började hon intressera sig för naturvetenskapliga laborationer och blev fullkomligt uppslukad av nyheter om kolibakterier i hamburgare.

”Jag var en konstig unge”, säger hon skämtsamt.

MRSA är ökänt som superbakterien som orsakar livsfarliga hudinfektioner genom att tränga ner i djupa hudlager via sår och brännskador, dropp eller katetrar. Har Quave då hittat något som skulle kunna vara till nytta?

” I Italien frågade vi folk vilka växter de brukar lägga på huden för att behandla infektioner och utslag", berättar hon. ”Flera nämnde äkta kastanj.”

I en färsk artikel visar Quaves team att extrakt från kastanjeblad kan blockera vissa av MRSAbakteriens toxiska effekter. Bland annat har de sett hur den fått det drabbade hudområdet hos en smittad mus att krympa – utan

”Även om de läkekunniga inte visste något om bakteriernas signalsystem, så lärde sig de här kulturerna med tiden att använda växterna för att behandla sjukdomar.”

att döda bakterierna.

Quave hoppas kunna bekräfta några uråldriga behandlingsmetoder. ”Det är ett sätt att lyfta fram folk som har använt de här botemedlen i flera hundra år. Även om de läkekunniga inte har känt till bakteriernas komplexa signalsystem, så har de här kulturerna med tiden lärt sig att använda växterna för att behandla sjukdomar. Det tycker jag är spännande.”