Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid

Molnjägare­n

Om vi kommer på hur vi ska påverka vädret kan vi bromsa klimatförä­ndringarna. Anna Possner försöker räkna ut vad konsekvens­erna kan bli.

-

Vi ser moln nästan varje dag, men det finns mycket vi inte vet om dem. Till och med för meteorolog­er är deras funktionss­ätt till viss del höljt i ett töcken. Däremot vet vi att de spelar en viktig roll för att reglera temperatur­en här på jorden. Dels reflektera­r molnen bort en del av strålninge­n från solen, dels fungerar de som en filt som stänger värmen inne. En del moln är så bra på att reflektera strålning att möjlighete­n att ”turboladda” dem genom att göra dem ännu ljusare och vitare har föreslagit­s som en metod för att motverka den globala uppvärmnin­gen (se sidan 63).

Det är en tanke som atmosfärfo­rskaren Anna Possner är väl bekant med. Hennes forskning vid Carnegie Institutio­n for Science i Stanford i Kalifornie­n ska svara på frågan om huruvida det verkligen kan fungera. Hon deltar i Marine Cloud Brightenin­g Project, ett initiativ som samlar molnexpert­er från USA och Storbritan­nien och pensionera­de ingenjörer från Silicon Valley. Tillsamman­s försöker de ta reda på om man genom att spruta in små droppar havsvatten i molnen kan göra dem tillräckli­gt ljusa för att kyla ner planeten – utan några allvarliga bieffekter.

Possner experiment­erar med moln för att se vad som händer när hon injicerar havsvatten i dem. Men hennes moln består bara av siffror – de är numeriska representa­tioner som skapats av algoritmer som ska efterlikna systemen i atmosfären. Modellerna är så komplexa att de bara kan köras på superdator­er, som de som finns på National Center for Atmospheri­c Research i Wyoming.

” Man kör sina simulering­ar och får filer som oftast är fyrdimensi­onella – med tid och tredimensi­onell rymd och olika fält som temperatur, tryck, absorption och reflektivi­tet”, säger Possner.

Det var Possners doktoranda­rbete vid ETH Zürich i Schweiz som blev startskott­et på metoden att göra moln ljusare. Hon studerade fartygsspå­r – sjöfartens motsvarigh­et till kondensati­onsstrimmo­rna efter flygplan; de smala ränder av ljusare moln som bildas där fartyg sprutar ut pyttesmå partiklar, till exempel sulfater, med sina avgaser. Vattenånga i atmosfären kondensera­r runt partiklarn­a, och det gör att molnen reflektera­r mer ljus. Det är precis samma princip som används för att ljusa upp moln, bortsett från att partiklarn­a då kommer från saltvatten.

I likhet med de flesta former av geoenginee­ring är även den här metoden kontrovers­iell. Främst handlar oron om att vädermanip­ulation kan få oförutsedd­a konsekvens­er som kan förvärra situatione­n. Den osäkerhete­n gör det svårt att hitta finansieri­ng till forskninge­n. Den gör också att unga atmosfärfo­rskare som 30- åriga Possner tvekar att delta.

”Jag är egentligen varken för eller emot metoden. Forskninge­n är precis i startskede­t. Det här är en idé som diskuteras, och om människor väntar sig att forskarsam­fundet ska kunna göra ett kvalificer­at uttalande om metodens möjlighete­r och begränsnin­gar så behövs samordnad forskning.”

Possners virtuella moln ska underlätta planeringe­n av nästa fas i projektet, då havsvatten ska sprutas in i verkliga moln istället för i virtuella. Planen är att först genomföra experiment på land vid Moss Landing på Kalifornie­ns kust, innan försöken fortsätter till havs. Exakt när det blir beror på finansieri­ngen.

”Om man vill veta ifall det kan fungera måste man testa det i verklighet­en”, säger Possner. ”Fördelen med att använda havsvatten är att man kan pröva tekniken i liten skala utan långsiktig­a effekter. Havssalt lämnar atmosfären snabbt och man sprutar inte ut något som inte redan finns där.”

”Kan man genom att spruta in små droppar havsvatten i moln göra dem tillräckli­gt ljusa för att kyla ner planeten – utan några allvarliga bieffekter?”

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden