Ida Nil­sing om en vand­rings­sä­gen

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Ida Nil­sing Re­por­ter

D et var ju pap­pan som gjor­de det!”

Den tred­je per­so­nen jag frå­gar vet pre­cis vad det hand­lar om.

Min frå­ga gäl­ler ett 29 år gam­malt mord­fall som är på väg att tas upp av rät­ten igen. Mor­det be­gicks på Glöm­ming­e­gränd i Tens­ta, men frå­gan är om Tens­ta har glömt. Lång tid har gått, många har flyt­tat in och ut se­dan dess, och de fles­ta jag frå­gar har ald­rig hört ta­las om hän­del­sen.

Men en och an­nan minns. Man­nen jag pra­tar med be­rät­tar att hans son är född sam­ma år, och att det hän­de myc­ket då. Strax ef­ter mor­det i Tens­ta in­träf­fa­de mor­det på stats­mi­nis­ter Olof Pal­me, och den hän­del­sen är svår att glöm­ma.

Se­dan fort­sät­ter sam­ta­let och fler häng­er på. Min­nen dam­mas av, min­nen som rör fa­mil­jen, el­ler helt and­ra sa­ker. Nå­gon bju­der på kaf­fe, och al­la har en histo­ria att bi­dra med; om mord och blod som av­slö­jat mör­da­re långt ef­ter dåd har be­gåtts, om dråp­li­ga hän­del­ser och om dröm­mar. Som det of­ta lå­ter på ga­tan, men säl­lan i en rätts­sal.

Man bru­kar pra­ta om ”ur­ban le­gends”, vand­rings­säg­ner el­ler mo­der­na skrö­nor. Tens­ta-fal­let var en så­dan. Rätts­vä­sen­det gjor­de sin be­döm­ning, men på ga­tan gick ett ryk­te som sa nå­got an­nat, näm­li­gen att den verk­li­ge mör­da­ren var Sa­mirs pap­pa, och in­te den då 15-åri­ge Sa­mir.

En av dem som då nåd­des av ryk­tet he­ter Sar­gon de Bas­so. Han är nu­me­ra en känd ad­vo­kat, men kom i kon­takt med be­rät­tel­sen om mor­det när han var ung i Ja­kobs­berg, dit Sa­mirs fa­milj se­dan flyt­ta­de.

– Jag är upp­växt i Öre­bro egent­li­gen, men har bott i Ja­kobs­berg och kän­ner mig li­te som ett ”Ja­kan-barn”, sä­ger han, när vi ta­las vid på te­le­fon.

Se­na­re i li­vet kor­sa­des hans och Sa­mirs vägar och ad­vo­ka­ten be­stäm­de sig för att gå på dju­pet med den vand­rings­sä­gen han hör­de för länge se­dan.

– Jag vil­le ve­ta om det var sant som or­det på ga­tan sa­de.

Jag frå­gar om det har nå­gon be­ty­del­se att han fick hö­ra om mor­det re­dan för länge se­dan, och han sva­rar så här:

– Jag ha­de ett känslo­mäs­sigt band till ären­det, så min bak­grund på­ver­ka­de mig att åta mig upp­dra­get.

I cent­rum träf­far jag en Tens­ta-bo från den yng­re ge­ne­ra­tio­nen som trots att han in­te har någ­ra eg­na min­nen av hän­del­sen, är väl be­kant med ”Fal­let Sa­mir”. Jag be­rät­tar vad ad­vo­ka­ten har sagt. Och kil­len i cent­rum sä­ger att du ser, det finns

så många be­rät­tel­ser här som ald­rig når upp till eta­blis­se­mang­et. Där­för bor­de de eta­ble­ra sig här. De fi­na ad­vo­kat­by­rå­er­na bor­de öpp­na fi­li­a­ler i Tens­ta, då skul­le många do­mar se an­norlun­da ut. Ja, vad vet man? Ett vet man, att en snart 30 år gam­mal vand­rings­sä­gen från Tens­ta är på väg upp i rät­ten. Åkla­ga­ren har öpp­nat upp för­un­der­sök­ning­en igen, och nå­gon­stans i mit­ten av ok­to­ber för­vän­tas rät­ten ta ställ­ning till Sa­mirs och hans ad­vo­kats res­nings­an­sö­kan. Det är ing­en skrö­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.