De lot­sar dig ge­nom tra­fi­ken

Kö­er, kroc­kar, ka­os. Mia Sjökvist och kol­le­gan Carin Berg­gren kan in­te ta bort hind­ren i Stock­holms­tra­fi­ken – men de kan rap­por­te­ra om dem. Möt män­ni­skor­na bakom rös­ter­na på P4 Stock­holms tra­fik­re­dak­tion.

Vi i Kista - - BIL & MOTOR - Char­lot­te År­ling char­lot­te.ar­ling@di­rekt­press.se 070-78 72 075

Fre­dags­mor­gon. Kloc­kan är strax ef­ter sex. I Stock­holms­tra­fi­ken syns än så länge ba­ra en­sta­ka tax­i­bi­lar och last­bi­lar, men om ba­ra nå­gon tim­me kom­mer det att va­ra full rul­jans – bå­de ute på vägar­na och in­ne på Sve­ri­ges Ra­di­os tra­fik­re­dak­tion.

Tra­fik­re­por­tern Carin Berg­gren hjäl­per mig ige­nom ra­di­o­hu­sets Fort Knox­lik­nan­de en­tré. Up­pe på re­dak­tio­nen är kol­le­gan Mia Sjökvist re­dan på plats. Mor­gon­pas­set bör­jar kloc­kan 05.15 och tra­fik­re­dak­tio­nens förs­ta sänd­ning är kloc­kan 06.00. I den har Mia Sjökvist in­te haft myc­ket att rap­por­te­ra. Fre­da­gar är den lug­nas­te da­gen.

– Jag har inga pro­blem med att gå upp ti­digt, sä­ger Mia Sjökvist när jag för­sik­tigt knys­tar fram att jag tyck­te att det var job­bigt att stäl­la kloc­kan på fem i mor­se.

Rum­met är ned­släckt för­u­tom någ­ra lam­por vid ar­bets­bor­det. En skön spel­lis­ta med hits från 70- 80- och 90-ta­let lju­der på för­vå­nans­värt hög vo­lym i rum­met.

Mia Sjökvist har job­bat på tra­fikra­di­on se­dan 1993 och har ett för­flu­tet in­om åke­ri­bran­schen. Det hon gil­lar med ra­dio är tem­pot, kon­tak­ten med kol­le­gor och lyss­na­re – och de snab­ba vänd­ning­ar­na.

– Det är ett så fan­tas­tiskt me­dium, man kan sä­ga en sak i ena sänd­ning­en och ta bort det i näs­ta och än­då be­hål­la tro­vär­dig­he­ten. Det är så flyk­ti­ga ny­he­ter.

Hon skri­ver ald­rig ma­nus, ut­an klud­dar ned någ­ra ord på ett block som lig­ger fram­för hen­ne på bor­det.

– Det kan va­ra 30 se­kun­der in­nan sänd­ning som du får stäl­la om al­la de här ma­nuskladd­lap­par­na, sä­ger hon.

Hur bra koll på lä­net mås­te man ha för att job­ba här?

– Lo­kal­kän­ne­dom mås­te man ha. Och vet man in­te, så frå­gar man. Bred­den, det är gre­jen. Du ska kun­na pra­ta med dem som har barn­vagn och med dem som kör 24-me­ters. Du mås­te kun­na för­kla­ra för al­la.

Och för­kla­rar, det gör hon. Mia Sjökvists röst är lätt att kän­na igen, med ut­präg­lad Stock­holms­di­a­lekt och ett var­dag­ligt till­tal som om hon själv vo­re på plat­sen. ”Jag har en last­bil her, i ner­he­ten av He­gersten” sä­ger hon i en av sänd­ning­ar- na. Hon skrat­tar själv åt hur folk tyc­ker att hon ut­ta­lar Sö­der­täl­je (”Sö­tell­je”) och Stä­ket (”Ste­ket”). Ibland blir det fel ock­så. – Hör­de du vad jag sa­de på sänd­ning­en igår? hoj­tar hon till Carin som sit­ter någ­ra me­ter bort. ”Kö­er­na på Ulvsunda­vä­gen har släppt sig”. Det får man ju bju­da på.

Med hjälp av da­tor, te­le­fon och ra­dio hål­ler hon kon­tak­ten med tra­fik­le­da­re, bär­ga­re och tra­fi­kö­ver­vak­ning. Hon rap­por­te­rar även om in­fra­struk­tur­pro­blem, såsom vat­tenläc­kor, strö­mav­brott, tra­si­ga te­le­fon­väx­lar. I tra­fi­ken är tip­sar­na hen­nes ögon.

– Det är su­ve­ränt, det här sam­ar­be­tet. Vi har fan­tas­tis- ka tje­jer och kil­lar som bru­kar ring­ar in var­je mor­gon. ”I dag tar den här sträc­kan på Es­sing­e­le­den 15 mi­nu­ter, i går tog den 30 mi­nu­ter”. Ka­me­ror är bra, men fy­sis­ka män­ni­skor på plats är star­kast, sä­ger Mia Sjökvist.

Svå­rig­he­ten lig­ger dock in­te i att få in hän­del­ser, ut­an att föl­ja upp dem.

– Ing­en ring­er in och sä­ger att en buss in­te står vid si­dan av vägen.

Vad tyc­ker ni om tra­fi­kan­ter­na i Nor­rort?

– De är in­te bätt­re el­ler säm­re än and­ra Stock­hol­ma­re. Det är li­ka myc­ket mitt­fils­maf­fia där, sä­ger Mia Sjökvist.

– De är gans­ka tål­mo­di­ga, det är många tra­fik­ar­be­ten, sä­ger Carin Berg­gren.

Mia Sjökvist har en tyd­lig bild av hur hon tyc­ker att tra­fi­ken har för­änd­rats se­dan hon bör­ja­de på tra­fikra­di­on 1993.

– Men­ta­li­te­ten har för­säm­rats. Det är tuf­fa­re, man häv­dar sin rätt och är in­te så hjälp­sam. Det är all­tid nå­gon an­nans fel. Ut­an att ha nå­gon sta­tistik så tror jag ock­så att mo­bil­te­le­fonan­vän­dan­det har gett oss på tra­fikra­di­on mer att rap­por­te­ra om. Cy­klis­ter­na har ökat i sam­ma takt som bi­lis­ter­na men det finns in­te plats el­ler vil­ja att sam­sas. Det finns en hi­e­rar­ki i tra­fi­ken – störst går först. Sam­ma sak gäl­ler cy­klis­ter­na,

jäm­för nå­gon på tant­cy­kel med ett cy­kel­bud. Det är mer stres­sat nu än det var förr.

Vid sju-åt­ta-ti­den på mor­go­nen ring­er Mia Sjökvists te­le­fon titt som tätt. Fem se­kun­der in­nan sänd­ning får hon in att det fly­ger små­sten från en last­bil på E4:an. Mia Sjökvist sä­ger till tip­sa­ren att fat­ta sig kort, sam­ti­digt som hon tryc­ker på sänd­nings­knap­pen. Hon har kvar ho­nom i lu­ren me­dan hon rap­por­te­rar ny­he­ten och frå­gar ho­nom ef­teråt: ”Blev det rätt?” Ja, det blev det. Så snabbt kan det gå i hen­nes värld.

KOLL. Kar­tor, tra­fik­led­ningschatt, SL:s stör­nings­in­fo, med me­ra. Det en­da som up­pen­bart sak­nas bland al­la skär­mar är tra­fi­kö­ver­vak­nings­ka­me­ror.

FO­TO: CHAR­LOT­TE ÅR­LING

RAP­POR­TÖR. Mia Sjökvist har job­bat på tra­fikra­di­on se­dan 1993.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.