På varsin si­da om graf­fiti­väg­gen

Pank­s­ter är graf­fiti­konst­när och upp­växt i Hus­by. Han har må­lat graf­fiti i cir­ka 30 år och var en av pion­jä­rer­na när svens­ka för­ort­skids först fick upp ögo­nen för konst­for­men. För konst är helt rätt ord att an­vän­da, en­ligt Pank­s­ter. – De som sä­ger emot d

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Ida Nil­sing FOT­NOT: PANK­S­TER HAR VALT ATT IN­TE MED­VER­KA MED SITT RIK­TI­GA NAMN.

”Det är fan­tas­tiskt! Det är pre­cis en så­dan vägg som

be­hövs!”

Pank­s­ter be­rät­tar att graf­fitin väx­te fram i Stock­holms för­or­ter, till­sam­mans med rap­pen och dan­sen, men sen hän­de nå­got.

– Från grund och bot­ten hör de ihop, men det var näs­tan som graf­fitin blev svi­ken av de and­ra elementen. När noll­to­le­ran­sen kom tog många av­stånd från graf­fitin, sä­ger Pank­s­ter.

Men själv har han för­bli­vit tro­gen ”sin” konst­form.

– He­la min kropp fylls av gläd­je när jag må­lar. Det finns ing­et ne­ga­tivt med det. Jag har fått ut så myc­ket av den här kul­tu­ren, al­la mi­na vän­ner må­lar och jag har fått vän­ner från he­la värl­den. Och de fles­ta jag kän­ner har fått jobb tack va­re graf­fitin. I dag job­bar de in­om konst, re­klam, 3D-tek­nik, de­sign...

Pank­s­ter job­bar med kul­tur, dri­ver saj­ten ”Be­tong­liv. com”, med in­rikt­ning på stre­et-kul­tur, till­sam­mans med en kom­pis, och han må­lar lag­ligt.

– Vis­sa tar en kro­grun­da, vi åker och kör en hel­dag vid en vägg, gril­lar, spe­lar mu­sik och må­lar. Det är som en fa­mil­jeut­flykt.

Tensta­väg­gen väl­kom­nar han med öpp­na ar­mar:

– Det är fan­tas­tiskt! Det är pre­cis en så­dan vägg som be­hövs!

Det finns lag­li­ga väg­gar öpp­na för all­män­he­ten på and­ra stäl­len runt stan, ex­em­pel­vis i Märs­ta och Bot­kyr­ka, men ing­en är li­ka stor som den som pla­ne­ras i Tens­ta. Och där står folk i kö för att få måla.

– Man må­lar klart, fo­tar och sen kom­mer näs­ta och må­lar över. Folk kom­mer att vall­fär­da till Tens­ta-väg­gen, och fritidsgårdarna kan ar­ran­ge­ra fes­ter med lo­ka­la ar­tis­ter och dan­sa­re och sät­ta Tens­ta på kar­tan för nå­got po­si­tivt.

Kri­ti­ker sä­ger att graf­fi­ti­kul­tu­ren är osund och att det bätt­re att unga id­rot­tar, har du någ­ra syn­punk­ter på det?

– Vi kanske in­te jog­gar li­ka myc­ket som fot­bolls­spe­la­re, men det kanske var noll­to­le­ran­sen som bi­drog till att det blev osunt, när man tving­a­des göm­ma sig och va­ra up­pe om nät­ter­na.

Men det var länge se­dan för hans del.

– När jag må­lar lag­ligt kan jag pra­ta med för­bi­pas­se­ran­de, jag be­rät­tar vad jag gör och ibland kom­mer de till­ba­ka för att se det fär­di­ga re­sul­ta­tet. Lag­li­ga väg­gar ska­par mer di­a­log och graf­fitin har bli­vit mer ac­cep­te­rad. Vi äld­re fyl­ler en vik­tig funk­tion i att vi­sa att vi må­lar lag­ligt.

Han sä­ger ock­så att graf­fitin har ut­veck­lats myc­ket på se­na­re år.

– Fö­re­tag an­li­tar oss för att gö­ra mu­ral­mål­ning­ar mitt i ci­ty, vi får måla väg­gar och food trucks, vi får stäl­la ut vår konst och folk kö­per den, för­ut kun­de po­li­sen dy­ka upp och stänga ut­ställ­ning­ar.

Om Mo­de­ra­ter­na vin­ner till­ba­ka mak­ten vill de åter­in­fö­ra noll­to­le­ran­sen igen.

– Jag tror in­te att det är möj­ligt att åter­gå till noll­to­le­rans. Det har hänt för myc­ket, sä­ger Pank­s­ter.

GRAF­FITI. Mål­ning i Broms­tens in­du­stri­om­rå­de. Snart finns kanske lik­nan­de mo­tiv på när­ma­re håll.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.