Media för fol­ket – in­te mot

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Me­lo­dy Fars­hin Krönikör

Hur länge ska saf­ti­ga ny­hets­ru­bri­ker om för­or­ten va­ra un­der­håll­ning­en för den bre­da mas­san?

Den na­tio­nel­la led­nings­grup­pen NOLG läm­na­de ett upp­drag till Rik­skri­mi­nal­po­li­sens un­der­rät­tel­se­sek­tion att ta fram en lä­ges­bild från seg­re­ge­ra­de so­cio­e­ko­no­miskt ut­sat­ta om­rå­den för po­li­sen att an­vän­da som ett grund­do­ku­ment att ar­be­ta ef­ter.

Ett di­rek­tiv för upp­dra­get var att lä­ges­bil­den ska upp­da­te­ras kon­ti­nu­er­ligt. I den se­nas­te upp­da­te­ring­en som än­nu stämp­las som hem­lig får vi ve­ta via Af­ton­bla­det att bland an­nat Jär­va­om­rå­dets Hus­by, Tens­ta och Rin­ke­by hängs ut.

Med an­tal in­vå­na­re och an­tal i kri­mi­nal­vår­dens re­gis­ter. Om en kri­mi­nell tsu­na­mi av nar­ko­tika­för­sälj­ning som ser till att ing­en tar sig ut på ga­tor­na ef­ter att kloc­kan sla­git fem på kväl­len. Om po­li­ser som und­vi­ker att pat­rul­le­ra i om­rå­det på grund av att det hag­lar ste­nar. Om mus­lims­ka kvin­nor som in­te får vis­tas i Hus­by ut­an hi­jab/sjal.

He­la min le­van­de livs­tid har ut­spe­lats i det­ta om­rå­de, och jag kan in­te iden­ti­fi­e­ra min ort i ovanstå­en­de be­skriv­ning.

I rap­por­ten från 2014 som finns of­fent­lig står det om kri­mi­na­li­te­ten som styr och po­li­ser som väl­jer att und­vi­ka vå­ra om­rå­den, som för öv­rigt ti­tu­le­ras som pro­blem­om­rå­den i rap­por­ten. Un­der he­la rap­por­tens gång be­skrivs kri­mi­nel­la som ett med­fött vi­rus som går i arv ge­nom ge­ne­ra­tio­ner och som spri­der sig med do­mi­nans.

Kri­mi­na­li­tet föds av vårt sam­häl­le. Med oli­ka fak­to­rer som loc­kar, vär­di­ga pri­set det kan kos­ta med ris­ker. Grund­läg­gan­de fak­tor som kan loc­ka är vägen till eko­no­misk trygg­het, även om den är tem­po­rär. Gö­ra sig ett namn, kän­na vär­dig­het, om­sät­ta peng­ar och slip­pa för­ned­ring­en av ne­ka­de CV:n.

Själv­käns­la är grun­den för en väl­må­en­de män­ni­ska, nå­got som Af­ton­bla­det slak­tar i sin ar­ti­kel.

Rap­por­ten be­skri­ver po­li­sens svå­rig­he­ter att ver­ka i om­rå­det som en brist för ga­ran­tin att upp­rätt­hål­la sä­ker­he­ten. Men vem ring­er du när det är po­li­sen som gör dig otrygg? Vå­ra om­rå­den har fått sma­ka på po­lis­bru­ta­li­tet, det går in­te att för­ne­ka. Även om po­li­siär när­va­ro i fles­ta fall är pas­siv så har fak­tum skett, och när­va­ron i sig är en di­rekt­sig­nal på att någon­ting är miss­tänk­samt och be­hö­ver be­va­kas.

Hur länge ska saf­ti­ga ny­hets­ru­bri­ker om för­or­ten va­ra un­der­håll­ning­en för den bre­da mas­san? Asyl­bo­en­den bränns ned en ef­ter en och svart­kläd­da na­zis­ter på plat­tan går ut på slags­målspa­rad. I stäl­let väl­jer Af­ton­bla­det att pub­li­ce­ra en ar­ti­kel som den­na. Den för­stär­ker den mar­gi­na­li­se­ran­de struk­tur som be­grän­sar män­ni­skors ut­veck­ling i sam­häl­let.

Vi be­hö­ver ett na­tio­nellt er­kän­nan­de på den dis­kri­mi­ne­ring som sker gente­mot oss istäl­let för ned­lag­da hat­brott.

Vi be­hö­ver jäm­li­ka vill­kor in­te sär­be­hand­ling av po­lis. Vi be­hö­ver media som ver­kar för fol­ket, in­te mot fol­ket.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.