Vann pris med text om käns­lor

Pre­cis som för­ra året är årets vin­na­re av Tens­ta konst­halls text­täv­ling en Tensta­bo. Mo­na Mo­na­sar, 17, är född och upp­vux­en i Tens­ta, och vi kon­sta­te­rar att det finns go­da möj­lig­he­ter för skri­van­de här. – Vi har ett väl­digt bra bib­li­o­tek. sä­ger hon.

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Ida Nil­sing

På bib­li­o­te­ket går hon just nu en skri­var­cir­kel. Men tex­ter­na som blev de vin­nan­de bi­dra­gen – And­ra ge­ne­ra­tio­nen och Vit, vit, vit – kom till un­der en skri­var­works­hop på Tens­ta konst­hall, ledd av en av för­ra årets vin­na­re. Pri­set de­la­des ut på Konst­hal­len en fre­dag, vi ses mån­da­gen ef­ter.

Hur känns det nu när allt hun­nit läg­ga sig li­te?

– Overk­ligt. Jag har skri­vit för att sät­ta ord på mi­na eg­na käns­lor, att folk vill lä­sa känns jät­te­kons­tigt. Det gör det fort­fa­ran­de.

Ju­ryn kon­sta­te­ra­de att si­tu­a­tio­nen i värl­den och sam­hälls­kli­ma­tet speglas i täv­lings­bi­dra­gen, och Mo­na Mo­na­sars tex­ter är inga un­dan­tag. Den förs­ta hand­lar om ra­sism, den and­ra om en flic­ka på en ät­stör­nings­kli­nik.

Har du fått någ­ra re­ak­tio­ner på di­na tex­ter?

– Många har hört av sig och sagt att de kän­ner igen sig i den förs­ta tex­ten.

Den and­ra tex­ten be­skri­ver hon som mer per­son­lig.

Men även om flic­kan i tex­ten har lik­he­ter med hen­ne själv, är det en på­hit­tad per­son.

– Det är in­te hund­ra pro­cent jag.

Du skri­ver om tunga äm­nen, men har du hopp om fram­ti­den?

– Om jag ska va­ra är­lig så ser jag in­te så myc­ket hopp. Den störs­ta de­len av be­folk­ning­en väl­jer att blun­da för pro­ble­men, för krig, flyk­ting­ka­ta­strof, ung­as psy­kis­ka ohäl­sa, ra­sism...

Ra­sism och psy­kisk ohäl­sa be­hand­las i två se­pa­ra­ta tex­ter, hör de ihop?

– Jag tyc­ker att det är helt klart att de hör ihop. Min ät­stör­ning kan kopp­las till en si­tu­a­tion där man som svart tjej he­la ti­den mås­te kom­pen­se­ra att man är svart på and­ra vis, ge­nom att ha de per­fek­ta be­ty­gen och den per­fek­ta vik­ten... Man gör allt för att va­ra li­ka bra som al­la and­ra, än­då blir man det in­te. Ra­sis­men ska­dar och läm­nar si­na spår.

Finns det sa­ker som gör dig glad, trots allt?

– Att det är många som en­ga­ge­rar sig i frå­gan.

Hon näm­ner In­stagram­kon­tot och boken ”Svart kvin­na” där många de­lar med sig av si­na er­fa­ren­he­ter av ra­sism och som fått ett enormt gen­svar.

– Till och med jag blev choc­kad över vis­sa sa­ker! sä­ger Mo­na Mo­na­sar.

Och åter­vän­der till frå­gan om hopp:

– Och det kan in­te bli vär­re. Det mås­te bli bätt­re.

Men hon fin­ner ock­så gläd­je i läsan­det.

– Jag lä­ser Har­ry Pot­ter och det slu­tar all­tid bra.

Även i Har­ry Pot­ter finns vik­ti­ga te­man, som hur ”mugg­lar­na” be­hand­las säm­re för att de sak­nar ma­gis­ka för­må­gor och ma­giskt blod.

Hur skul­le du själv vil­ja fort­sät­ta ditt skri­van­de?

– Jag skul­le gär­na ge ut böc­ker nå­gon dag, men in­te för att gö­ra kar­riär. Jag skri­ver för min egen skull.

Skri­ver du på nå­got nu?

– Jag hål­ler på att skri­va på en fan­ta­sy-sto­ry och så hål­ler jag på att in­ter­vjua min mam­ma om när hon var barn i So­ma­lia.

Det är tred­je året i rad som Tens­ta konst­hall de­lar ut sitt text­pris som rik­tar sig till unga, 15–25 år, bo­sat­ta i Stock­holms yt­terstad.

FOTO: IDA NIL­SING

LÄS­NING. För­ra fre­da­gen läs­te Mo­na Mo­na­sar upp si­na tex­ter i sam­band med pris­ut­del­ning­en i Tens­ta konst­hall.

FOTO: IDA NIL­SING

VIN­NA­RE. Mo­na Mo­na­sars vin­nan­de dikt he­ter ”And­ra ge­ne­ra­tio­nen”.

FOTO: IDA NIL­SING

SAM­LING. Vin­nar­na, ju­ryn och publi­ken sam­la­des un­der eken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.