I HUVUDET PÅ MIA PÄÄRNI

Ida Nil­sing har mött Rin­ke­by-Kistas högs­ta po­li­ti­ker, Mia Päärni. Un­der in­ter­vjun be­rät­tar hon om pro­ble­men i för­or­ten, om hur det är att ses som en är­lig po­li­ti­ker och må­lar upp fram­tids­vi­sio­ner.

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Ida Nil­sing

Mia Päärni är Rin­ke­by-Kistas högs­ta po­li­ti­ker, men förs­ta gång­en hon ha­de chan­sen att rös­ta, var det hen­nes mam­ma som tving­a­de hen­ne. Hon är ord­fö­ran­de i stads­dels­nämn­den och har be­skri­vits som en­ga­ge­rad och är­lig.

– Jag vill in­te för­mins­ka nå­gons upp­le­vel­se av hin­der, sä­ger hon.

Det är Val­borgs­mäs­so­af­ton och runt om­kring oss är för­be­re­del­ser­na in­för fes­ti­val 164 i full gång. Vi är i ” Trud­dan” i Kis­ta, lek­plat­sen Tru­de­lut­ten vid KFUM-går­den. Ba­kom oss har det kom­mit upp ett Frys­hu­set-tält.

Mia Päärni sä­ger att hon gil­lar Frys­hu­set och idén om att man ska få en and­ra chans. Hon be­rät­tar att hon var och be­sök­te dem da­gen ef­ter Upp­drag gransk­ning sän­des i de­cem­ber, pro­gram­met vi­sa­de att trygg­hets­vär­dar ut­red­des för brott sam­ti­digt som de fått an­ställ­ning hos Frys­hu­set.

I sin blogg skrev Mia Päärni att det var ett miss­tag som in­te fick upp­re­pas, men hon var sam­ti­digt där och vi­sa­de sitt stöd, och hon be­skrivs of­ta som en en­ga­ge­rad po­li­ti­ker. Och som en är­lig po­li­ti­ker.

När vi kri­ti­se­ra­de hen­ne för ett ut­ta­lan­de på De­mo­kra­ti­fo­rum i Rin­ke­by ny­li­gen, om att hon in­te skul­le flyt­ta till­ba­ka till Rin­ke­by i dag, var det fle­ra lä­sa­re som för­sva­ra­de hen­ne.

”Ha­de du hell­re ve­lat ha ett yt­terstads­bor­gar­råd på be­sök som pra­tar ly­riskt om ’kraf­ten i om­rå­det’ och för­säk­rar att ’nu, änt­li­gen går det åt rätt håll’?”, var en re­ak­tion.

Mia Päärni är upp­växt i Tens­ta och tog po­li­tisk ställ­ning nå­gon­stans mel­lan Tens­ta och Tä­by kyrk­by, dit hon flyt­ta­de se­na­re.

– Jag upp­lev­de re­dan när jag väx­te upp att det var nå­got spe­ci­ellt med att kom­ma från för­or­ten, det var stig­ma­ti­se­ran­de och and­ra såg ner på en. Det var en gans­ka obe­hag­lig upp­le­vel­se.

När hon bör­ja­de plug­ga på uni­ver­si­tet ha­de fa­mil­jen flyt­tat till Tä­by kyrk­by, och plöts­ligt blev hon be­mött med re­spekt.

– Det var helt an­norlun­da! Jag blev be­hand­lad som en av dem, och jag såg än­nu tyd­li­ga­re hur de ha­de sett ner på mig för att jag kom från Tens­ta.

Sam­ti­digt ha­de hon själv in­te haft höga tan­kar om po­li­ti­ker – hen­nes mam­ma tving­a­de hen­ne att rös­ta – tills hon hör­de Na­lin Pek­gul, S-po­li­ti­ker från Tens­ta.

– Hon pra­ta­de på ett sätt som jag kun­de för­stå, en del av min var­dag.

Men sä­ger man sig va­ra är­lig, kan man ock­så kan upp­fat­tas som upp­gi­ven. Är du det?

– I grun­den är jag hopp­full, jag vet att ut­veck­ling­en går att vän­da med rätt po­li­tis­ka be­slut. Men jag pend­lar mel­lan upp­gi­ven och hopp­full.

Vad gör du för att inge and­ra hopp?

– Jag skul­le ald­rig sä­ga till nå­gon att det in­te går, men jag vill in­te för­mins­ka nå­gons upp­le­vel­se av hin- der. Men jag sä­ger att man ska fort­sät­ta tills man får det man vill ha, men man mås­te bör­ja nå­gon­stans för att nå dit.

Jag frå­gar hur hon skul­le be­skri­va pro­ble­men i stads­de­len, och hon sva­rar att de sam­man­fat­tas väl i rap­por­ten ”Skill­na­der­nas Stock­holm”, förs­ta rap­por­ten från Stock­holms stads kom­mis­sion för so­ci­al håll­bar­het.

– Det blir så smärt­samt tyd­ligt i den att det finns jät­testo­ra skill­na­der i må­en­de, ar­bets­lös­het, barn som in­te kla­rar sko­lan...

Vad är då din vi­sion?

– Att al­la män­ni­skor ska kun­na le­va ett bra liv och att al­la barn får en bra start i li­vet, att vi in­te ska ac­cep­te­ra att de miss­lyc­kas i sko­lan. Hund­ra pro­cent är li­te na­ivt, men det mås­te fin­nas plats för al­la!

När vi pra­tar kon­kre­ta för­slag, fo­ku­se­rar hon på nämn­dens an­svars­om­rå­den för­sko­la och fri­tid.

Det är svårt att få det där kri­tis­ka he­la ti­den. Det är in­te så att al­la po­li­ti­ker ski­ter i allt.

För­sko­lan – bor­de al­la barn gå i. Mö­tes­plat­ser – be­hö­ver Rin­ke­by-Kis­ta ha än­nu fler av. Och de ska va­ra be­man­na­de och hål­la hög kva­li­tet på verk­sam­he­ten.

Men att va­ra ord­fö­ran­de i en stads­dels­nämnd hand­lar ock­så om att få med sig sitt par­ti, som of­ta finns nå­gon­stans. När ung­doms­går­den i Rin­ke­by stäng­er för re­no­ve­ring, så är det det kom­mu­naläg­da bo­la­get Si­sab som kan fixa en en er­sätt­nings­lo­kal. I Si­sabs sty- rel­se sit­ter po­li­ti­ker från and­ra de­lar av stan.

– Det är vik­tigt för de cen­tra­la po­li­ti­ker­na att för­stå be­ho­vet av mö­tes­plat­ser. Där mås­te vi bli bätt­re!

En an­nan sak som sagts om Mia Päärni är att hon är mer män­ni­ska än po­li­ti­ker.

Det kan be­ro på att hon är det.

Hon är Rin­ke­by-Kistas högs­ta po­li­ti­ker, men har sam­ti­digt ett hel­tids­jobb, som eko­no­mi­an­sva­rig på ett fö­re­tag. Det kan jäm­fö­ras med att Awad Her­si (MP), ord­fö­ran­de i Spånga-Tens­ta stads­dels­nämnd, har sitt po­li­tis­ka upp­drag på hel­tid och är ar­vo­de­rad av sitt par­ti.

Hur kom­mer det sig?

– Det är par­ti­er­na som av­gör.

Men en­ligt hen­ne finns för- och nack­de­lar. Det är fru­stre­ra­de att in­te ha all den tid hon vill ha, sam­ti­digt sä­ger hon att det hind­rar hen­ne från att in­te bli för upp­slu­kad av po­li­ti­ker­värl­den.

Vad gör att du vill fort­sät­ta med po­li­tik?

– När man träf­far dem som tror på mig och att jag kan gö­ra nå­got bra. Jag öns­kar att vi vo­re många här som gör nå­got, som brin­ner. Men. – Det är svårt att få det där kri­tis­ka he­la ti­den. Det är in­te så att al­la po­li­ti­ker ski­ter i allt – men till de som kri­ti­se­rar: Var­för blir ni in­te po­li­ti­ker själ­va i så fall?

Sam­ti­digt är hon in­te en­sam.

– Ojäm­lik­het är den störs­ta frå­gan vi har och al­la är väl­digt en­ga­ge­ra­de i den.

Och när vi pra­tat ett tag, må­lar hon ock­så upp en bild häm­tad från ett fram­ti­da Rin­ke­by,

– Det kom­mer sä­kert ta 100 år, men nå­gon dag öns­kar jag att när man kom­mer upp från T-ba­nan på Rin­ke­by torg, så ska det fin­nas ett café och mö­tes­plats, ett so­ci- alt fö­re­tag, ett stu­dent­pa­lats där man kan lä­sa läx­or. Det ska va­ra sto­ra glasru­tor, så att en 6-åring som går på tor­get ska kun­na se de Rin­ke­by­bor som är på väg att bli in­gen­jö­rer, so­ci­o­no­mer, de am­bi­tiö­sa som det kom­mer att gå hur bra som helst för.

FOTO: IDA NIL­SING

VI­SION. – Vi ska in­te ac­cep­te­ra att barn miss­lyc­kas i sko­lan, sä­ger Mia Päärni.

FOTO: IDA NIL­SING

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.