Att va­ra re­por­ter i Järva

Vi i Kista - - HEJ KISTA - Re­por­ter Ida Nil­sing

Ivec­kan fick jag frå­gan om vad som är den sto­ra skill­na­den mel­lan att va­ra re­por­ter i Järva och nå­gon an­nan­stans. Bak­grun­den var de at­tac­ker som drab­bat ut­länds­ka TV-team i Hus­by och Rin­ke­by. Men jag är in­te ett TV-team ut­an job­bar själv med block, pen­na och ka­me­ra, och nå­got så­dant har in­te drab­bat mig, än.

Spon­tant blev mitt svar, att skill­na­den mel­lan att job­ba i Järva och på and­ra stäl­len är bil­den som finns av om­rå­de­na, al­la star­ka åsik­ter ut­i­från, som de fles­ta Jär­va­bor för­hål­ler sig till på ett el­ler an­nat vis, och som gör att jag stän­digt träf­far män­ni­skor som drivs att vi­sa upp en bätt­re bild.

Det kan va­ra en bra sak att på­min­na sig om ibland, att det på en då­lig grej går en mas­sa bra gre­jer. Som härom­kväl­len när jag var på väg till t-ba­nan i Hjuls­ta och det var tomt på ga­tor­na, en bil brom­sa­de in bakom mig, nå­gon hop­pa­de ut och bör­jar ro­pa. Jag snab­ba­de först på ste­gen, men sak­ta­de in och vän­de mig om. Det vi­sa­de sig va­ra en per­son jag kän­ner som vil­le sä­ga hej. Så­da­na hän­del­ser ham­nar in­te i tid­ning­en. För det är än­då det nor­ma­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.