För­fö­risk växt i konst­hall

Det görs en­vi­sa för­sök att utro­ta väx­ten Jät­te­björn­lo­kan på grund av den spri­der sig och har en växtsaft som or­sa­kar bränn­s­kor. På många håll, som på Jär­va­fäl­tet, finns den dock att se ibland. Och på Tens­ta konst­hall un­der he­la som­ma­ren i ut­ställ­ning­en ”D

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Pau­li­ne Cederblad pau­li­ne.cederblad@di­rekt­press.se

Jät­te­björn­lo­kan klas­sas som en in­va­siv växt och dess gif­ti­ga saft gör att den of­ta be­käm­pas där den väx­er. Nu finns en lo­ka till­ver­kad av konst­nä­ren Ing­e­la Ihr­man att se på Tens­ta konst­hall un­der som­ma­ren.

Jät­te­björn­lo­kan har till­ver­kats i tio oli­ka de­lar. Den är så stor att den in­te får plats i Ing­e­la Ihr­mans atel­jé. Den är byggd av så­dant som är en­kelt att få tag i, som vass, tyg och fis­ke­li­na.

Var­för vis­sa väx­ter är mer ac­cep­te­ra­de och om­tyck­ta än and­ra är en av frå­ge­ställ­ning­ar­na Ing­e­la Ihr­man haft i åtan­ke när hon ska­pat ver­ket.

– Jag har in­tres­se­rat mig för en grupp ar­ter som klas­sas som in­va­si­va. De har av­sikt­ligt el­ler oav­sikt­ligt flyt­tats till en plats där den sägs ris­ke­ra att ska­pa eko­lo­gisk el­ler so­cio­e­ko­no­misk ska­da, be­rät­tar hon.

Ing­e­la Ihr­man me­nar att hon in­te har nå­gon lös­ning på den eko­lo­gis­ka si­tu­a­tio­nen, men vill er­bju­da ett alt­rer­na­tivt sätt att mö­ta en här ty­pen av väx­ter.

– Jag job­bar med för­håll­nings­sätt och vill vi­sa ett an­nat per­spek­tiv. Jag har för­sökt gö­ra en för­fö­risk jät­te­björn­lo­ka och vill vi­sa att den ock­så kan va­ra älsk­värd. Hon me­nar att oli­ka väx­ter väc­ker oli­ka käns­lor hos oss. – Som de ängs­blom­mor som är en del av ett jord­bruks­sam­häl­le som idag hål­ler på att för­svin­na. Väx­ter som trivs nä­ra ur­ba­na mil­jö­er är de väx­ter vi kom­mer att re­la­te­ra till i fram­ti­den tror jag.

Men det hand­lar ock­så om nor­mer som finns i sam­häl­let, som även kan kopp­las till kropps­li­ga ide­al och sy­nen på det som av­vi­ker från nor­men.

– Nya in­va­si­va ar­ter får of­ta or­det ”jät­te” i sitt svens­ka namn. Det är ett sätt att med hjälp av språ­ket be­rät­ta att nå­got är onor­malt och in­te väl­kom­met. Det sig­na­le­rar att det sto­ra in­te är nor­malt i vårt samhälle.

In­nan hon på­bör­ja­de ar­be­tet med skulp­tu­ren var hon på en re­se­ar­ch­re­sa till Lett­land för att tit­ta på jät­te­björn­lo­kor. Att bli be­kant bli fö­re­må­let man ska av­bil­da är näm­li­gen det förs­ta ste­get, me­nar hon.

– För att den ska bli över­ty­gan­de mås­te jag tit­ta no­ga. Hur ser struk­tu­ren, stjäl­ken och hå­ren på den ut?

Ing­e­la Ihr­mans konst rör sig brett. Un­der in­vig­ning­en av ut­ställ­ning­en i Tens­ta höll hon till ex­em­pel ett per­for­man­ce i form av en jät­teut­ter som fö­der. Det­ta med hjälp av en egen­till­ver­kad kostym. Sam­ma per­for­man­ce kom­mer att äga rum den 25 sep­tem­ber.

På ut­ställ­ning­en finns ock­så ver­ket Bjuv­ste­go­ce­fa­len att se. Det är ett grod­djur som dog ut för 200 mil­jo­ner åt se­dan. Det lev­de i Skå­ne, när det var ett tro­piskt hav vid ekva­torn. Ett fos­sil av dju­ret upp­täck­tes förs­ta gång­en i en kol­gru­va i Bjuv un­der 1940-ta­let. Med ver­ket vill hon väc­ka tan­kar­na kring att all­ting är i rö­rel­se.

– Det ger per­spek­tiv till de grän­ser vi män­ni­skor har kon­stru­e­rat.

Ut­ställ­ning­en finns att be­sö­ka till och med den 25 sep­tem­ber.

Nya in­va­si­va ar­ter får of­ta or­det ”jät­te” i sitt svens­ka namn. Det sig­na­le­rar att det sto­ra in­te är nor­malt i vårt samhälle.

FOTO: PAU­LI­NE CEDERBLAD

KONST. Jät­te­björn­lo­kan är egent­li­gen in­te ro­sa in­u­ti.Ver­ket är det, för att kny­ta an till män­ni­sko­krop­pen.

KOSTYM. Ing­e­la Ihr­man vi­sar Bjuv­ste­go­ce­fa­len, som ock­så är en kostym som man kan kry­pa in i.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.