SÅ HEDRADE DE Ro­bin Si­ni­sa­lo

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Ul­ri­ca An­ders­son ul­ri­ca.an­ders­son@di­rekt­press.se

Li­vet går in­te vi­da­re för Ca­ro­li­na Si­ni­sa­lo. Men hon vill in­te se nå­gon mer för­lo­ra sitt barn på grund av va­pen och våld. Där­för får tid­ning­en be­rät­ta om min­nes­stun­den för hen­nes 15-åri­ge son, som mör­da­des i ja­nu­a­ri.

En varm som­mar­kväll i Akal­la by, vän­ner och fa­milj ha­de sam­lats. Ett por­trätt av 15-åri­ge Ro­bin Si­ni­sa­lo, som sköts ihjäl i ja­nu­a­ri, stod upp­ställt mot hus­väg­gen bred­vid hans ur­na och vi­ta blom­mor. In­till stod en grill som snart skul­le dras fram.

– Det var det han äls­ka­de, att gril­la korv. Så det ska vi gö­ra, sä­ger hans mam­ma Ca­ro­li­na Si­ni­sa­lo.

Över klän­ning­en har hon ta­git på sig en t-shirt med or­den ”Fuck vål­det” på fram­si­dan och Ro­bins namn på bak­si­dan. Fle­ra av hans när­stå­en­de har li­ka­da­na tshir­tar och de står för den an­ti­vålds­kam­panj som star­tats ef­ter döds­skjut­ning­en.

– Vi hann in­te få trö­jor­na upp­tryck­ta, så min vä­nin­na har skri­vit för hand nu, sä­ger hon.

På de tryck­ta, som kom­mer att till­ver­kas, ska det va­ra en di­a­mant in­till Ro­bins namn. Fa­mil­jens sym­bol, be­rät­tar Ca­ro­li­na som har ta­tu­e­ring­en ne­dan­för ena örat.

– Jag och Ro­bin gjor­de vå­ra sam­ma dag.

Att me­dia bjuds in till min­nes­stun­der hör in­te till van­lig­he­ter­na. Ca­ro­li­na tyc­ker själv in­te om att sy­nas i of­fent­lig­he­ten. Men hon gör det i al­la fall, Ro­bin får in­te glöm­mas bort.

Än­då är det just det som ver­kar ha skett, en­ligt hen­ne, då riks­me­dia in­te va­rit li­ka in­tres­se­ra­de av att be- rät­ta som de var i nä­ra an­slut­ning till hän­del­sen.

Kanske är en del av för­kla­ring­en att det sker nya mord. Ca­ro­li­na be­skri­ver det död­li­ga vål­det som ett do­mi­no­spel, där bric­kor kom­mer fort­sät­ta att fal­la. Ba­ra da­gen in­nan sked­de ett mis­s­tänkt mord på en 23årig man i när­he­ten.

– Nu sit­ter det en fa­milj och grå­ter som jag gjor­de.

I början kräv­de hon åt­gär­der från po­li­ti­ker­na. Ef­ter­hand har hon tänkt om och sä­ger nu att det är vi själ­va som bor i or­ter­na som mås­te ta hand om bar­nen.

– Det är vi som bor här som har mak­ten. Po­li­ti­ker­na kan in­te vif­ta med nå­got troll­spö. Vi har mam­mor som natt­vand­rar, men det räc­ker in­te med tio styc­ken. Som det har ut­veck­lats med vål­det mås­te vi gö­ra ut­ö­ver vårt bäs­ta, sä­ger hon.

När Ro­bin sköts ihjäl, på öp­pen ga­ta på da­gen, ha­de han sin 20-åri­ge sto­re­bror Ale­jandro Si­ni­sa­lo med sig. Han träf­fa­des av skott och ska­da­des all­var­ligt, men har över­levt. Min­nes­stun­den hölls till stor del för hans skull; när den förs­ta min­nes­stun­den hölls i ja­nu­a­ri var han på sjuk­hu­set.

– Han mis­sa­de allt. Han har in­te kun­nat sä­ga hej­då till sin bror.

Att min­nes­stun­den hölls i tis­dags be­ror på att det då ha­de gått pre­cis ett halv­år se­dan Ro­bin dog, be­rät­tar Ca­ro­li­na.

Till­va­ron har fort­satt på nå­got vis. Men li­vet kom­mer in­te att gå vi­da­re, det vet hon.

– För mig är det fort­fa­ran­de 19 ja­nu­a­ri. Jag får det där sam­ta­let och ska ta mig hem från USA.

FO­TO: UL­RI­CA AN­DERS­SON

FUCK VÅL­DET. ”Det är hans thai­box­nings­hand”, sä­ger mam­ma Ca­ro­li­na Si­ni­sa­lo (längst till hö­ger) om so­nen Ale­jandro Si­ni­sa­lo som nu kny­ter nä­ven mot vål­det. Bred­vid dem står (fr v) Mik­ko Ma­li­nen, Pirk­ko Ma­li­nen och Ben­ja­min Ka­ze­mi.

IHÅGKOMMEN. Bred­vid min­nes­bor­det för 15-åri­ge Ro­bin står gril­len som se­na­re an­vän­des för fullt. ”Han äls­ka­de att gril­la korv”, be­rät­tar mam­ma Ca­ro­li­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.