Del 7 av ”Li­vets sten”

Vi i Kista - - SIDAN 1 - SKRI­VEN AV JO­HAN ENGMAN

Da­ni­el tit­ta­de på C-H med en min som be­tyd­de nå­got i stil med ’Håll ord­ning på din äls­ka­rin­na.’

D e slog sig ner runt ett fyr­kan­tigt bord i kon­fe­rens­rum­met Dol­ce Vi­ta di­rekt un­der mat­sa­len. In­spek­tör Jen­ni­fer Ek­ström som vil­le stäl­la frå­gor­na tog ena kort­si­dan och re­vi­sorn Ha­rald Sten­ström den and­ra. Da­ni­el Lind­berg kroc­ka­de med tak­lam­pan som häng­de i vägen när han sat­te sig bred­bent på lång­sidan.

Carl-Henrik ham­na­de lätt in­tryckt i hör­net bred­vid ho­nom. Ser­vi­tri­sen Ann-Ma­rie kom in sist i rum­met och fick sitt­plat­sen när­mast dör­ren un­der white­board­tav­lan. Hon ställ­de en bric­ka mitt på bor­det med kaf­fe­ter­mos, smör­gå­sar och ka­nel­bul­lar.

– Nu kla­rar vi oss he­la da­gen, sa hon le­en­de för att lät­ta upp den tryck­ta stäm­ning­en i rum­met. Ing­en av de and­ra rör­de en min och Ann-Ma­rie be­stäm­de sig för att va­ra tyst istäl­let i bör­jan.

Ha­rald Sten­ström ploc­ka­de upp en re­jäl bunt pap­per ur port­föl­jen:

– Här är fö­re­ta­gets samt­li­ga trans­ak­tio­ner se­nas­te vec­kan. Min kol­le­ga Ca­ro­li­na San­chez kom­mer snart hit ock­så. Jag har mai­lat hen­ne och hon bru­kar va­ra punkt­lig, sa re­vi­sorn och la­de ner pap­pers­hö­gen fram­för sig. Da­ni­el tit­ta­de på C-H med en min som be­tyd­de nå­got i stil med ”Håll ord­ning på din äls­ka­rin­na.”

Jen­ni­fer tit­ta­de på re­vi­sorn: – Ni häv­dar allt­så att det är fö­re­ta­get AB Rol­ca som bli­vit be­stul­na? sa hon.

– En stöld på un­ge­fär hund­ra tu­sen kro­nor. I kon­tout­dra­gen syns det att ut­ta­gen är gjor­da med fö­re­tags­kor­tet som ska an­vän­das till re­stau­rang­ens in­köp. Det bör­ja­de i fre­dags och har fort­satt re­gel­bun­det he­la hel­gen. Jen­ni­fer vän­de sig mot Ann-Ma­rie: – Du job­ba­de väl i fre­dags kväll? Hur många var ni som job­ba­de då?

– Vi var fy­ra i ser­vi­sen, två i kö­ket och en i dis­ken, bör­ja­de Ann-Ma­rie ner­vöst och för­sök­te stry­ka bort den blon­da lug­gen som föll ner över ögo­nen.

– Jag ska er­kän­na, fort­sat­te hon. Jag an­vän­de fö­re­tags­kor­tet i fre­dags halv nio på ICA Nä­ra. Det be­höv­des visp­gräd­de till Irish cof­fee. Re­vi­sorn blädd­ra­de i pap­per­na och nic­ka­de be­kräf­tan­de. – Vil­ka i per­so­na­len ha­de till­gång till kas­san? frå­ga­de Jen­ni­fer aning­en otå­ligt.

– Ef­ter halv nio var det jag och Mar­tin Eriks­son kvar med kas­sa­nyck­lar. Jag stop­pa­de till­ba­ka kor­tet när jag hand­lat fär­digt. Ni kan för­hö­ra Mar­tin som job­bar just nu, sva­ra­de Ann-Ma­rie.

In­spek­tö­ren skic­ka­de ett sms till kol­le­gan som job­ba­de med ut­red­ning­en up­pe i mat­sa­len.

– Oj, jag glöm­de en sak, sa Ann-Ma­rie som änt­li­gen fått ord­ning på fri­sy­ren. He­le­na som job­bar i dis­ken lå­na­de kor­tet för att kö­pa Yes.

– Vil­ken tid läm­na­de hon till­ba­ka kor­tet i kas­salå­dan? frå­ga­de Jen­ni­fer och bör­ja­de an­teck­na i sitt block.

– Var det verk­li­gen nöd­vän­digt att springa iväg ef­ter disk­me­del? av­bröt Da­ni­el som in­te kun­de hål­la tyst läng­re. Han blev ner­vös av att sit­ta stil­la för lång stund.

– Vi kan få le­ve­rans från Disk­tek­nik fem da­gar i vec­kan. Och är verk­li­gen af­fä­ren öp­pen så sent på kväl­len? fort­sat­te han ir­ri­te­rat. C-H såg myc­ket lug­na­re ut. En för­lust på hund­ra­tu­sen ver­ka­de in­te be­rö­ra ho­nom för till­fäl­let.

– Af­fä­ren är öp­pen till 22. Men det är väl bätt­re att frå­ga He­le­na själv. Hon bör­jar job­ba om en kvart, sva­ra­de An­nMa­rie.

Jen­ni­fer skic­ka­de nya sms. Ha­rald bör­ja­de blädd­ra i pap­pers­hö­gen igen och kli­a­de flin­ten med ett be­kym­rat an­sikts­ut­tryck. Han mar­ke­ra­de små kryss vid någ­ra siff­ror ut­an att vi­sa nå­gon an­nan hur det såg ut. – He­le­na job­bar kvälls­pass i dis­ken, fort­sat­te Ann-Ma­rie. – Hon gick hem strax fö­re mig kloc­kan 01 i fre­dags och har va­rit le­dig he­la hel­gen.

Ha­rald hark­la­de sig och tog sista smör­gå­sen. Men kom­men­te­ra­de ingen­ting av det som ser­vi­tri­sen be­rät­ta­de.

– He­le­na job­bar tre hel­ger i må­na­den, sa Ann-Ma­rie som av­stod från att äta nå­got.

– Hon går ba­ra hem om all­ting är fär­dig­dis­kat. Hon kla­gar ald­rig på nå­got hur myc­ket koc­kar­na än brän­ner ka­strul­ler­na. Hen­nes barn, för­äld­rar och far­för­äld­rar är kvar i Spa­ni­en. Hon vill job­ba ihop till­räck­ligt med peng­ar för att kun­na åka hem och för­sör­ja dem.

Re­vi­sorn töm­de sin kaf­fe­kopp och Jen­ni­fer tit­ta­de stres­sat på kloc­kan.

– Jag går och fyl­ler på kaf­fet och häm­tar He­le­na. Hon har sä­kert bör­jat nu, sa Ann-Ma­rie och ska­ka­de den tom­ma ter­mo­sen in­nan hon gick ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.