Ett vik­tigt ar­be­te

Vi i Kista - - HEJ KISTA - Re­por­ter An­na Wet­ter­gård

För­ra vec­kan äg­na­de jag två da­gar åt jour­na­list­för­bun­dets fack­li­ga grund­kurs. Jag är näm­li­gen ord­fö­ran­de för vår lil­la lo­ka­la fack­klubb, nå­got som jag in­te ha­de kun­nat för­ut­spå för ett år se­dan.

Men nu har jag in­sett att fac­ket är vik­tigt. Som klub­bord­fö­ran­de för vår lil­la gren av det sto­ra fack­för­bun­det, blir jag nu en röst som re­pre­sen­te­rar många. Som kan för­hand­la och för­med­la bud­skap, va­ra en kun­skaps­bank och ett boll­plank.

För jag för­står att det in­te är lätt att va­ra chef: att mat­cha krav upp­i­från med öns­ke­mål ner­i­från. Då kan det un­der­lät­ta att ha en per­son att för­hand­la med, sna­ra­re än en hel ar­bets­plats. Och det är in­te lätt att va­ra an­ställd hel­ler, när kra­ven ibland känns oö­ver­stig­li­ga. Då kan det kän­nas bra att man har en klubb i ryg­gen.

Dess­utom är det fack­li­ga ar­be­tet väl­digt ro­ligt. Man får del­ta i pro­ces­ser, va­ra med och på­ver­ka och kän­na att man gör skill­nad.

Jag kan re­kom­men­de­ra al­la som har möj­lig­het att en­ga­ge­ra sig fack­ligt. Bå­de för sin egen skull och för al­la and­ras.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.