Me­lo­dy Fars­hin om al­la pro­jek­ten

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Me­lo­dy Fars­hin Krö­ni­kör

Förs­ta gång­en jag hör­de ut­tryc­ket ”att skju­ta från höf­ten” var i hög­sta­di­et, och min lä­ra­re skul­le för­kla­ra vad det be­tyd­de för mig. Hon sa att man även bru­ka­de sä­ga ”att ta det som en turk”, vil­ket in­ne­bar att man re­a­ge­rar snabbt i en nödsi­tu­a­tion och lö­ser pro­ble­met. Mot­sat­sen till att bli hand­lings­för­la­mad.

Vi är många i mil­jon­pro­gram­men som är ett sista mi­nu­ten-folk. Pre­s­te­rar un­der stress, brös­tar al­la si­tu­a­tio­ner och bloc­ke­rar allt vad krop­pen för­sö­ker sä­ga till en.

Att man har för­må­gan att han­te­ra si­tu­a­tio­nen be­hö­ver där­e­mot inte be­ty­da att man all­tid fö­re­drar att le­va så.

Ha­de det fun­nits ut­rym­me så vet jag att ma­jo­ri­te­ten av min krets ha­de be­hövt sjuk­skri­va sig för ut­bränd­het. Hu­vu­det har varit i väg­gen så länge på många av oss ut­an att vi haft råd att egent­li­gen lyss­na på krop­pen och var­va ner. Strö­jobb och knappt be­tal­da pro­jek­tan­ställ­ning­ar kom­mer inte täc­ka en sjuk­pen­ning du kan le­va på. Fast an­ställ­ning för oss är li­ka säll­synt som uni­corns.

När ska man hin­na pla­ne­ra sitt liv när du knappt vet om du har en in­komst näs­ta må­nad? Du har inte råd att tac­ka nej till ett skift, fast de ring­er in dig när du pre­cis slu­tat natt­job­bet, för då kanske du stryks helt.

När ska du hin­na ta ditt kör­kort, be­ta­la ditt bröl­lop el­ler kö­pa hus till mor­san?

Att ar­be­ta ide­ellt utö­ver si­na dag­tids­jobb är ingen­ting unikt, och i samt­li­ga fall är den ide­el­la in­sat­sen så myc­ket vik­ti­ga­re för sam­häl­lets upp­bygg­nad än det hams­ter­hjul­ar­be­te man har för att täc­ka hy­ran.

Trots ut­matt­ning och mag­sår av stress så står man där gång ef­ter gång och ar­be­tar ut­an att kunna täc­ka si­na räk­ning­ar. För

man tror på det där pro­jek­tet som ald­rig kom­mer att bli per­ma­nent.

Pro­jek­ten som kom­mer un­der­i­från i stäl­let för ovan­i­från. Som sä­ger vad som be­hövs i stäl­let för det som nå­gon högt upp­satt tjäns­te­man an­ser en be­hö­va.

Pro­jek­ten som är järn att an­sö­ka om, med by­rå­kra­tis­ka for­ma­li­te­ter, mo­ti­ve­ring till up­pen­ba­ra be­hov och nog­grant kal­ky­le­ra­de siff­ror. An­sök­ning­ar med go­da un­der­lag som tar en evig­het att skri­va ut­an att all­tid be­vil­jas.

Be­vil­jas ett pro­jekt så ska du le­ve­re­ra ge­nom att räd­da he­la or­ten, re­do­vi­sa i sta­tistik och gi­vet­vis får du inte glöm­ma flag­gor och log­gor från stu­di­e­för­bund och myn­dig­he­ter som hal­ve­rat bud­ge­ten som egent­li­gen ha­de be­hövts. Ar­tis­ter stäl­ler upp an­ting­en gra­tis el­ler för ett kom­pispris, ar­ran­gö­rer­na går oav­lö­na­de, tek­ni­ken stru­lar och än­då så lyc­kas det loc­ka he­la om­rå­det.

Var­för är det all­tid ur­säk­tat med låg­bud­get vid or­tens ar­range­mang? Var­för är det all­tid be­ro­en­de av vo­lon­tä­rers kraft? Så många ar­range­mang som sker i slut­sta­tio­ner­na, vi har bli­vit proffs ut­an pa­ra. Se al­la works­hops, fot­bollstur­ne­ring­ar, fes­ti­va­ler, kul­turar­range­mang och tur­ne­ring­ar som dra­gits ihop med häst­kraft.

Mil­jon­pro­gram­mens pro­jekt har le­ve­re­rat gång på gång, när ska det över­gå från tem­po­rärt till per­ma­nent?

Mil­jon­pro­gram­mens pro­jekt har le­ve­re­rat gång på gång.

FO­TO: AN­NA RÖNNQVIST/DI­REKT­PRESS

PRO­JEKT. Den här bil­den togs för­ra som­ma­ren till ett re­por­tage om ung­do­mar från Spånga/Tens­ta som som­mar­job­ba­de på re­klam­by­rå med – pro­jek­tet – att loc­ka fler tje­jer till fri­tids­går­dar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.