Den som jag har lagt i SL:s hän­der.

Char­lot­te År­ling, re­por­ter, om sin dyr­ba­ra tid.

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Char­lot­te År­ling Re­por­ter

Jag är en av al­la hund­ra­tu­sen­tals stor­stock­hol­ma­re som står i be­ro­en­de­ställ­ning till SL. Det vo­re snab­ba­re, smi­di­ga­re och mind­re stres­sigt för mig att åka bil till job­bet, men jag väl­jer att åka kol­lek­tivt. För det är mil­jö­vän­li­ga­re.

Men så fort hös­ten slår till känns det som att min mil­jötro­het sätts på prov. En ute­bli­ven buss in­ne­bär att jag för­se­nas en halv­tim­me till job­bet. Ett tåg med dörr­fel sin­kar mig med tjugo mi­nu­ter. För­stå­e­li­ga pro­blem, men ty­värr drab­bar de mig och min dyr­ba­ra tid. Den som jag har lagt i SL:s hän­der.

En di­rekt kon­se­kvens har bli­vit att jag inte läng­re vå­gar av­ta­la om mö­ten el­ler in­ter­vju­er kloc­kan 9 på mor­go­nen, i fall kol­lek­tiv­tra­fi­ken skul­le stru­la. Jag kan inte va­ra sä­ker på att jag ens har kom­mit till job­bet då. Nu sä­ger jag kloc­kan 10 till folk, och får kor­ta­re tid att skri­va mi­na ar­tik­lar.

Som tur är slår SL­för­se­ning­ar inte mot min ar­bets­gi­vares tid. Bus­sar och tåg är näm­li­gen den bäs­ta mil­jön för mig för att skri­va krö­ni­kor. Som den här.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.