En öron­be­dö­van­de tystnad

Vi i Kista - - HEJ KISTA - Kerstin Gustafs­son Re­por­ter

Jag minns en bild från bör­jan av 1990-ta­let. Någ­ra an­ställ­da på en för­sko­la i Lin­kö­ping, tror jag det var, fram­träd­de med på­sar över hu­vu­det. Det handlade om vad kom­mu­nal­la­gen från 1992 in­ne­bar för de­mo­kra­tin. När kom­mu­nal verk­sam­het blir pri­vat upp­hävs of­fent­lig­hets­prin­ci­pen. Lo­ja­li­tets- och tyst­nads­plikt väger tyng­re i pri­va­ta fö­re­tag än med­de­lar­fri­he­ten. Per­so­na­len på för­sko­lan vå­ga­de in­te öp­pet kri­ti­se­ra sin ar­bets­plats, ut­an de­mon­stre­ra­de sitt miss­nö­je på det­ta sätt.

Idag ver­kar räds­lan för att kri­ti­se­ra för­hål­lan­den på sin ar­bets­plats fin­nas över­allt. Jag hör det från kol­le­ger i me­dia, från kom­pi­sar i re­stau­rang­bran­schen och i sko­lan. Över­allt en öron­be­dö­van­de tystnad.

Och jag tän­ker på det när jag in­ter­vju­ar tjäns­te­män i Spånga-Tens­ta. I den på­gåen­de stri­den om nämnd­ord­fö­ran­den där finns många åsikter och många rakt mot­sat­ta åsikter. Men det al­la tjäns­te­män har ge­men­samt är att ing­en vill trä­da fram öp­pet. Al­la ut­ta­lar sig ano­nymt. ”Det hand­lar om mitt le­ve­bröd”, sä­ger en av dem, och jag för­står det.

I år fi­rar vi att ytt­ran­de­fri­he­ten i vårt land fyl­ler 250 år. Men vad är ytt­ran­de­fri­he­ten värd om vi in­te törs an­vän­da den?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.