Di­ne om li­vet i Rin­ke­by

– Jag bod­de två år i Fisk­sät­ra, men läng­ta­de he­la ti­den till­ba­ka hit. Di­ne Malm­s­ten har bott i Rin­ke­by i över 40 år. På Ny­bykro­ken har hon sitt hem.

Vi i Kista - - SIDAN 1 -

Allt som hän­der i värl­den på­ver­kar Rin­ke­by, på gott och ont. Kerstin Gustafs­son kerstin.gustafs­son@di­rekt­press.se

Min förs­ta adress var på Väs­ter­by­bac­ke. Det var min då­va­ran­de man, vå­ra två dött­rar och jag som flyt­ta­de hit 1972. Med un­dan­tag för åren i Fisk­sät­ra, så har jag va­rit söd­ra Jär­va tro­gen se­dan dess.

På den ti­den råd­de ing­en bo­stads­brist, ut­an bo­stads­bo­la­gen gjor­de re­klam, som ”Se so­len gå upp över Brand­ber­gen”, för att loc­ka till sig bo­en­de.

– Då i bör­jan av 1970-ta­let var vi fler svens­kar här. Mi­na gran­nar var svens­kar, fin­nar, tur­kar, gre­ker och ju­go­sla­ver. De fles­ta flyt­tar här­i­från, men någ­ra av oss stan­nar kvar.

Di­ne Malm­s­ten tyc­ker att Rin­ke­by har gett hen­ne myc­ket gra­tis kun­skap. Hon um­gås med män­ni­skor från he­la värl­den, många är väl­ut­bil­da­de ”men de job­bar som spärr­vak­ter”.

– Allt som hän­der i värl­den på­ver­kar Rin­ke­by, på gott och ont. Man blir snabbt in­satt i ut­veck­ling­en. Sam­hälls­kon­junk­tu­ren syns ock­så här. På 1990-ta­let när eko­no­min gick bra, då sål­des kri­stall­kro­nor i var och varan­nan bu­tik här, kri­stall­kro­nor och kom­pli­ce­ra­de gar­din­upp­sätt­ning­ar. Nu är det an­norlun­da, många har tra­si­ga per­si­en­ner.

Di­ne är så trött och arg på hur Rin­ke­by fram­ställs i me­dia. ”Snart vill de att vi ska ha ute­gångs­för­bud här, som om vi bod­de i en krigs­zon”. Hon bor i en stor och ljus två­rum­ma­re på Ny­bykro­ken. Från hen­nes fan­tas­tis­ka bal­kong, näs­tan li­ka stor som ett var­dags­rum, ser man ba­ra na­tur och en fot­bolls­plan med konst­gräs. Un­der en pe­ri­od vil­le hon hy­ra ut ett rum. Hon märk­te snart att inga svens­ka stu­den­ter vil­le bo i Rin­ke­by.

– Men en ung man från Tou­louse, som stu­de­ra­de på KTH, flyt­ta­de in. Han fat­ta­de in­te att det var ett ”ghet­to”. Ef­ter någ­ra må­na­der hade han för­stått var han bod­de nå­gon­stans, men han stan­na­de kvar. Det här är ing­et ghet­to, sa­de han, så ser de in­te ut i Frank­ri­ke.

Hon me­nar att bil­den av Rin­ke­by är en­ty­dig, ”att här kan man in­te bo”.

– Det märks tyd­ligt, när jag ring­de ef­ter låssmed, så var det näs­tan så att de in­te vill kom­ma. ’ Jag kom ba­ra för att du lät så trev­lig’, lät det.

Di­ne Malm­s­ten för­sva­rar sin stads­del och hon kän­ner sig trygg i si­na kvar­ter.

– Jag har ald­rig va­rit rädd i Rin­ke­by. Här har folk som re­gel li­te vett och eti­kett. Ald­rig att nå­gon har till­ta­lat mig som ”jäv­la kär­ring” el­ler lik­nan­de. Men de so­ci­a­la pro­ble­men är stör­re än ti­di­ga­re, det är sant.

Di­ne Malm­s­ten hål­ler in­te med dem som me­nar att det rå­der en ”män­nens dik­ta­tur i för­or­ten”.

– Nej, det som plå­gar folk här är makt­lös­het. Det är tjäns­te­män­nen som står för ned­skär­ning­ar, som är mak­tens för­läng­da arm.

FOTO: KERSTIN GUSTAFS­SON

TRO­GEN. Di­ne Malm­s­ten är så trött och arg på hur Rin­ke­by fram­ställs i me­dia. Li­vet i Rin­ke­by har gett hen­ne myc­ket gra­tis kun­skap.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.