Länge le­ve or­ten.

Vi i Kista - - SIDAN 1 -

Me­lo­dy Fars­hin

om Or­tens bäs­ta po­et.

Fa­stän jag själv ar­be­tar in­om kul­tur så har jag ald­rig känt mig hem­ma in­om kul­tu­rens fi­na rum. Från förs­ta skol­be­sö­ken på mu­si­ka­ler och teat­rar kän­de man snabbt av av­vi­kel­sen. Re­dan som barn fat­ta­de man att kul­tur, det är in­te för oss.

Det är in­te ens för­rän nu på se­na­re tid som det dykt upp en­sta­ka pro­duk­tio­ner som är re­le­van­ta för en, fanns ingen­ting att iden­ti­fi­e­ra sig med, och re­san in mar­ke­ra­de tyd­ligt att det­ta är långt ifrån hem­ma.

In­te und­ra på att konst­for­men jag föll för, standup, klas­sas som ful­kul­tur. Och trots det så är in­te ens standupsce­nen på Sö­der hem­ma­plan.

Det var in­te för­rän för­ra året då Fö­re­na­de För­or­ter kic­ka­de igång med si­na po­e­si­täv­ling­ar som jag för förs­ta gång­en kän­de att jag änt­li­gen var hem­ma.

Även om det var på and­ra lin­jers slut­sta­tio­ner så var det fort­fa­ran­de hem­ma. Mi­na ord be­höv­de in­te by­tas ut och av­vi­kel­sen blev i stäl­let en till­hö­rig­het. I rol­len som kon­fe­ren­ci­er märk­te jag att de stun­der där publi­ken van­ligt­vis får aha-upp­le­vel­ser er­sat­tes med igen­kän­ning, mitt le­en­de var ge­nu­int från öra till öra.

I år bör­ja­de och av­slu­ta­des kon­cep­tet Or­tens Bäs­ta Po­et i Rin­ke­by. Or­ten som stän­digt hängs ut i me­dia. Bild­goog­la cen­tra­la in­nersta­dens om­rå­den och du ser bil­der på land­skap, köp­cen­ter och vac­ker na­tur. Bild­goog­la Rin­ke­by och du ser jour­na­list­bil­der på av­spär­ra­de om­rå­den, kra­vall­po­lis och brin­nan­de bi­lar.

Här sam­la­des lan­dets bäs­ta po­e­ter, hand­ploc­ka­de från Uppsa­la, Gö­te­borg, Mal­mö, Sö­derort och Väs­te­rort för att mö­tas i fi­nal i Ung­do­mens Hus.

Gym­pa­sa­len om­vand­la­des till en stor are­na och tog in 2 500 per­so­ner. Or­ten­barn från he­la lan­dets smuts­kas­ta­de för­or­ter, macho-por­trät­te­ra­de och struk­tu­rellt miss­tänk­lig­gjor­da män­ni­skor, som sam­la­des för att lyss­na på po­e­si.

Jag vet att jag in­te är den en­da som un­der skol­å­ren an­kla­gats för att in­te kun­na sit­ta still, re­spek­te­ra reg­ler och lyss­na nog­grant. Nu satt vi där 2 500 per­so­ner, ge­nom två hel­da­gar, för att lyss­na på po­e­ter som fick hål­la sig till strik­ta spel­reg­ler.

För att lyss­na på Ma­ri­a­mas shou­tout till hen­nes lä­ra­re som sagt till hen­ne att hon ald­rig kom­mer kun­na ta­la in­för folk. Moo­sas go­da bud­skap och Co­nakrys kre­a­ti­va jäm­fö­rel­ser. Nat­ta­li­es upp­läx­ning­ar och Za­kos ma­gis­ka to­ner. Li­bans hyll­ning till lin­je 10, sin mam­ma och sin sys­ter, och Iman som gjor­de ”Allsång på Skan­sen” av stäl­let. För Ai­mans bak och fram­vän­da vis­doms­ord och psy­ko­sen man fick av att hö­ra Ma­rouf spot­ta ra­der. För att lyss­na på al­la po­e­ter som kri­gat sig fram ge­nom he­la re­sans gång. Och vet ni vad? Det var ma­giskt. Ett tyd­ligt be­vis på hur kul­tu­rel­la ar­range­mang ska an­ord­nas. Av mål­grup­pen, för mål­grup­pen.

Med knapp bud­get, myc­ket or­ga­ni­se­ring, bru­tal back­up, sömn­lö­sa nät­ter och en­vis vil­ja gick det ige­nom och ska­pa­de histo­ria. All cred till täv­lings­led­ning­en och ar­ran­gö­rer­na Bi­pasha Huq, Sa­man Sok­han­ran, Ba­na Bis­rat och vår ti­di­ga­re vin­na­re Si­mon Ma­tiwos.

En sista shou­tout till he­la Jär­vas amo, Ha­ji Fa­rah, som grep­pa­de tag i mig och sa ”lo­va mig att din näs­ta krö­ni­ka hand­lar om det­ta”. Själv­klart Ha­ji.

Länge le­ve or­ten.

Ett tyd­ligt be­vis på hur kul­tu­rel­la ar­range­mang ska an­ord­nas. Av mål­grup­pen, för mål­grup­pen.

Me­lo­dy Fars­hin Krö­ni­kör

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.