Aweis fick hjälp av so­ci­a­la in­sats­grup­pen

Aweis Ab­dul­ka­dir Ma­hamud, 29 år, satt in­låst i näs­tan fy­ra år. Han var en ”livsstilskri­mi­nell”, en som stän­digt be­går brott. Idag är han en gift man som var­je dag går till job­bet i Fol­kets Hus i Rin­ke­by. So­ci­al in­sats­grup­pen i Rin­ke­by och Tens­ta hjälp­te h

Vi i Kista - - FAMILJ - 070-78 72 077 kerstin.gustafs­son@ di­rekt­press.se

J ag kom hit när jag var tio år, till­sam­mans med min far­sa och mi­na två yng­re sys­kon. Min mam­ma ha­de dö­dats i kri­get. Det var in­bör­des­krig i So­ma­lia. Aweis blev ti­digt för­äld­ra­lös, det är så han själv beskriver det. Hans pap­pa läm­na­de ho­nom och sys­ko­nen hos sin nya fru och res­te själv till­ba­ka till Mo­ga­dishu. – Han blev de­pri­me­rad och kun­de in­te an­pas­sa sig. Han tänk­te nog att han räd­dat si­na barn un­dan kri­get, att vi skul­le va­ra tryg­ga här. Sys­ko­nen splitt­ra­des, de yngs­ta blev kvar hos styv­mam­man. För Aweis gick det il­la gans­ka så om­gå­en­de. – Jag har va­rit det svar­ta få­ret, sä­ger han och ler li­te snett. Jag val­de en an­nan väg. Mi­na fö­re­bil­der var grova kri­mi­nel­la. Jag har gjort myc­ket dumt. I sko­lan var han säl­lan. – Jag var gans­ka duk­tig, när jag var där. Det sa­de mi­na lä­ra­re i al­la fall. Men jag var näs­tan ald­rig i sko­lan.

först i Rin­ke­by och se­dan i Hus­by. När styv­mam­man och sys­ko­nen flyt­ta­de till Öre­bro un­der en tid, då flyt­ta­de han ef­ter.

– Jag vil­le va­ra nära mi­na sys­kon, även om jag in­te bod­de hos dem. Men i Öre­bro sök­te jag mig till sam­ma sorts kom­pi­sar, det blev ing­en skill­nad.

Aweis rök­te på och in­led­de en ba­na som kri­mi­nell. Han ham­na­de på ung­doms­vårds­sko­la och ”där blev allt ba­ra vär­re”. Han döm­des till en må­nads fäng­el­se när han var 25.

Re­dan ef­ter förs­ta vän­dan i fäng­el­se fick Aweis kon­takt med so­ci­a­la in­sats­grup­pen i Tens­ta, SIG. Men de var pre­cis i in­led­ning­en av sitt ar­be­te och det dröj­de in­te länge för­rän Aweis åk­te in igen. Och när han ha­de av­tjä­nat sitt straff vän­ta­de hans po­la­re på ho­nom ut­an­för fäng­el­seg­rin­dar­na.

– De häm­ta­de mig i en stu­len bil, sä­ger han och ler li­te igen. Det var väl in­te så bra, men de gjor­de det av kär­lek.

Aweis fi­nan­si­e­ra­de

sitt drog­miss­bruk med att själv säl­ja dro­ger. Han var med vid någ­ra rån av vär­de­trans­por­ter. Men så åk­te han fast, och satt näs­tan fy­ra år i ar­rest, häk­te och fäng­el­se.

– Det var en klass 2-an­stalt i Karlsko­ga. Men den mesta ti­den satt jag i häk­tet.

Un­der ti­den i fäng­el­set bör­ja­de Aweis tän­ka över sitt liv. För förs­ta gång­en på länge tän­de han av, fun­ge­ra­de ut­an dro­ger.

– Jag blev ren, kanske var det den rik­ti­ga Aweis som bör­ja­de fun­ge­ra. Jag åt or­dent­ligt, bör­ja­de trä­na, blev en män­ni­ska igen.

Dess­utom ha­de han bör­jat prak­ti­se­ra sin re­li­gi­on, för förs­ta gång­en.

– Jag ber mi­na fem bö­ner och jag re­spek­te­rar sam­häl­let jag le­ver i. Jag kän­ner att jag mår bra av det.

Un­der ti­den i fäng­el­set åter­upp­tog han kon­tak­ten med en tjej han känt se­dan ti­di­ga­re. Idag är de gif­ta se­dan ett halv­år till­ba­ka. – Hon har hjälpt mig myc­ket. Han släpp­tes ut från fäng­el­set i Karlsko­ga i ju­li 2015. Väl till­ba­ka i Tens­ta fick han kon­takt med SIG igen, och pro­jekt­le­da­ren Ali Ab­du­ka­dir. Un­der den tid han ha­de va­rit bor­ta ha­de so­ci­a­la in­sats­grup­pens ar­be­te ut­veck­lats.

– Ali och hans folk tog in mig di­rekt. Jag fick ett gym­kort och nå­gon­stans att gå. Det är lät­ta­re att pra­ta med ho­nom om all­ting.

Men den

förs­ta ti­den i fri­het var in­te lätt. – Nej, jag var gans­ka in­sti­tu­tions­ska­dad och be­höv­de en skyd­dad mil­jö. Jag fick en plats på ett be­hand­lings­hem, ett så kal­lat ut­sluss­nings­bo­en­de. Det fun­ge­ra­de bra för mig, jag be­höv­de en inru­tad till­va­ro.

Aweis har va­rit vill­kor­ligt fri­gi­ven än­da till 1 au­gusti i år. Nu­me­ra är han en fri man, en gift man som har en lä­gen­het och ett jobb att gå till. Han och någ­ra till ur so­ci­a­la in­sats­grup­pen har star­tat ett pro­jekt de kal­lar OVE, or­tens verk­lig­het.

– Vi är nio per­so­ner, fy­ra tje­jer och fem kil­lar. Vi fun­ge­rar un­der SIG, men är vår egen verk­sam­het. Vi vill va­ra län­ken mel­lan sko­lan, för­äld­rar och ung­do­mar­na. Det be­hövs in­te 400 po­li­ser här dyg­net runt, det be­hövs so­ci­a­la in­sats­grup­per. Och det be­hövs lång­va­ri­ga in­sat­ser, in­te pro­jekt. So­ci­a­la in­sats­grup­pen når in­te al­la, vi kan hjäl­pa till. Kerstin Gustafs­son

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.