Flyt­ta på pro­blem ing­en lös­ning

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Me­lo­dy Fars­hin Krö­ni­kör

Att vi le­ver i en seg­re­ge­rad stad är inga ny­he­ter, men 2016 har verk­li­gen ta­git det till nya höj­der.

Ned­brän­da asyl­bo­en­den, na­zi­mar­scher och po­lis­rap­por­ter med fals­ka på­stå­en­den om vå­ra hem. Utö­ka­de po­lisin­sat­ser i för­or­ter­na med hög­re lö­ner samt över 100 skjut­ning­ar i Stock­holm där över 60 av dem har va­rit i vår si­da av stan. Ba­ra för nå­gon vec­ka för­lo­ra­de vi yt­ter­li­ga­re två sö­ner. Den ge­men­sam­ma näm­na­ren i årets hän­del­ser har va­rit sam­hälls­pro­blem, och al­la quick­fix-me­to­der som tes­tats har sna­ra­re pro­vo­ce­rat.

Ex­em­pel­vis när fas­tig­hets­ä­gar­na, stads­dels­nämn­den och po­li­sen in­för ett kon­stant stör­nings­ljud i Tenstas ga­rage för att få folk i rö­rel­se och där­med mins­ka drog­för­sälj­ning­en. ”Knarkskräm­man”, som den kal­las, är ett ljud som hörs av unga och barn. Tyd­li­gen var den in­ställd på fel fre­kvens så he­la om­rå­det stör­des av lju­det. Cent­rum­che­fer­na tycks ha sett felet i fre­kvens­ni­vån, men ing­et fel i plå­gan och ned­vär­de­ring­en en så­dan in­sats in­ne­bär.

Felet lig­ger in­te i att ål­ders­grup­pen som störts va­rit för bred, ut­an att det ens fat­tats ett så­dant be­slut över de bo­en­des hu­vu­den som se­dan fått le­va i tor­tyr­me­to­den.

Att för­flyt­ta ett pro­blem är ing­en lös­ning, att lö­sa sam­hälls­pro­ble­met på dju­pet är det.

Jag har svårt att se det­ta ske på Stu­re­plan där ma­jo­ri­te­ten av Stock­holms nar­ko­ti­kabrott sker.

Ett pro­blem upp­hävs in­te ge­nom att pro­ble­ma­ti­se­ras yt­ter­li­ga- re, men des­sa me­to­der tycks an­vän­das i he­la lan­det.

I Gö­te­borg ex­em­pel­vis där skjut­ning­ar­na nor­ma­li­se­rats står sä­ker­hets­vak­ter och ka­me­ra­be­vak­ning ut­an­för var­je ung­doms­gård i sta­dens ytt­re de­lar. Vad sä­ger den sy­nen ett barn som ska mö­ta upp si­na vän­ner?

Hur kom­mer det sig att vis­sa om­rå­den kon­trol­le­ras och be­va­kas mer än and­ra?

Hur kom­mer det sig ens att med­bor­ga­re väl­jer en osä­ker kar­riär in­om en il­le­gal mark­nad om nu ar­bets­för­med­ling­en står vän­tan­des med al­la möj­lig­he­ter för fram­ti­den? Hur kom­mer det sig att folk skju­ter varand­ra? Ing­et barn föds med dröm­mar om nar­ko­tika­för­sälj­ning och va­pen för fram­ti­den, ing­en för­äl­der upp­fost­rar hel­ler sitt barn till det ödet.

Nå­gon­stans lärs det­ta ut som ett al­ter­na­tiv när en tryg­ga­re väg i li­vet av­vi­sar en, och det är där pro­ble­met bör lö­sas.

I vis­sa fall kom­mer pro­jekt­för­sök till in­klu­de­ring ef­ter en ex­klu­de­ring, men i de fles­ta fall som i ovanstå­en de sker yt­ter­li­ga­re ex­klu­de­ring ef­ter re­dan skedd ex­klu­de­ring. Jag öns­kar att bäg­ge ord kun­de kas­tas och in­te ens be­höv­des då ing­en/ing­et ska ex­klu­de­ras från förs­ta bör­jan.

Jag har svårt att se det­ta ske på Stu­re­plan där ma­jo­ri­te­ten av Stock­holms nar­ko­ti­kabrott sker.

FOTO: MOSTPHOTOS

KNARKSKRÄMMA. Sät­ter man knap­past upp vid Stu­re­plan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.