”Läng­tan hör väl ihop med kär­lek – el­ler hur?”

Vi i Kista - - SIDAN 1 - Inga Har­nesk Krö­ni­kör

Tog bus­sen och sat­te mig bred­vid en ung man i spor­ti­ga klä­der. Han ha­de säll­skap av en äld­re kvin­na i mus­lims­ka klä­der. Han fing­ra­de för­stås på en mo­bil av nå­got slag. Man kun­de hö­ra li­tet sva­ga to­ner och han vän­de sig mot mig. ”Mu­sik?” und­ra­de jag. Han ska­ka­de på hu­vu­det, men jag tyck­te ju det lät fint och mjukt. Nå­gon som läs­te en text? Jag såg att kvin­nan mitt emot satt tyst och fick ett dröm­man­de ut­tryck i ögo­nen. Läng­tan?

Det hän­der att man då och då för­sjun­ker i min­nen från go­da stun­der. Läng­tar man till­ba­ka? Till vad då? Det är verk­li­gen oli­ka. Någ­ra äld­re som jag kän­ner och som liksom jag bott på Nor­ra Jär­va fle­ra de­cen­ni­er minns lug­net, de nybyggda vack­ra lä­gen­he­ter­na, sta­tus – or­ten var ju at­trak­tiv en gång – eko­no­misk trygg­het, öpp­na mö­tes­plat­ser ”över­allt” med an­ställd per­so­nal, så kal­la­de kvar­ters­går­dar el­ler allak­ti­vi­tets­hus och lik­nan­de. Där fanns plats, och till och med red­skap, för oli­ka ak­ti­vi­te­ter, el­ler soff­hör­nor för prat­stun­der, dans och även te­a­ter. And­ra ny­in­flyt­ta­de hit­ta­de, el­ler bil­da­de, snabbt oli­ka för­e­ning­ar där man kun­de sam­ar­be­ta och tri­vas med li­ka­sin­na­de.

Jag läs­te Me­lo­dys krönika i nr 38 av Vi i Kis­ta och blev myc­ket ta­gen. Det var så för­vå­nan­de att den­na unga kvin­na mitt i det sju­dan­de nu­tids­li­vet kan upp­le­va sak­nad och ha sam­ma kär­lek till Hus­by! Hon kän­ner en så­dan kons­tig hem­läng­tan till gam­la Hus­by, skri­ver hon. Jag är tack­sam att få ve­ta så­dant. Jag bru­kar an­nars sä­ga att jag upp­le­ver så­dant stort gap mel­lan oli­ka ge­ne­ra­tio­ner, grup­per och am­bi­tio­ner. Kan de va­ra mot­stri­di­ga rent av, bland an­nat på grund av okun­skap och räds­la?

Vi in­vå­na­re tycks än­då ha sam­ma käns­la för vårt kä­ra ut­skäm­da Hus­by – var och en i sin krets!

Vi be­hö­ver mö­tas och lä­ra av varand­ra. En del unga bru­kar tyc­ka om att pra­ta med äld­re. De får hö­ra om and­ra ti- ders mål och er­fa­ren­he­ter som kan va­ra ro­an­de, men ibland till och med in­spi­re­ran­de. De unga blir sed­da och får kanske nå­got mer po­si­tivt att se fram emot. Nå­got att läng­ta ef­ter.

En åsikt tycks för­e­na oss: vi gil­lar verk­li­gen in­te att ”me­di­er” svart­må­lar vår hem­ort på Jär­va. I vå­ra eg­na lo­kal­tid­ning­ar kan vi än­då lä­sa om allt gott som hän­der här. En­skil­da be­gåv­ning­ar har lyc­kats och gör kar­riär på oli­ka om­rå­den: in­om konst, mu­sik, po­e­si och id­rott. Kvin­nor och män tar upp vik­ti­ga frå­gor i oli­ka nät­verk. Många män­ni­skor som upp­levt utanförskap har hit­tat vägar till gemenskap. Många vill sen i sin tur hjäl­pa till för att ska­pa ett tryggt och triv­samt sam­häl­le.

Läng­tan hör väl ihop med kär­lek – el­ler hur? Om vi äls­kar vår hem­bygd här ute bor­de vi väl vi­sa upp or­tens gläd­jeäm­nen och am­bi­tio­ner för om­värl­den och sär­skilt för varann. Var­för in­te på en ”För­e­ning­ar­nas dag” en gång om året? Vi ha­de så lyc­ka­de så­da­na da­gar förr i ti­den och vi är fort­fa­ran­de många som minns des­sa och läng­tar ef­ter att de ska bli li­ka po­pu­lä­ra igen. Idén har in­te va­rit så lätt­såld se­nas­te åren, men det är på gång igen, tack va­ra ener­giskt nytän­kan­de av en del käm­par. Jag ser fram emot nya in­spi­re­ran­de och ro­li­ga för­e­nings­da­gar med många nya ak­tö­rer. Läng­tan får in­te stan­na i en­bart nostal­gi! Vi ses!

Vi in­vå­na­re tycks än­då ha sam­ma käns­la för vårt kä­ra ut­skäm­da Hus­by – var och en i sin krets! Vi be­hö­ver mö­tas och lä­ra av varand­ra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.