Det bäs­ta med kö­ren är att man får skrat­ta så myc­ket.

Vi i Rinkeby - - KULTUR - Kerstin Gustafs­son

hal­va bak­re ra­den är män.

– Nu tar vi ”Ströv­tåg i hem­byg­den”, sä­ger Kai KjällAn­ders­son.

Al­la bör­jar blädd­ra i si­na pär­mar. De le­tar ef­ter sång­en som Gustaf Frö­ding skri­vit och som Man­do Di­ao gjort till ett mäs­ter­verk. De­ras tolk­ning låg i 86 vec­kor på Svensk­top­pen.

”Det är skim­mer i mol­nen och glit­ter i sjön, det är ljus över strän­der och näs och om­kring mig står den här­li­ga sko­gen så grön bakom äng­ar­nas gung­an­de gräs.”

– Har ni glömt me­lo­din, frå­gar Kai Kjäll-An­ders­son ef­teråt. Vi får öva li­te mer på den.

Men så tar de en rik­tig gam­mal slag­dänga, Nu tän­das åter lju­sen i min lil­la stad. Här är det män­nen som tu­ras om att re­ci­te­ra, det som Gun­nar Wiklund en gång gjor­de:

Det sit­ter som smäck, men Kai Kjäll-An­ders­son vill att de tar he­la sång­en en gång till.

– Låt li­te gla­da­re, sä­ger hon, i styc­ket om att ”man kik­nar av skratt”.

Pro­to­ner­na i Jär­va har fun­nits i fle­ra år.

– Jag bör­ja­de 2013, sä­ger Kai Kjäll-An­ders­son, som är en van körle­da­re och le­der fle­ra kö­rer. Då fanns kö­ren re­dan. Sol­veig Hal­vars­son har sjung­it i kör se­dan hon var sju år. – Och idag är jag 78, sä­ger hon. Då kan du räk­na ur hur många år jag har sjung­it i kör.

Hon bru­kar gå till kö­ren till­sam­mans med en vä­nin­na, men i dag är vä­nin­nan sjuk.

– Det bäs­ta med kö­ren är att man får skrat­ta så myc­ket, sä­ger hon. Jag har sjung­it i sto­ra kö­rer, men in­te haft så kul som i den här!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.