Råt­tor­na dan­sar på Vis­by­ring­en

”Ja, det är full fart här. Råt­tor­na dan­sar på går­den. Många är oro­li­ga, sär­skilt de som har små barn.”

Vi i Rinkeby - - SIDAN 1 - Avraam La­za­ri­dis, ord­fö­ran­de i den lo­ka­la hy­res­gäst­för­e­ning­en

”Råt­tor­nas al­lé” kal­las vägen från Kista torg ned mot Är­ving­e­hal­len. ”Det lig­ger skräp och res­ter öve­rallt och det ser för jäv­ligt ut. Städ­ning? Allt­för säl­lan. Töm­ning av pap­pers­kor­gar­na? Än­nu mer säl­lan”, skri­ver en lä­sa­re. Mas­sor av råt­tor hu­se­rar i bus­kar­na och spring­er över gångsti­gar­na. Och en­ligt lä­sa­ren är ”det nå­got som folk verk­li­gen är för­ban­na­de på”.

– Ja, det stäm­mer nog, sä­ger Li­li­an Briss­man, som bor Kista se­dan 1986. Nog är det gott om råt­tor. Jag har sett dem och mi­na gran­nar ock­så.

Råt­tor­na har rik­ligt med mat ef­tersom pap­pers­kor­gar­na är över­fyll­da och säl­lan töms på res­ter­na från al­la re­stau­rang­er och snabb­mat­stäl­len in­ne i gal­le­ri­an. Li­li­an Briss­man tror ock­så att talg­bol­lar­na, som fåg­lar­nas vän­ner häng­er upp i bus­kar och träd, är en or­sak till att råt­tor­na trivs.

– Ja, jag har sett hur de klätt­rar ut på gre­nar­na och äter upp in­ne­hål­let.

Klätt­rar råt­tor i träd?

– Ja, de kan klätt­ra upp för en hus­vägg om de skul­le vil­ja, sä­ger Li­li­an Briss­man. Och det är råt­tor, inga möss.

Hon måt­tar med hän­der­na, åt­minsto­ne 15 cen­ti­me­ter.

– Så här sto­ra, plus svans. Här trivs de och här har de gott om mat. Men råt­tor finns ju öve­rallt nu­me­ra.

Avram La­za­ri­dis bor på Vis­by­ring­en i Rin­ke­by och är ord­fö­ran­de i lo­ka­la hy­res­gäst­för­e­ning­en. Han är be­kym­rad över det öka­de an­ta­let råt­tor.

– Ja, det är full fart här, sä­ger han. Råt­tor­na dan­sar på går­den. Många är oro­li­ga, sär­skilt de som har små barn, råt­tor kan spri­da sjuk­do­mar.

Runt om i kvar­te­ret finns be­tong­lå­dor, med rått­gift, som ska loc­ka till sig råt­tor­na och ta kål på dem.

– Rått­gif­tet nu för ti­den bi­ter in­te på dem, kon­sta­te­rar Avraam La­za­ri­dis. Jag tror in­te hel­ler att gif­tet har fyllts på på länge.

Hy­res­gäs­ter­na skö­ter sig, me­nar han, de kas­tar soporna i sop­ned­kas­ten.

– I som­ras var det pro­blem med sopstrejk och un­der sto­ra hel­ger blir det mer so­por. An­nars kas­tar folk si­na so­por där de ska.

”Den fe­ta latte­mjöl­ken är det bäs­ta råt­tor­na vet”.

Har rått­gif­tet bli­vit mer mil­jö­vän­ligt och där­med tap­pat i kraft?

– Nej, det är sam­ma be­kämp­nings­me­del som har fun­nits se­dan 1940-ta­let, sä­ger Hå­kan Kjell­berg, ska­de­djurs­ex­pert vid An­ti­cimex.

– Sna­ra­re är det så att gif­ter­na är väl­digt tuf­fa och där­för ba­ra får an­vän­das av proffs.

Var­för ver­kar det fin­nas fler råt­tor nu­me­ra?

– Det be­ror på hur vi le­ver. Den fe­ta latte­mjöl­ken i bot­ten av kaf­fe­mug­gen är det bäs­ta råt­tor­na vet.

Hur ska vi bli kvitt råt­tor­na?

– Det finns inga gen­vä­gar, det mås­te fin­nas po­li­tisk vil­ja och det krävs en­ga­ge­mang. Al­la mås­te gå sam­man i ett om­rå­de; kom­mu­nen, fas­tig­hets­ä­gar­na och al­la in­tres­se­or­ga­ni­sa­tio­ner som kan på­ver­ka. Och är vi vil­li­ga att be­ta­la för det?

FO­TO: KERSTIN GUSTAFS­SON

FO­TO: KERSTIN GUSTAFS­SON

PRO­BLEM MED RÅT­TOR. Li­li­an Briss­man kan in­ty­ga att det är gott om råt­tor längs vägen mel­lan Kista cent­rum och Är­ving­e­hal­len.

KAL­LAS IN. An­ti­cimex kal­las in när det blir out­härd­ligt.

Spånga. ! den sista bon­den på Akalla gård in­te var Sig­frid Jans­son, ut­an hans son Bengt? Bengt som byt­te ef­ter­namn när han låg i lum­pen och idag he­ter Akalla. Idag bor han i

AL­LÉ. Vägen ner till Är­ving­e­hal­len är känd som Råt­tor­nas al­lé.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.