DE­BU­TE­RAR MED BOK OM LÖP­NING I FÄNG­EL­SE

En ung, hög­ut­bil­dad man med fast jobb döms till ett flerå­rigt fäng­el­se­straff. För att kla­ra li­vet in­ne på den slut­na an­stal­ten bör­jar han springa på ett löp­band och blir så små­ning­om allt­mer se­ri­ös i sin lö­par­sats­ning. ”Dömd att springa” är nam­net på Soll

Vi i Sollentuna - - FRONT PAGE - Char­lot­te Årling char­lot­te.ar­ling@di­rekt­press.se

För­fat­ta­ren Fred­rik Svan­feldt och ro­man­ka­rak­tä­ren Jo­han Dahl­berg har fle­ra lik­he­ter. De är bå­da hög­sko­le­ut­bil­da­de och sat­sar, re­spek­ti­ve har sat­sat, se­ri­öst på lång­di­stanslöp­ning. Den sto­ra skill­na­den är dock att för­fat­ta­ren Fred­rik Svan­feldt ald­rig har satt sin fot in­ne i ett fäng­el­se. Även om många som lä­ser hans de­but­ro­man, Dömd att springa, tror det.

– Den frå­gan får jag av fle­ra: Är det själv­upp­levt? Men det är det in­te. Jag har två kom­pi­sar som job­bar som kri­mi­nal­vår­da­re och det finns myc­ket in­for­ma­tion på nä­tet om hur det är att sit­ta i fäng­el­se. Så den re­se­ar­chen är jag väl­digt nöjd med, sä­ger Fred­rik Svan­feldt.

Fred­rik Svan­feld­ts egen bak­grund för­kla­rar var­för han vil­le skri­va om en per­sons lö­par­ut­veck­ling. Sol­len­tu­na­bon var själv mo­tions­lö­pa­re fram till 37 års ål­der och gick se­dan med i den fram­gångs­ri­ka klub­ben Häs­sel­by SK där han bör­ja­de trä­na med da­me­li­ten.

– Min trä­nings­dos öka­de tre­fal­digt och helt plöts­ligt gick jag ned till pre­cis un­der 32 mi­nu­ter på mi­len, vil­ket jag ald­rig ha­de trott att jag skul­le kla­ra.

Vid 40

års ål­der gjor­de han en ma­ra­ton­tid på 2:25:58 och låg sexa på års­bäs­ta­lis­tan i Sve­ri­ge. Tre år i rad var han bland de 20 bäs­ta på Stock­holm ma­ra­ton. Som bäst kom han på plats 13.

– Mitt mål var ald­rig att ta mig till VM, ut­an jag vil­le se: Hur bra kan jag bli? Hur snabbt kan jag springa?

Un­der de här åren var han små­barns­för­äl­der, men det stop­pa­de ho­nom in­te från att springa två pass om da­gen, varav ett in­nan fru­kost.

– Jag blev otro­ligt myc­ket bätt­re som lö­pa­re när jag fick barn. Jag tving­a­des bli mer di­sci­pli­ne­rad och då öka­de min trä­nings­mängd. Jag in­såg att jag har ti­den att trä­na om jag vill.

Fred­rik Svan­feldt

ha­de all­tid närt en idé om att skri­va. Hans be­gag­na­de löp­band – som ti­di­ga­re ha­de stått på fäng­el­set Hall – in­spi­re­ra­de ho­nom till att be­rät­ta om en per­son som bör­jar löp­trä­na in­ne på en an­stalt för att må bätt­re.

– Jag bör­ja­de tän­ka: Tänk om du sit­ter i fäng­el­se och får trä­ning som re­cept på sys­sel­sätt­ning. Du får obe­grän­sat med trä­ning och åter­hämt­ning ut­an att ” be­svä­ras” av vän­ner, fa­milj, li vet. Sam­ti­digt skul­le jag vil­ja be­skri­va hur det är för en helt van­lig per­son att va­ra ny­kom­ling i ett fäng­el­se. Kun­de jag gö­ra nå­got av det här?

År 2007

bör­ja­de Fred­rik Svan­feldt skri­va en sy­nop­sis, men blev in­te nöjd. Vå­ren 2015 tog han upp pro­jek­tet igen och ha­de till som­ma­ren 100 punk­ter över vad som skul­le in­gå i hand­ling­en. Un­der som­ma­ren satt han ett par tim­mar var­je dag och gjor­de om punk­ter­na till en roman.

– Det tog gans­ka lång tid. Man mås­te va­ra gans­ka mål­med­ve­ten. Då är det bra att man är ma­ra­ton­lö­pa­re och väl­digt en­vis.

Att det blev en roman i stäl­let för en fak­ta­bok var gans­ka gi­vet. Även om den in­ne­hål­ler många lö­par­tips.

– Jag vil­le de­la med mig av det jag kan. I stäl­let för en trå­kig trä­nings­bok, kan en roman in­spi­re­ra folk till att bör­ja trä­na el­ler att för­stå mer av det som de re­dan är in­tres­se­ra­de av. Den kan lä­sas som en spän­nings­ro­man, om man vill för­stå fäng­el­se­li­vet, el­ler om man kän­ner nå­gon som är lö­pa­re och vill ve­ta vad som dri­ver en så­dan här per­son. Egent­li­gen är det ock­så en ut­veck­lings­ro­man, vi får bå­de föl­ja Jo­hans in­re och hans ytt­re, fy­sis­ka ut­veck­ling.

De sto­ra

för­la­gen re­fu­se­ra­de ro­ma­nen, men Fred­rik Svan­feldt lät Stock­holm ma­ra­ton­vin­na­ren An­ders Szal­kai och lö­par­le­gen­den Ru­ne Lars­son lä­sa den. De tyck­te bå­da att den var löp­mäs­sigt bra.

Fred­rik Svan­feldt an­li­ta­de då en pro­fes­sio­nell lek­tör, som för­u­tom att ge ro­ma­nen ett po­si­tivt om­dö­me er­bjöd sig att ge ut den på det ny­star­ta­de bok­för­la­get Sol. Den släpps i bör­jan på maj, la­gom till Stock­holm ma­ra­ton som går av sta­peln i ju­ni.

– Det känns otro­ligt kul att änt­li­gen få hål­la i boken, sam­man­fat­tar han.

Blir det nå­gon upp­föl­ja­re?

– Den var ro­lig att skri­va, men om jag skri­ver en ny bok är jag in­te så sä­ker på att den skul­le hand­la om löp­ning igen. Där­e­mot skul­le det gå myc­ket for­ta­re, för nu vet jag hur man gör.

FOTO: MI­CHAEL FOLMER

ROMANDEBUT. Fred­rik Svan­feldt de­bu­te­rar med ro­ma­nen Dömd att springa, som ges ut av bok­för­la­get Sol.

FOTO: PRIVAT

ELITLÖPARE. Fred­rik Svan­feldt har som bäst sprung­it ma­ra­ton på ti­den 2:25:58. Det var för tret­ton år se­dan, då han trä­na­de två gång­er om da­gen. Nu­för­ti­den nöjer han sig med tre, fy­ra gång­er i vec­kan.

FOTO: BOK­FÖR­LA­GET SOL

DE­BUT­RO­MAN. Dömd att springa.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.