Sista py­ra­mi­den på Sa­tel­li­ten

I hel­gen hölls fem­te och sista upp­la­gan av Multicon på Arena Sa­tel­li­ten i Sol­len­tu­na.

Vi i Sollentuna - - FRONT PAGE - Anna Wettergård anna.wet­ter­gard@di­rekt­press.se

– Det är emo­tio­nellt att det är sista. Multicon är ju vårt barn, sä­ger Eli­sa­bet Ch Löv­kvist som åter­i­gen har va­rit en av årets hu­vud­ar­ran­gö­rer.

På Sa­tel­li­ten är ing­et sig likt, när kon­ven­tet Multicon tar över lo­ka­ler­na. Här sam­las ung­do­mar för att nör­da ner sig i po­pu­lär­kul­tur från oli­ka böc­ker, tv-se­ri­er, fil­mer och mu­si­ka­ler. Un­der de fy­ra da­gar­na ord­nas allt från fö­re­läs­ning­ar och works­hops till hin­der­ba­nor och tur­ne­ring­ar. Och – kanske un­der­li­gast av allt – en slags in­ter­ak­tiv te­a­ter ut­an scen, som Vi i Sol­len­tu­na pro­me­ne­rar rakt in i.

De tunga dör­rar­na till det sto­ra scen­rum­met är stäng­da och dörr­vak­ter står po­si­tio­ne­ra­de ut­an­för. De släp­per in be­sö­ka­re först ef­ter att ha gett dem tyd­li­ga in­struk­tio­ner att in­te rö­ra någon­ting och att ba­ra gå längs den mar­ke­ra­de banan. In­ne i mörkt rum­me­toch ba­ra är upp­lyst­det beck- av elekt­ris­ka “ste­a­rin­ljus”. Längs en gång står tav­lor och min­nes­sa­ker, från en fik­tiv per­sons blan­da­de min­nen. I rum­met rör sig ock­så skå­de­spe­la­re som age­el­ler­vent. sce­nen­rar publi­ken,mot ef­ter varand­rai den den ena and­ra. ab­sur­daI en se­kund tycks de va­ra ame­ri­kans­ka hem­ma­fru­ar och går ba­ra bli­ken. runt och vä­ser mot puDet är li­ka ab­surt som fa­sci­ne­ran­de.

Ef­ter att ha kom­mit ut från scen­rum­met känns res­ten av Multicon bå­de ljust och be­grip­ligt. Det trots att del­ta­gar­na är ut­kläd­da till di­ver­se fan­ta­si­fi­gu­rer, att del­ta­ga­re spon­tant byg­ger mänsk­li­ga py­ra­mi­der på gol­vet för att få poäng, och att troll­sta­var och kro­nor lig­ger ut­sprid­da li­te varstans. El­len Me­lin och Anna Ivars­son har kom­mit hit he­la vä­gen från Åland, och har på sig skim­ran­de klän­ning­ar från fil­men Frost.

– Jag ha­de någ­ra kom­pi­sar som har va­rit här ti­di­ga­re, så jag vil­le ock­så pro­va på. Och så fick jag med mig El­len hit, sä­ger Anna Ivars­son

Någ­ra som in­te har rest li­ka långt är sys­ko­nen Ben­ja­min, Me­li­na och An­to­nia Dju­restad Ko­locou­di­as från Sol­len­tu­na, som al­la tre är ut­kläd­da till ka­rak­tä­rer från mu­si­ka­len ”Ha­mil­ton”.

– Det är kul att va­ra här i år, men synd att det är över se­dan, sä­ger An­to­nia Dju­restad.

Att det är sista året märks på årets te­ma: sista ka­pit­let. Ar­ran­gö­rer­na har blan­da­de käns­lor in­för av­slu­tet.

– Vi be­stäm­de oss näs­tan di­rekt ef­ter för­ra året att det här skul­le bli sista gång­en vi gjor­de det­ta. Vi vill ju att ung­do­mar ska ta över och ar­ran­ge­ra eg­na gre­jer, sä­ger Eli­sa­bet Ch Löv­kvist. – Ja, vi vill fö­ra över fack­lan till en ny ge­ne­ra­tion, sä­ger Han­na Kristof­fers­son som ock­så har va­rit med och ar­ran­ge­rat årets kon­mot Men visst är det led­samt. – Vi har re­dan gri­nat en gång. Vi har ju bli­vit som en fa­milj. Även om det har va­rit job­bigt, är de bå­da väl­digt gla­da att ha va­rit med om upp­le­vel­sen att ha ar­ran­ge­rat kon­ven­tet. – Man mås­te va­ra spe­ci­ell för att gil­la det här; man mås­te gil­la pres­sen. Sam­ti­digt är det väl­digt häf­tigt att se allt som man har pla­ne­rat un­der året kom­ma till liv i verk­lig­he­ten, av­slu­tar Han­na Kristof­fers­son.

HA­MIL­TON. Sys­ko­nen Ben­ja­min, Me­li­na och An­to­nia Dju­restad Ko­locou­di­as från Sol­len­tu­na är ut­kläd­da till roll­fi­gu­rer från mu­si­ka­len ”Ha­mil­ton”.

TE­A­TER. En av pro­gram­punk­ter­na är en

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.