Allt är mänsk­ligt

Vi i Sollentuna - - HEJ SOLLENTUNA - Anna Wettergård Re­por­ter

Nu när det bör­jar när­ma sig vin­ter har det bli­vit dags att vin­ter­bo­na träd­går­den. Och jag kan in­te lå­ta bli att för­mänsk­li­ga allt. An­tro­po­mor­fi­se­ra, om ni så vill.

”God vin­ter, vin­bä­ret, vi ses i vår. Här har du li­te täck­bark så att du in­te fry­ser”. Och så vi­da­re.

Det här stäl­ler till det ef­tersom det till ex­em­pel blir stört omöj­ligt att slänga kruk­väx­ter. Med and­ra ord har vi hu­set fullt av halv­viss­na stac­ka­re.

Det kan väl in­te ba­ra va­ra jag som hål­ler på så här – och som all­tid har gjort det?

När jag job­ba­de som natt­por­ti­er på ho­tell gick jag runt var­je jobb­kväll och släck­te och lås­te. Nat­ta­de ho­tel­let, såg till att det skul­le so­va gott.

Och då ska vi in­te ens ta­la om min hund, som jag pra­tar med re­gel­bun­det. Han ser li­ka för­bryl­lad ut var­je gång; vil­ket jag na­tur­ligt­vis tol­kar som att han grubb­lar på det jag sä­ger.

Fast nå­gon­stans för­står jag ju att han i själ­va ver­ket fun­de­rar på om han kom­mer få nå­got go­dis, om han ba­ra sit­ter kvar och är tål­mo­dig en stund till.

Helt ga­len är jag ju, trots allt, in­te.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.