Men mo­bi­len höll

Vi i Sollentuna - - HEJ SOLLENTUNA -

Det här med att ba­ra springa så fort man or­kar, ut­an en tan­ke på att man kan snubb­la, har sin charm. För ur­ladd­ning­en, för att man till slut släp­per tan­ken på allt an­nat, för att hin­na med tå­get. Ris­ken är för­stås att man fak­tiskt snubb­lar. En sjuk­gym­nast har sagt till mig att ”om du slår i sam­ma hand igen så går det åt hel­ve­te”. Vad man tän­ker all­de­les in­nan man slår i mar­ken – för and­ra gång­en – är ”hel­ve­te, mo­bi­len”. Som man för­stås har i den and­ra han­den.

Nu kom jag un­dan med skrapsår li­te här och var. Mo­bi­len är helt oskadd och jag hann med tå­get.

Vä­ger mel­lan att döl­ja skrapså­ren med klä­der och att vi­sa upp dem, för käns­lan av barn­domssom­rars skull. Be­nen är även ful­la av sön­der­k­li­a­de mygg­bett!

För att åter­gå till det mer me­ta­fo­ris­ka tar jag hjälp av An­ni­ka Nor­lin: Håll dig in­te bor­ta från el­den, klä in­te in dig i well­papp; du kom­mer skra­pa di­na knän – men vad gör väl det.

Spring för allt vad ty­gen hål­ler och håll mo­bi­len i den hand du är mest rädd om.

Vä­ger mel­lan att döl­ja skrapså­ren med klä­der och att vi­sa upp dem.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.