Mag­nus minns som­rar­na i sko­gen

DET VAR DÅ DET. Hem­bygdskrö­ni­kö­ren minns barn­do­mens som­rar hos mor­mor och mor­far.

Vi i Solna - - SIDAN 1 - Mag­nus Pers­son sol­na­hem­bygds­fore­ning@te­lia.com

Som­mar­lo­vet un­der det ti­di­ga 60-ta­let och fram­åt till­bring­a­de jag och fa­mil­jen i Små­land hos mor­mor och mor­far.

Mor­far, som var en rik­tig na­tur­män­ni­ska och jä­ga­re, un­der­vi­sa­de mig och min lil­le­bror om na­tu­rens oli­ka väx­ter och djur. Ät­bart el­ler oät­bart, myc­ket vik­tigt, sa mor­far med en själv­klar­het i stäm­man. Att na­tu­ren be­hö­ver si­na bud­bä­ra­re i oli­ka for­mer, det vet vi väl al­la. Men en del av des­sa kan gö­ra myc­ket ont om man träf­far dem vid fel till­fäl­le och på fel sätt.

Ge­ting­ar, brom­sar, myg­gor och and­ra oli­ka flyg­fän kan ska­pa ore­da vid en skogs­pro­me­nad el­ler i ber­sån. Ma­ne­ten är en lömsk typ, som är svår att se i vatt­net. Men det märks när man träf­far på den­na ge­léklump vid en sim­tur. Det bränns!

Det finns ock­så myc­ket som in­te gör ont el­ler sma­kar il­la. Ba­ra man vet skill­na­den på gott och ont.Mor­far un­der­vi­sa­de gär­na hand­grip­li­gen när han tog upp en svamp ur mos­san och sa ”kan­ta­rell ät­lig, flug­svamp oät­lig”. Så­da­na tyd­li­ga in­struk­tio­ner sit­ter kvar än idag.

Han vi­sa­de var smult­ro­nen och vild­hal­lo­nen fanns och lät mig sma­ka. Vid ett till­fäl­le sprang jag ige­nom ett näs­sel­snår. Tå­rar­na flö­da­de och det brän­de och sved på de ba­ra be­nen. Mor­far tog då fram en le­nan­de sal­va och smor­de mi­na röd­brän­da ben. Kort där­ef­ter gav sve­dan med sig och tår­flö­det si­na- de. Som mor­fars na­tu­re­lev var jag tvung­en att frå­ga var­för des­sa on­da näss­lor fanns. Som van­ligt kom sva­ret tyd­ligt och för­stå­e­ligt för ett barn. Näss­lor­na var förr i ti­den en nyt­to­växt med många oli­ka an­vänd­nings­om­rå­den. Det har till­ver­kats nå­got som he­ter nät­tel­duk, ett tyg som av fib­rer från näss­lor­na. Det­ta var på 1600- och 1700-ta­let. När bo­mul­len blev mer till­gäng­lig så la­des näs­sel­ty­gets pro­duk­tion ner.

Det bäs­ta med näss­lor­na var på vå­ren, då man ploc­ka­de dem unga och ski­ra. ”Nu ska här ko­kas näs­sel­sop­pa, en myc­ket god och nä­rings­rik mål­tid”, en­ligt mor­far. Näss­lan är rik på bland an­nat C- och A-vi­ta­mi­ner. Så den of­ta av­skyd­da och fruk­ta­de brän­näss­lan med si­na syl­vas­sa bränn­hår, blev till slut en rik­tig de­li­ka­tess.

Som barn och ung fick jag av mor­far lä­ra mig myc­ket om na­tu­rens skaf­fe­ri. Det­ta har följt mig ge­nom al­la år på oli­ka sätt och vis.

Förs­ta gång­en mor­far och jag skul­le ut och skju­ta en jul­ha­re, var en fan­tas­tisk upp­le­vel­se. Men det får bli en an­nan histo­ria.

som­mar. SMULTRON. En li­ten byt­ta med smultron sma­kar RAST. Krö­ni­kö­ren är tre år och tar en pa­us i blå­bärs­sko­gen. LÄCKERT. Hal­lon var och är en av sko­gens läc­ker­he­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.