TOMMYS PLATS EKAR TOM PÅ BÄNKEN

För de fles­ta var han ba­ra en av gub­bar­na i Slakt­ar­bac­ken. Men det fanns ock­så en an­nan si­da av Tom­my.

Vi i Solna - - SIDAN 1 -

Tom­my blev ba­ra 53 år. En ti­dig maj­dag i år hit­ta­de gran­nen ho­nom död på gol­vet i lä­gen­he­ten i Råsun­da. För de fles­ta Sol­na­bor var Tom­my ba­ra en av gub­bar­na i Slakt­ar­bac­ken.

Han var in­te svår att kän­na igen där han satt på en bänk i Slakt­ar­bac­ken med si­na 150 ki­lo och allt som of­tast med en öl­burk i han­den.

– Vi bru­ka­de kal­la ho­nom ” Tom­my Burk”. Han sam­la­de all­tid tom­bur­kar el­ler satt med en burk i han­den, be­rät­tar Git­tan.

Tom­my var en av de där män­ni­skor­na som fram­le­ver sto­ra de­lar av si­na liv i Slakt­ar­bac­ken vid busstor­get i Sol­na cent­rum. En gans­ka ud­da fi­gur som van­li­ga Sol­na­bor skyn­da­de för­bi så fort som möj­ligt på väg till jobb el­ler fa­milj.

Men det fanns ock­så en an­nan si­da av Tom­my.

En av Tommys när­mas­te vän­ner, vi kan kal­la hen­ne Anet­te, skic­ka­de ett mail till re­dak­tio­nen och bad oss skri­va om Tom­my.

– Vi träf­fa­des på en dans­till­ställ­ning för mer än 30 år se­dan. Han var en fan­tas­tisk vän och värl­dens snäl­las­te kil­le, be­rät­tar Anet­te som har hål­lit kon­tak­ten med Tom­my ge­nom tre de­cen­ni­er.

Bit för bit väx­te det fram en an­nan bild av Tom­my. En män­ni­ska som kanske in­te rik­tigt var som al­la and­ra. Li­te ud­da, li­te ut­an­för, en­sam ibland – men med många fan­tas­tis­ka kva­li­te­ter. Och så oänd­ligt myc­ket mer än ba­ra en lugg­sli­ten, över­vik­tig man på en park­bänk i Slakt­ar­bac­ken.

– En del tror nog att han in­te var någon­ting. Men det stäm­mer in­te. Tom­my var en snäll, so­ci­al kil­le. Han var skärpt och läs­te myc­ket. Och så var han en fan­tas­tisk ping­is­spe­la­re, sä­ger barn­doms­kam­ra­ten To­mas Lund­man.

Han minns hur Tom­my i unga år en gång pres­sa­de världs­mäs­ta­ren J-O Wald­ner till en dra­ma­tisk fem­se­ta­re i dub­bel.

– J-O och hans part­ner vann visst med 23–21 i av­gö­ran­de set.

Un­der många år ar­be­ta­de Tom­my på SL, men nå­gon­stans på vägen gick det snett och al­ko­ho­len tog över­han­den. Han fick spar­ken och blev för­tidspen­sio­ne­rad. De nya vän­ner­na fanns i Slakt­ar­bac­ken.

– Han var så god, en verk­ligt snäll män­ni­ska. Han gjor­de in­te en flu­ga för­när. Jag tror att han var väl­digt en­sam men här i Slakt­ar­bac­ken finns det so­li­da­ri­tet, sä­ger Char­lie som själv sak­nar bo­stad och so­ver hos kom­pi­sar el­ler un­der buska­gen i bac­ken.

För någ­ra år se­dan hän­de nå­got som för­änd­ra­de Tommys liv. Ge­nom en ge­men­sam be­kant fick han kon­takt med Lars Ne­as­ström, ord­fö­ran­de i Ro­te­bro Bord­ten­nisklubb.

– Jag ha­de mött Tom­my någ­ra gång­er i unga år. Då var han rik­tigt vass. ”Jag vill till­ba­ka till ping­isen igen”, sa han.

Tom­my fick chan­sen i Ro­te­bros B-lag. Vis­ser­li­gen väg­de han runt 150 ki­lo – men tek­ni­ken var den­sam­ma som förr.

– Han var rik­tigt bra. Trots sin vikt var han snabb, läs­te spe­let och slog helt ovän­ta­de re­tu­rer. Jag tror att han ha­de flest seg­rar i he­la la­get. Och Tom­my skul­le ald­rig fus­ka till sig en boll, det var helt otänk­bart.

För Tom­my blev åter­koms­ten till bord­ten­ni­sen li­te av en vänd­punkt. Han gick ner i vikt och dök allt of­ta­re upp ute Ro­te­bro.

– Han häng­de till och med på A-lags­trä­ning­ar­na, be­rät­tar Lars Naes­ström. Plöts­ligt ha­de Tom­my fått nå­got att se fram emot. – Han vil­le sik­ta på Ala­get. Visst ham­na­de han på

”Jag tror att ping­isen blev det vik­ti­gas­te i hans liv.”

park­bän­ken ibland, men jag tror fak­tiskt in­te att det var ore­a­lis­tiskt. Tom­my var fort­fa­ran­de en oer­hörd ping­is­be­gåv­ning. Un­der sä­song­en ring­de Tom­my till Las­se Naes­ström näs­tan var­je dag. – Jag tror att ping­isen blev det vik­ti­gas­te i hans liv.

Så en dag blev det tyst. Tom­my slu­ta­de ringa. Las­se ring­de men fick ing­et svar. Till sist ring­de han till Tommys go­de man.

– ”Han finns in­te mer”, sa han.

Det vi­sa­de sig att Tommys sista vec­kor ha­de va­rit ka­o­tis­ka. Han ram­la­de om­kull i Sol­na cent­rum, ham- na­de på sjuk­hus och blev be­stu­len på sin mo­bil.

Den 4 maj fick han en hjär­tin­farkt hem­ma i lä­gen­he­ten. Det finns tec­ken på att han har för­sökt re­sa sig upp, men ef­tersom han in­te ha­de nå­gon mo­bil kun­de han in­te ringa ef­ter hjälp.

En gran­ne hit­ta­de ho­nom på gol­vet i var­dags­rum­met.

Tom­my be­grav­des en het som­mar­dag i ju­li må­nad bred­vid sin mam­ma på Sol­na kyr­ko­gård. Med sig i gra­ven fick han Ro­te­bros BTK:s vän­skaps­me­dalj och en he­ders­me­dalj. Lars Naes­ström la­de ner ett ping­is­rac­ket och en boll.

– Tom­my tän­ker sä­kert an­mä­la sig till nå­gon cup där up­pe.

GRA­VEN. Tom­my fick med sig ping­is­boll och rac­ket i gra­ven. Barn­doms­kam­ra­ten To­mas Lund­man har även lagt bol­lar och ett rac­ket på gra­ven. ”Det var Tom­my för mig”.

VÄNSKAP. ”Det finns so­li­da­ri­tet här i Slakt­ar­bac­ken”, sä­ger Char­lie och ger Jenny en kram. Tom­my är sak­nad av kom­pi­sar­na på Slakt­ar­bac­ken.

BAC­KEN. Tom­my till hö­ger till­sam­mans med en kom­pis

FO­TO: LEIF OLDENBURG

Slakt­ar­bac­ken.

MIN­NE. Anet­te läg­ger en blom­ma på Tommys grav. Kom­pi­sar­na minns Tom­my som en snäll och li­te en­sam per­son, som kom­mit snett.

Leif Oldenburg 070-78 72 073 leif.oldenburg@ di­rekt­press.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.