När so­len ski­ner över Hal­lon­ber­gen

Vi i Sundbyberg - - HEJ SUNDBYBERG -

Om så­där ett halv­se­kel hop­pas jag att eget kök (och bub­bel) är själv­klar­he­ter.

Det som skil­jer en ny­hets­re­por­ter från en nor­mal män­ni­ska är att hen stan­nar kvar när al­la and­ra går. Är det snöo­vä­der tar man upp mo­bi­len och står still för att fil­ma. Som tur är har vi of­tast in­te far­li­ga­re si­tu­a­tio­ner i Sund­by­berg, än att de når upp till ni­vån ”obe­hag­ligt” el­ler ” kallt”.

Be­tyd­ligt trev­li­ga­re var vädret i Hal­lon­ber­gen på mån­dags­för­mid­da­gen, tim­men in­nan oväd­ret (nå­ja) slog till. Sol som närapå blän­da­de ge­nom re­flek­tio­ner­na i snön, som ha­de fal­lit i la­gom mäng­der och låg kvar.

Pre­cis som vint­rar­na un­der se­na 1980-ta­let, då det var fint vä­der varen­da dag (fak­tiskt!) och jag var barn i ett om­rå­de som mar­gi­nellt skil­jer sig från Hal­lon­ber­gen.

För att gö­ra yt­ter­li­ga­re tids­re­sor, bör­ja­de jag så smått se fram­e­mot ål­der­do­men ef­ter in­vig­ning­en av ser­vice­bo­en­det Hal­lon­höj­den. Urdruck­na bub­bel­glas med läpp­stifts­mär­ken, i sam­ma färg som blom­mor­na i va­sen in­till.

Fest­lig­he­ter­na in­ne­bar även lunch i en bal­long­prydd mat­sal; be­to­ning­en på ”ny­kokt” po­ta­tis kanske sä­ger mer om den för­vän­ta­de ni­vån på mat in­om om­sor­gen.

Om så­där ett halv­se­kel hop­pas jag att eget kök (och bub­bel) är själv­klar­he­ter. Då kom­mer i al­la fall in­te Hal­lon­ber­gen att se li­ka­dant ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.