Da­gar vi tyc­ker mind­re om

Vi i Sundbyberg - - HEJ SUNDBYBERG - An­nie Gustafs­son Ri­dell re­dak­tion@vi­isund­by­berg.se Pra­o­e­lev

Al­la har vi da­gar vi tyc­ker mind­re om. För mig som går på hög­sta­di­et är det tors­da­gar. In­te för att det är nå­got fel på da­gen i sig, ut­an för att den förs­ta lek­tio­nen är mu­sik. Den tim­me då jag mår som sämst, och skul­le gö­ra vad som helst för att kom­ma där­i­från. Ett äm­ne där vi tving­as sjunga kons­ti­ga barn­vi­sor, dan­sa ba­lett och skri­va eg­na låttex­ter.

Jag har all­tid tyckt om de aka­de­mis­ka äm­ne­na, ef­tersom det är då jag får skri­va, och för­står mig in­te rik­tigt på mu­sik­lek­tio­ner­na.

Det var en tors­dag som var vär­re än de and­ra. Mu­siklä­ra­ren kal­la­de in en elev i ta­get till ett li­tet rum. Vi var tvung­na att sjunga in­för mu­siklä­ra­ren en och en.

När jag sat­te mig på den hår­da sto­len i plast slog mitt hjär­ta snab­ba­re än nå­gon­sin. Hän­der­na var all­de­les svet­ti­ga, och jag ska­ka­de av ner­vo­si­tet. Re­dan ef­ter förs­ta to­nen kun­de jag hö­ra hur hemskt det lät.

Läraren satt mitte­mot mig och lyss­na­de på min fals­ka stäm­ma, me­dan mi­na kin­der an­tog en röd ny­ans. Jag har in­te be­hövt ut­sät­ta mig för det igen, som tur är, men jag går fort­fa­ran­de runt och vän­tar på att näs­ta tors­dag ska bli än­nu vär­re.

Men den­na vec­ka slip­per jag gott un­dan mu­sik­lek­tio­nen, tack va­re min prak­tik här på lo­kal­tid­ning­en.

När jag sat­te mig på den hår­da sto­len i plast slog mitt hjär­ta snab­ba­re än nå­gon­sin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.