Ut­ställ­ning om sam­ma tid nästa dag

Sam­ma tid nästa dag (fast på eng­els­ka) he­ter den 15 mi­nu­ter långa film, som nonstop rul­lar på en stor te­veskärm in­ne i Tensta konst­hall. En film om ti­dens gång på en plats som he­ter Tensta.

Vi i Tensta - - SIDAN 1 - Kerstin Gustafs­son

Fil­men är en del i ett in­ter­na­tio­nellt pro­jekt och fram­ta­gen på upp­drag av Oslo ar­ki­tek­turtri­en­nal 2016.

– Fil­men be­rät­tar om tre per­so­ner vars be­rät­tel­ser vävs ihop. De ta­lar om sorg, so­li­da­ri­tet och om li­vet i ex­il, sä­ger Emily Fah­lén, som till­sam­mans med konst­nä­ren Ah­met Ögüt har gjort vi­de­o­ver­ket.

Tri­en­na­len hand­la­de om be­grep­pet ”Be­lon­ging”, att hö­ra till, och det kan hand­la om att byg­ga upp ett hem un­der tem­po­rä­ra pre­mis­ser, i en tid som präglas av för­flytt­ning på grund av mi­gra­tion. Ett an­tal plat­ser i he­la värl­den val­des ut som präglas av den här frå­gan och Tensta blev ett av dem.

– Själ­va pro­jek­tet hand­lar om tid, om på­gåen­de tid, och de odra­ma­tis­ka och var­dag­li­ga hand­ling­ar som sker var­je dag, många gång­er ut­an att vi upp­märk­sam­mar dem men som be­rät­tar myc­ket om en plats iden­ti­tet.

En av de tre per­so­ner­na i fil­men är Sher­ko Be­kas, en kur­disk po­et som bod­de i Tensta un­der slu­tet av 80-ta­let och bör­jan på 90-ta­let. Han dog 2013, så hans be­rät­tel­se för­med­las av hans son Ha­lo Be­kas.

– Sher­ko Be­kas skrev någ­ra av si­na främs­ta verk i Tensta, men lev­de som re­la­tivt okänd. Han satt på fi­ket in­ne i cent­rum, drack kaf­fe, rök­te och skrev po­e­si som läs­tes över he­la värl­den.

Sher­ko Be­kas dog i Sve­ri­ge 2013 och när han be­grav­des i Su­le­ma­niya följ­de hund­ra­tu­sen­tals ho­nom till gra­ven. Han satt även en kort tid i re­ge­ring­en i kur­dis­ka Irak.

Fil­men be­rät­tar ock­så om kvin­nan, som är mo­torn ba­kom kvin­no­cent­ret på Glöm­ming­e­gränd 31 i Tensta. Och om man­nen som byggt upp ett ny­hets­nät­verk för er­i­tre­a­ner i ex­il. Vi ser rör­li­ga bil­der, fast än­då stilla. Det är ve­mo­digt, på nå­got sätt. Li­vet i ex­il be­skrivs som ”att ha und­kom­mit den plöts­li­ga dö­den för att se­dan dö lång­samt.”

I Klass­rum­met, det mind­re ut­ställ­nings­rum­met in­ne i konsthallen, vi­sas fil­men. I sam­ma rum drivs ock­så konst­pro­jek­tet ”The Si­lent Uni­ver­si­ty”, som ett språkcafé och ett bib­li­o­tek. Där äger även fö­re­läs­ning­ar, film­vis­ning­ar, läx­läs­ning, hant­verkskafé och lo­ka­la mö­ten rum.

Sa­me Ti­me Next Day vi­sas på Tensta konst­hall var­je dag fram till den 7 maj,

Sher­ko Be­kas skrev någ­ra av si­na främs­ta verk i Tensta, men lev­de som re­la­tivt okänd.

FO­TO: KERSTIN GUSTAFS­SON

KVART. En fem­ton mi­nu­ter lång film, som in­går i ett in­ter­na­tio­nellt pro­jekt med nam­net ”Be­lon­ging”. En film om ti­dens gång på en plats som he­ter Tensta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.