”Upp­lopp är ing­en ge­ne­tisk egen­skap”

Upp­lopp är det yt­ters­ta ut­tryc­ket för fru­stra­tion och miss­nö­je, in­te en ge­ne­tisk egen­skap spe­ci­fikt för ut­sat­ta om­rå­den. Det skri­ver Me­lo­dy Fars­hin i sin krö­ni­ka.

Vi i Tensta - - SIDAN 1 -

Fö­re 2013 kän­de in­te he­la Sve­ri­ge till Hus­by. Vi ha­de bra mu­sik och många ta­lang­er, så mil­jon­pro­gram­men i lan­det ha­de koll. Men för den som in­te ha­de en PhD i blå lin­jens sta­tio­ner fick jag of­ta för­kla­ra mitt hem som or­ten nä­ra Kis­ta och Rin­ke­by.

Maj 2013 såg Hus­by an­norlun­da ut. Bort­sett från brän­der­na fanns även jour­na­lis­ter från he­la värl­den där, jag minns själv hur choc­kad jag blev över att se eg­na vän­ner pra­ta om Hus­by i Al-Ja­ze­e­ra av al­la ka­na­ler. Bubb­lan om Sve­ri­ge som det per­fek­ta lan­det, med Olof Pal­mes väl­färd och där al­la är blon­da och sma­la sprack och det var det som gjor­de Hus­by in­tres­sant in­ter­na­tio­nellt. Fanns det miss­nö­je i ett land som an­nars be­trak­tats som fel­fritt?

Na­tio­nellt var in­te miss­nö­jet li­ka in­tres­sant, sna­ra­re syn­da­boc­ken. För­äld­rar kland­ra­des, post­num­ret kland­ra­des, till och med re­li­gi­on och kul­tur kland­ra­des. Den upp­re­pa­de frå­gan var stän­digt ”Vad är det för fel på för­or­ten?” Frå­gan är sna­ra­re vad det är för fel på sam­häl­let som se­pa­re­rar för­or­ten. Var­för kal­las sam­hälls­pro­blem för för­orts­pro­blem? Är in­te för­or­ten en del av sam­häl­let? Ska jag be­hö­va lä­ra mak­ten svens­ka?

Upp­lopp är ingen­ting som fötts i Hus­by. Vi kun­de se det ske ba­ra ett få­tal år in­nan, så nä­ra oss som i Pa­ris och Lon­don. Upp­lopp är det yt­ters­ta ut­tryc­ket för fru­stra­tion och miss­nö­je, in­te en ge­ne­tisk egen­skap spe­ci­fikt för ut­sat­ta om­rå­den. Sten­kast­ning och brän­der ta­la­des om i me­di­a­la rum som en hus­byupp­fin­ning.

Pre­cis som i Hus­by så är det förs­ta du ser vid en goog­ling på om­rå­de­na Croy­don (Lon­don) och Cli­chy-Sous-Bo­is (Pa­ris) bil­der på brin­nan­de bi­lar. Hu­vud­ru­bri­ker där in­vå­nar­na jäm­förs med djur och ut­ta­lan­den om hur des­sa om­rå­den är krigs­zo­ner. Jag får en kraf­tig déjà vu av att lä­sa des­sa ru­bri­ker. Pre­cis som i Hus­by har även des­sa upp­lopp fötts ur po­lis­bru­ta­li­tet, hos oss har även bå­de förundersökning och över­kla­gan­de lagts ned.

Fem år se­na­re har än­kan som för­lo­ra­de sin man i sitt eget hem än­nu in­te fått rätt­vi­sa, och ett stort an­tal hus­by­bor blev ut­an bil. Upp­märk­sam­he­ten kring or­ten gjor­de dock att Hus­by blev in­tres­sant för pro­jek­tin­ve­ste­ring­ar och and­ra hjäl­te­kom­plex. Det är otro­ligt hur snabbt po­li­ti­ker ar­be­tar när ma­te­ri­el­la fö­re­mål som bi­lar brin­ner, me­dan in­vå­nar­nas väl­må­en­de brun­nit så länge in­nan dess.

Många ar­range­mang och pro­jekt har hål­lits här se­dan dess, vis­sa mer gi­van­de än and­ra. Men pro­jekt är tem­po­rä­ra in­sat­ser med slut­da­tum.

Sam­ti­digt som re­sur­ser­na för pro­jekt­verk­sam­het har vux­it här har även an­tal döds­skjut­ning­ar bli­vit fler. För fem år se­dan var hu­vud­frå­gor­na i Hus­by bo­stä­der, so­ci­al upp­rust­ning, lik­vär­di­ga rät­tig­he­ter och att mot­ar­be­ta sys­te­ma­tisk dis­kri­mi­ne­ring. I dag blir sto­ra och be­las­tan­de frå­gor som hy­resök­ning in­te ens jäm­för­ba­ra med den störs­ta oron, din son el­ler brors över­lev­nad.

Ru­bri­ker­na om brän­der har bytts ut mot döds­skjut­ning­ar, men skill­na­den är att de ru­bri­ker­na för­svin­ner snabbt och ut­an re­ak­tion. Ny­hets­vär­det av en brin­nan­de bil är tyd­li­gen myc­ket stör­re än ett för­lo­rat liv här­i­från.

Förs­ta kvar­ta­let av året in­träf­fa­de 28 skjut­ning­ar i Stock­holm med en ma­jo­ri­tet i Jär­va. Det är tra­giskt att jag und­rar vad re­ak­tio­nen ha­de va­rit om det rör­de sig om 28 bi­lar som brun­nit.

Ny­hets­vär­det av en brin­nan­de bil är tyd­li­gen be­tyd­ligt myc­ket stör­re än ett för­lo­rat liv här­i­från.

Me­lo­dy Fars­hin Krö­ni­kör

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.